LIVET

NÅGON FORM AV COMEBACK

14 mars, 2018

Hej kompisar,

Det var länge sedan vi hördes men jag ser att ni fortfarande är många som prenumererar på bloggen så jag gör ett försök för att se om någon läser det här.

Det har tagit mig många månader att börja känna igen mig själv igen. Efter att ha brakat in i väggen var det mycket saker som slutade funka i min kropp. Först var det förmågan att koncentrera mig och att läsa böcker, titta på tv och lyssna på poddar fick jag sluta med helt under en period. Sen var det förmågan att göra två saker samtidigt som försvann och något så simpelt som att skiva en gurka samtidigt som någon annan pratade var helt omöjligt. Därefter märkte jag hur allt, allt, ALLT som väntade (simpla saker som matlagning eller mer krävande saker som en bussresa) kändes som ett enormt hinder som jag var tvungen att bearbeta i hjärnan i flera timmar, dagar och ibland veckor innan de ens inträffade. Men det absolut sorgligaste var att min glädje, inspiration och kreativitet slank ut genom dörren. 

Det har som sagt tagit mig LÅNG tid att hitta tillbaka och det är först nu jag känner mig helt återställd. Först nu jag känner att jag är den Sandra som jag vill vara.

 

Och med återkomsten av mitt nygamla jag kom även suger efter att blogga tillbaka. Dessvärre har jag inte tid att återuppta en så pass krävande grej som bloggen ändå är och det var då jag kom på det; den perfekta medelvägen!

Jag har nämligen börjat använda Instagram Stories som en blogg! Hittills har jag lagt upp guider, boktips, glimtar från livet och en gravid-vecka-för-vecka-serie. Men snart trillar även lite DIY, inredning, odling och kanske ett och annat recept in där. Eftersom det numera går att spara sina Stories i profilen ligger de där som ett finfint litet arkiv för er att gå tillbaka till.

Jag tror att det här kan bli en riktig hit så följ mig gärna på Instagram där jag heter @myatilio. Vi ses där helt enkelt!

 

 

Uncategorized

EN PERFEKT SOMMARDAG I HÄNGMATTAN MED ÅRETS BOK

18 juli, 2017

Inlägget presenteras i samarbete med mitt ambassadörsskap för Årets Bok.

 

 

Jag tycker om min vardag och jag gillar mitt liv. Men om jag skulle få drömma mig bort tänker jag ändå att följande scenario vore fullständigt ljuvligt:

 
Det är tidig förmiddag och solens varma strålar letar sig redan in mellan träden. Det långa gräset i trädgården böjer sig sakta eftersom hängmattan jag ligger i liksom snuddar vid stråna varje gång jag långsamt vajar fram och tillbaka. Jag ligger med huvudet i skuggan samtidigt som benen och de bara fötterna träffas av solstrålarna. Det är skönast så. Att kunna fästa blicken på sidorna i boken utan att bli störd av det gnistrande solljuset. Hängmattans tyg blir snabbt varmt och jag måste dra upp benen ibland för att inte steka dem. Det blir lite vingligt och jag lägger boken, med sidorna fortfarande uppslagna, på magen för att kunna balansera min tyngd. Känner att jag kanske borde dricka något. Visst tog  jag med mig ett glas flädersaft ut? Det surrar förbi en humla på väg bort mot lavendelbuskarna. Jag släcker törsten och tar upp boken igen och antalet lästa sidor blir fler. Jag kan inte sluta för berättelsen är alldeles för fängslande. Temperaturen är perfekt, skålen med de söta körsbären finns inom räckhåll och det sköna gunget från hängmattan gör att ögonen börjar kännas tunga. Jag läser en sida till och sen sluter jag ögonen och slumrar en stund till ljudet av en avlägsen gräsklippare och surrande humlor.

 

 

Ja, om jag fick önska så skulle den ↑ scenen gärna få inträffa en av sommarens alla sköna dagar. Men med en hjärna som är utmattad, stressnivåer som ständigt slår i taket och ett barn som kräver mitt fokus är läsning en sån grej jag fått prioritera bort den senaste tiden. Varken tid eller kapacitet finns alltså för att plöja mängder med böcker även om jag såklart försöker återhämta mig med några sidor så fort det känns lustfyllt. För till skillnad från mina stapplande försök till att sätta en scen här ovanför så finns det ju författare som verkligen kan förtrolla en med sitt språk. Som kan fånga en i en berättelse det inte går att lägga ifrån sig och den fixen klarar jag nog inte mig utan. Tolv såna fenomenala författare är ju nominerade till Årets Bok 2017 och i det här inlägget ser du förslag på några titlar som går att hitta där. I synnerhet vill jag tipsa om Ett litet liv av Hanya Yanagihara ↓ som jag bestämt mig för att läsa klart nu i sommar.

 


Röstningen har varit igång sedan i april och nu är det bara en månad kvar innan den stänger. Så, har du läst någon av böckerna o0ch gillat den (duh!) tycker jag verkligen att du ska gå in och rösta. Helst idag men absolut senast den 20:e augusti. Varför? För att det här är VÅR (folkets) chans att premiera de författare vars språkbruk, historier och personliga röster vi uppskattat och berörts av under det senaste året. Jag har med de här inläggen velat sprida kunskap om priset (följ förresten gärna @aretsbok på Instagram) men framför allt vill jag tipsa er om att listan med nominerade böcker alltså kryllar av helt fenomenala titlar som utlovar en fin läsupplevelse.

Men som ytterligare en påminnelse: gillar du någon av böckerna röstar du på dem HÄR.

 

 

Det var allt för mig via mitt ambassadörsskap för Årets Bok. Hoppas att du får en riktigt fin lässommar!

PS, i det senaste numret av Bonnier Bokklubbars inspirationstidning finns jag med (med felstavat efternamn = bara att vänja mig tror jag och så länge folk inte tror att jag heter StigBERT ska jag nog inte klaga mvh Sandra Stigert) under inslaget #sverigeläser. Där svarar jag bland annat på vilken annan bok jag kommer läsa i sommar. Det och massvis med annan inspiration hittar du HÄR.

 

Spara

Om mig

LITE OM ATT VARA UTMATTAD

8 juli, 2017

Hej igen vänner! Tack snälla för all fin respons på mitt senaste inlägg. Jag känner mig både stöttad, sedd och som en rockstjärna. Förvånansvärt många har nämligen skrivit orden ”tack för allt!” vilket får mig att tänka på stora band som valt att hålla en allra sista konsert innan de slutar för gott. Hehe <3

Hur som helst så känns det här fortfarande helt rätt och när augusti är här slutar jag att uppdatera bloggen. Den kommer dock ligga kvar i sin helhet för er som vill använda er av arkivet. Nåja, det är inte det jag vill skriva om idag utan om det här med utmattningen.

Kort info: jag är inte sjukskriven men har genomgått flera läkarbesök och blivit tilldelad samtalskontakt samtidigt som jag börjat äta antidepp.

 

Jag inser nu i efterhand att jag mått riktigt risigt det senaste halvåret och att det helt enkelt beror på att jag jobbat mig in i en depression. Jag förstod att det var vad som höll på att hända någon gång i november (det blir så tydligt när jag läser det här) och märkte i december hur jag fick allt mer fysiska symptom. Jag blev ljuskänslig, kunde inte koncentrera mig (slutade läsa böcker och bloggar och kunde inte heller lyssna på poddar längre), fick ringande öron som ömmade och en huvudvärk som var helt astronomisk. Jag förstod inte att jag redan var framme vid stupet utan tänkte att om jag bara saktade ner farten så skulle allt lösa sig. Så jag försökte tänka positivt, ta tid till mig själv, hitta nya rutiner och göra roliga grejer. Jag utmanade mig på nya sätt, lät mig vila flera timmar varje dag och tog bort Facebook – jag testade helt enkelt allt möjligt. Och ändå blev det inte bättre.

 

Viktor sa en gång i våras ”du är expert på att få enkla saker att verka jobbiga” och det var då poletten trillade ner. För jag tyckte ju verkligen att även de enklaste sakerna var jobbiga. Något var helt klart fel.

Nu har jag alltså sökt hjälp och känner att det bara kan bli bättre. Vi har redan krigat oss igenom ett halvår då jag blivit mer och mer stresskänslig och inkapabel till att göra två saker samtidigt (att prata samtidigt som jag utför valfri syssla är än idag omöjlig) och nu är vi äntligen framme vid en lösning.

Så att jag outar att jag fått diagnosen utmattningsdepression betyder inte att jag ligger hemma och gråter hela dagarna. Det betyder inte att jag inte kan jobba. Det betyder inte att det är synd om mig.Det betyder att jag äntligen vet varför jag mått som jag gjort och att jag äntligen kan börja hitta tillbaka till mig själv igen. Sen måste jag ta det i små steg men problemen startade alltså inte med läkarbesöket som konstaterade utmattningsdepression. Det blev lösningen.

Om mig

ETT LITET FARVÄL

30 juni, 2017

 

Vänner, det senaste halvåret har orden försvunnit från mig. Det har blivit allt svårare att skriva ner det jag vill förmedla men det har varit nästan lika jobbigt att uttrycka mig i tal. Jag har varit så negativ och min hjärna har varit så trött det senaste halvåret att jag knappt känt igen mig själv. Därför har jag analyserat allt, kommit fram till flera olika slutsatser och gjort stora förändringar i mitt liv. Liksom skalat bort saker här och där för att försöka må bättre. Det har hjälpt lite för stunden men problemet har ändå kvarstått och nu, efter nästan åtta månader, har jag insett att jag inte alls slutade arbeta i tid när jag höll på att gå in i väggen i höstas. Efter lite läkarhjälp har jag  fått en potentiell diagnos; utmattningsdepression. 

Jag har funderat i flera månader och har bestämt mig för att det som känns rätt i mitt liv är att säga hejdå till det här stället. Att låta andra delar ta mer plats i mitt liv nu. Men för att slutet inte ska komma alldeles för abrupt finns jag kvar här en stund till. Se det som min uppsägningstid och ett tillfälle för mig att knyta ihop alla lösa trådar. Så om du undrar något eller har väntat på ett inlägg jag sagt ska komma upp får du hojta till. Annars fyller jag de sista inläggen med sånt jag tycker känns relevant och roligt.

Så, för att inte bli för blödig och långdragen: ett stillsamt tack rakt från hjärtat. Hoppas att du vill lyssna!

 

elton Hemma hos oss

ELTONS RUM DEL.2

20 juni, 2017

 

Nu har det gått himla många månader sedan jag la upp det första inlägget om Eltons rum. Därför tänkte jag att det var på tiden att ni får se vad som hänt där sen sist. Så ja, häng med!

Obs, jag länkar till några inköpsställen men det är inga adlinks (jag får alltså inte betalt om ni klickar på dem).

 

 

Vi bor i en radhusliknande lägenhet och på övervåningen hittar en ett badrum, vårt sovrum, ett allrum (där vi hade babyhörnan först men som numera är stället Viktors dator står på) samt två små rum. I det ena rummet har jag än så länge mitt kontor och i det andra bor alltså Elton. När en kikar in genom dörren är det här vad en möts av.

 

 

Direkt till höger har vi satt upp en hylla i perfekt lekhöjd som nog kommer fungera som många olika saker under åren som kommer. Under den har vi två tavellister med ett urval av alla hans böcker.

Den fina polisbilen i trä fick Elton av mig och Viktor när han fyllde ett och klossarna ovanför fick han av oss i julklapp.

 


Spegeln är från Indiska, griffeltavlan och koltrasten är loppisfynd, Animaliumboken (så otippat uppskattad redan!) var en present och ask, affisch och de balanserade akrobaterna är alla från little for mini.

 


Böckerna på bilden är från när jag själv var barn, presenter från farmor/farfar och mormor/morfar eller från bookboxarna vi fått hem. Att prenumerera på barnböcker kan vara det smartaste som finns ändå eftersom det ofta blir sånt en själv inte skulle valt + att de alltid verkar komma prick när en behöver lite nytt att underhålla med.

 

 

Under fönstret byggde jag ett elementskydd i perforerad masonit. Med hjälp av krokar och några snygga korgar kunde vi få upp smart förvaring på väggen. När Elton blir äldre tänker jag att vi anpassar den lilla väggen efter hans intressen. Kanske vill han ha ett litet leksakskök där och då funkar det ju finfint att hänga upp kastruller och dylikt på väggen. Eller så blir det ett litet bord och stolar och rit/pysselmaterial som får pryda den håliga väggen framöver. Vi får helt enkelt se!

 

 

Just nu har han lite av varje där och på namnpallen han fick i doppresent av sin mormor och morfar står ett garage med brandbil, svart träbil och en gul racerbil som alla är riktiga favoriter.

 

 

Även de här fantastiska instrumenten han fick i födelsedagspresent av sina kusiner i Stockholm är riktiga höjdare.

 


Precis som den loppisfyndade vildingen och björntavlan från Desenio. Men rådjuret från Sebra är tyvärr mest prydnad men med tanke på att han är det tredje barnet som ärver det fina djuret känns det okej. En behöver ju inte använda prick allt heller!

 

 

På tal om det så har han ju dessutom en hel hylla full med prydnadssaker ovanför sängen. Mest djur faktiskt eftersom djur, bilar, vatten, blommor och musik är det bästa i livet enligt vår kille.

 

 

Han får såklart leka med allt på hyllan (utom blommorna = såklart det han helst vill leka med) när vi är med (pga mycket smågrejer) för det är ju faktiskt hans rum.

 


Och ja, nu har vi alltså vandrat runt hela rummet. För om en står i dörröppningen och kikar åt vänster är det faktiskt sängen en ser. Just nu huserar ett gäng omaka kuddar där och jag kan inte riktigt bestämma mig om det är mysigast med sänghimmel…

 

 

… eller om jag skulle ta och bygga någon form av sänggavel för att inge känslan av en dagbädd. Det är något jag får grubbla på lite känner jag för den här hörnan med säng och sängbord är den jag är mest ofärdig med just nu. Men missnöjd ska jag inte skriva, för här uppe har vi haft många fina stunder!

 

 

Det sjukaste är faktiskt att tänka på att vi använde det här rummet som datorrum/vardagsrum innan och här fick alltså skrivbord, stor skrivbordsstol, stationär dator, bäddsoffa, fåtölj, soffbord, TV-bänk och tv plats på en och samma gång. What!!!

 

Jag skrev ju att inlägget inte innehåller adlinks och det stämmer. Men jag vill ändå passa på stt tipsa om att little for mini kör en midsummer sale med 25% på ALLT i butik och webshop fram till midsommar. 

 

Tack för att du ville hänga med på en liten rundtur!

Spara