Tankar

EN VECKA GICK SÅ FORT! HÄR ÄR NÅGRA TANKAR OM BLOGGEN:

26 mars, 2017

Så, nu har jag varit utan sociala medier under en veckas tid och det var nog mer välbehövligt än jag först trodde. Här kommer därför några tankar om min lilla detox.

 
Bakgrund:

Jag valde att ta en veckas paus från bloggen, Instagram, Facebook och i viss mån även min mail för att vila mig lite från den typen av sociala intryck. Jag upptäckte nämligen att jag fått svårare och svårare att hantera sociala situationer irl och så vill jag såklart inte ha det.

 

Okej, så var det svårt då?

Nej, inte ett dugg. Jag raderade alla apparna (utom mailen pga behövde ändå kolla den ibland) och funderade även på om jag skulle låta bli att läsa andra bloggar under tiden. Men även om jag ibland kan ha problem med inspirationsavundsjuka (yep, it’s a thing) så var ju inte det grunden till den här pausen och därför bestämde jag mig för att inte sätta upp några regler kring just läsandet av bloggar nu. Men stop och belägg kanske du tänker, hur kan en ha en digital detox och fortfarande få hänga på internet? Jo, jag tänkte att informationssökning (recept, väder, vägbeskrivning osv) som sagt inte är en del av mitt problem och att jag därför kunde tillåta den typen av internetanvändning under den här veckan.

Det tar mig tillbaka till frågan om det var svårt eller inte och svaret blev alltså: det kändes buslätt men jag fuskade faktiskt lite. Jag har nämligen använt messenger för att ha kontakt med några av mina vänner, kollat kommentarerna på bloggen två gånger och dessutom svarat på två frågor som dykt upp. Däremot har jag faktiskt bara följt en enda blogg under veckan som gått och det är Elsas. Bäst på internet just nu om ni frågar mig.

 

Vad gjorde jag istället?

Ja, när jag valde att lägga undan kameran, datorn och raderade alla apparna fick jag ju helt plötsligt massvis med tid över för annat. Nu hade det ju passat bra om jag langade fram en hel lista med ögonöppnande grejer jag ägnat min tid åt men så är faktiskt inte fallet. Utan ”bloggblicken” och behovet av att sitta och jobba vid datorn varje kväll blev jag faktiskt lite lost. – Vad ska jag göra nu? frågade jag Viktor en kväll när jag bara satt och glodde på en stol. Oproduktivt och skönt på samma gång. Men okej, om du vill ha ett konkret svar så har jag: snickrat lite, umgåtts med kompisar (shotout till Cornelia och Emelie), jobbat på en klädbytardag, deklarerat, rensat ogräs i trädgården, bläddrat (men inte läst) i en ny faktabok, börjat se om Girls (tycker den är mer briljant såhär i efterhand), klippt gardinlugg, ätit godis nästan varje dag och pratat i telefon med Anna María i en och en halv timme. Typ så. Samma gamla vanliga liv men utan en tanke på att dokumentera det i form av bilder eller att dela med mig i textform.

 

Vad kom jag fram till?

Som jag nämnde i det här inlägget så är jag introvert och för mig betyder det att sociala situationer (hur fantastiska de än kan vara) tar energi från mig. Jag har alltid älskat att vara själv och de senaste åren har jag förstått att det är mitt sätt att ladda upp. Jag vill alltså inte vara en enstöring som inte har vänner och inte kan finna sig i sociala sammanhang utan jag behöver bara få en paus där emellan så jag kan få ladda upp och ladda om.

Som bloggare har en av mina bästa grejer alltid varit att få kommentarer, mail och andra omnämnanden av personer som tar del av det jag gör. Dels är det en boost för mitt ego, ett kvitto på att jag gör något som kan vara betydelsefullt men också en kommunikation med personer som mer och mer börjat bli mina vänner. Men jag kan nu konstatera att den här typen av interaktion med andra människor tar energi från mina fysiska relationer.

 

Det är nog inte så att jag automatiskt tappat talförmågan för att jag skriver mycket på internet och kanske inte använder min fysiska röst så mycket som jag tidigare gjort. Visst, jag är lite ringrostig eftersom mitt språk i skrift och mitt talspråk ser lite olika ut men det är nog inte det egentliga problemet. Det egentliga problemet är att jag ”pratar” så mycket med människor på internet att min kvot för socialt umgänge fylls upp. Det finns helt enkelt inte någon ork kvar att faktiskt hänga eller prata med min familj, nära vänner eller bekanta i mataffären efter att jag jobbat en dag.

 

Det handlar inte om att jag är otacksam eller försöker lägga över det här problemet på någon annan. Det handlar om att jag behöver få vara ensam för att ladda om och det går ut över min närmsta och framför allt går det ut över Viktor. För jag hänger ju dessutom med Elton heeela dagarna och när han somnat för kvällen vill jag bara vara själv. Vissa kvällar kan jag stänga in mig i badrummet och bara stirra rakt ut i flera timmar. Kanske hör det till de här småbarnsåren eller så skulle jag längtat efter att få prata med Viktor om jag inte redan hade haft 23 meningsfulla konversationer via bloggen, Instagram, Facebook och mail under dagen som gått.

 


Så, vad händer nu?

Ja, det är faktiskt något jag frågar mig själv varje dag. Vad vill jag med mitt liv just precis nu? Vill jag fortfarande behandla bloggen som ett heltidsjobb när jag definitivt inte tjänar på den som ett heltidsjobb? Vill jag ha den som hobby? Vill jag sluta blogga helt?

Just den där sista meningen har jag dragit mig för att outa här. Jag har oroat mig för att det kommer färga dig allt för mycket. Att du ser det som något form av hot från min sida och att du inte längre kan lita på mig. Jag har tänkt att det inte är bra för eventuella samarbetspartners att läsa, att de vill investera i något som de vet kommer hålla länge.

Och så kanske det är men jag vill samtidigt kunna vara ärlig och därför måste jag berätta att jag funderar jättemycket på det här just nu.

 

Jag vet inte vem jag är utan min blogg. Jag startade inte den för att ha den som ett jobb utan den var en kreativ outlet för alla mina intressen. Jag har glömt det de senaste åren men så var det verkligen. I takt med att jag fick fler uppdrag och sponsrade inlägg var jag tvungen att behandla den som ett jobb, att försöka tänka ett steg i förväg hela tiden så att allt jobb runt omkring skulle löna sig. Det har funkat fint såhär långt men nu känner jag att jag kanske vill testa något annat. Men det känns så läskigt för vad är egentligen vad i allt det här? Kanske har ”bloggblicken” gjort mitt liv mycket härligare, kanske har den gjort att många av mina dagar levts för att se bra ut på bild. Det är så svårt att veta vad som är vad, om en sak är dålig för mig eller tvärtom ett positivr inslag och jag tror att jag bara kan komma fram till svaret om jag testar.

 

När jag haft en anställning har det alltid varit så lätt för mig att hoppa på nästa grej, hur osäker den än har varit. Jag har alltid känt att det viktigaste är att följa sitt hjärta och hittills har det gjort mig väldigt lycklig. Nu står jag inför ett motsatt beslut och är helt livrädd för jag vet inte längre vad mitt hjärta vill.
För dig kanske det låter som ett lyxproblem. Typ ”buhuu, vad jobbigt det är att fota smoothiebowls ibland och buhuuu jag kan inte ens börja lägga upp inlägg ibland utan att göra det till en stor grej som involverar alla andra buhuu vilken jobbig livskris” och alltså jo, lite så är det ju. Men det är fortfarande något jag behöver fundera på, experimentera med och känna efter kring. Därför tänker jag ta en till vecka borta från bloggen så att jag verkligen får känna efter. Jag kommer finnas på mail och Instagram (@atilio.se) under tiden om ni vill följa mig/nå mig på något sätt. Annars hörs vi helt enkelt här i början på april för att se hur allt kommer utveckla sig framöver.

 


Vet du, nu känner jag att jag måste få tacka för den här lilla terapisessionen. Att få outa sina tankar på det här sättet har gjort att framtiden inte alls känns lika läskig. Det är först när balansen störs som jag börjar fundera i nya banor och det är där jag är nu, i någon form av metamorfos som till slut kommer leda rätt. För en stund.

 

För så är ju livet, fullt av oväntade överraskningar och medvetna val och ibland blir det dåligt och ibland blir det bra. Framåt leder det i alla fall alltid.

 

Tankar

LIVET PÅ INTERNET HAR GJORT MIG SOCIALT MISSANPASSAD

19 mars, 2017

LIVET PÅ INTERNET HAR GJORT MIG SOCIALT MISSANPASSAD

Oj, vilken hård rubrik jag valde att inleda det här inlägget med. Men den här läbbiga upptäckten drabbade mig så hårt att jag helt enkelt måste få skriva av mig lite.

 

Jag har bloggat i tre år nu och under de första två åren hade jag olika typer av anställningar, uppdrag och ansvar där jag socialiserade med andra människor. Men i takt med att det började gå bättre och bättre för bloggen började jag spendera mer och mer tid framför skärmen istället för på andra arbetsplatser. Det är ju inte så konstigt egentligen, att det är just här jag har behövt sitta flera timmar om dagen, men det är verkligen det jag har tyckt allra minst om med att blogga. Jag tycker inte teknik är spännande och kan varken koda eller hur en använder Photoshop, min latenta skelning gör att jag får ont i huvudet och ja, jag tycker bara att det är hopplöst tråkigt att stirra på en skärm. Men det har varit värt det. För det har ju betytt att jag fått hänga här med dig. Att jag fått ägna mig åt alla mina intressen och samtidigt haft möjligheten att inspirera andra, hamna i givande diskussioner och även få ta del av ditt liv.

 

 

Men det senaste året har gått trögt. Även om lusten att blogga och mängder med idéer har funnits där så har jag haft svårt att formulera mig. I slutet av graviditeten med Elton (för snart ett år sedan) blev jag yr när jag satt ner vilket gjorde att orden blev som sirap när de skulle lämna mina fingrar. När Elton sen föddes slog den där amningshjärnan till med full kraft och jag tappade ord till höger och vänster. Kunde för mitt liv inte komma på vad namnet på det jag försökte förmedla var och fick därför ur mig rätt knasiga meningar. I höstas märkte jag att jag höll på att gå in i väggen och efter det blev det nästan omöjligt att formulera hela meningar. Hjärnan ville inte alls samarbeta och jag började staka mig och behövde ta långa pauser i varje mening.

Det tog till i fredags innan jag förstod att det här inte beror på graviditet, amning och utbrändhet. I alla fall inte bara. Det beror på att jag levt mitt liv så länge framför en skärm och på internet att jag sakta men säkert börjar tappa talförmågan.

 

 

Jag är introvert och har aldrig haft kallprat som någon stor favoritsyssla. Däremot har jag alltid älskat att prata och har dessutom ofta varit rätt rapp i käften. Har kunnat snappa upp och spinna vidare på sånt andra kläckt ur sig och har älskat att retas med andra.

Men det senaste året har alla mina försök till samtal fått mig att vilja gråta. Jag vill att du ska förstå att jag menar allvar här, det är verkligen ingen överdrift från min sida. Det senaste året har jag både under och efter ett samtal med en annan person frågat mig själv vad det är som sker. Hur kan jag ha gått från att vara kvicktänkt till att bli så seg att jag aldrig kan få fram det jag vill säga. Min hjärna tänker nämligen en sak men munnen når inte hela vägen dit. Jag tappar ord, stakar mig, måste göra långa pauser och uttrycker mig på ett sätt jag inte känner igen. Jag undviker helst att prata helt eftersom jag börjar känna mig mer och mer missanpassad i sociala situationer.

 

gifta sig i rådhuset

 

I fredags var jag iväg och pratade med några gamla kollegor och när jag kom hem var jag glad över att ha träffat dem men helt knäckt över att jag helt tappat det på samtalsfronten. Det har som sagt inget med min introverta sida att göra, det handlar inte om att jag är blyg (för det är jag inte) eller något sånt utan det låser sig bara totalt.

När jag berättade om mitt trevande försök till att uttrycka mig sa Viktor ”jag vet, precis så var det för mig när jag spelade dataspel som mest och det tog jättemånga år att få tillbaka den förmågan”. Det var då jag fattade det, det är inte graviditet, amning eller utmattning det handlar om.  Inte bara i alla fall. Utan jag tror verkligen att det handlar om att jag lever så mycket av mitt liv på internet och framför en skärm att jag skalat bort de viktiga, sociala och verkliga relationerna i mitt liv.

 

 

Jag älskar min blogg. Jag älskar dig som läser. Jag vet att jag är duktig på det jag gör och att allt det här får mig att må bra. Men mitt verkliga liv är här, i Karlsborg, och jag måste börja leva det. Jag kan inte förlora talförmågan för att jag bara sitter i min egen värld framför en skärm flera timmar om dagen. Jag måste börja leva där ute, i den verkliga världen, också.

Jag är introvert, tycker inte jättemycket om att kallprata men tycker egentligen väldigt mycket om att samtala med andra människor och att förlora den förmågan är en väldigt plågsam upptäckt.

 

 

 

Tiden är inne för mig att hitta tillbaka till det jag förlorat och med fredagens insikt har jag därför bestämt mig för att ha en total digital detox under veckan. Istället för att vara närvarande på sociala medier ska jag lägga tid på att ha minst ett meningsfullt samtal med någon jag känner och ”kallprata” med en okänd/smått bekant person om dagen. 

 

För att jag inte ska lockas av att gå in här stänger jag av kommentarerna för det här inlägget. Jag hoppas att du kan förstå att det här är för mitt eget bästa och att jag är tillbaka här inom kort. Kram!

 

 

 

 

 

 

Smått & gott

MISSADE DU DET FÖRSTA ATILIOBREVET?

17 mars, 2017

missade du det första atiliobrevet

Kära nån, är det verkligen redan fredag igen? För bara en vecka sedan fyllde jag 28 och mitt kommentarsfält svämmade då över av fina livsuppdateringar från er. Det kändes så fint att dela dagen med dig och min ambition var såklart att svara på varenda kommentar jag fick. Men sen gick jag och skickade ut det första atiliobrevet och kära nån vilken respons jag fick! Tack, tack tack alla ni som hört av er och uppskattat mitt utskick. Du anar inte hur mycket det betyder att få höra att mina tankar och känslor mottas på ett så fint sätt ♥ Så nu måste jag nog istället ägna de kommande dagarna åt att svara på alla fina mail istället men det är ett minst sagt angenämt bekymmer!

 

 

Missade du det första atiliobrevet? Ingen fara, såhär ↓ åtgärdar du det:

 

atiliobreven

 

Har du signat upp dig utan att ha fått något mail? Kolla i skräppostmappen eller bland ”kampanjer” om du använder gmail.
Har du fortfarande inte fått något mail? Fyll i dina uppgifter och lämna en kommentar HÄR så lägger jag till dig manuellt.

Har du inte signat upp dig än gör du det enklast HÄR. Skulle du få upp ett felmeddelande är det bara att du fyller i dina uppgifter och lämnar en kommentar HÄR så lägger jag till dig manuellt.

 

Jag gör ett nytt utskick på söndag så att du som missade det första brevet får det till din mail.  Det här är dock sista chansen för att få tillgång till det första atiliobrevet. Signar du upp dig efter söndag får du dock det andra atiliobrevet rakt i din mailbox så fort det är färdigt.

 

(Oroa dig inte, jag kommer anpassa läsvänligheten inför nästa utskick, tills dess kan du läsa på datorn eller vända på skärmen till din telefon/surfplatta)

 

 

Ha nu en riktigt fin helg och ta hand om dig!

 

 

bröllop

VÅRA BRÖLLOPSFOTON + VÄRLDENS ENKLASTE FOTOHÅLLARE

16 mars, 2017

VÅRA BRÖLLOPSFOTON + VÄRLDENS ENKLASTE FOTOHÅLLARE

 

Nu har det gått lite mer än en månad sedan vi gifte oss och jag vet inte om du kommer ihåg att jag berättade att vi struntade i bröllopsfotograf. Vi gjorde ju om hela planen och fick en vigsel som tog mindre än fem minuter att genomföra istället för hela den dagen vi från början planerat. Det kändes så konstigt att vi skulle ta massa bröllopsfoton för en dag som vi inte kände var något utöver det vanliga så vi valde helt enkelt att spara det till framtiden.

Däremot ville vi såklart gärna ha några minnen från vårt bröllop och därför smet vi in i en fotoautomat efter vigseln. Vi har några fina remsor  men den här är min absoluta favorit. Elton var verkligen inte på något solskenshumör den dagen och jag älskar hur vi här går från förvånad min, till superledsen, till att jag hastar därifrån (notera den krampaktiga handen om mitt hår) för att sen komma in och spexa en sista gång.

 

 

diy photo holder

 

I vanliga fall är jag inte superförtjust i tanken på att lägga ut massa bilder på mitt barn när han är ledsen eller inte mår bra men just de här bilderna tycker jag är så fantastiska! Vilken jäkla tur att vi fick med samtliga familjemedlemmars känslor kring dagen liksom. Därför har jag nu ställt upp lipsillsbilden på byrån i mitt arbetsrum som en daglig liten reminder om vilka fantastiska killar jag har i mitt liv.

 

fotohållare
Fotohållaren är förresten världens enklaste variant. Ta en pytteliten träbit/list och sen sågar/fräser du en skåra i mitten.

 

diy fotohållare
Superenkelt och ett fiffigt sätt att få in mer av ens fina fotominnen i inredningen. Jag har förresten gjort spegeln här ovanför på samma sätt och den håller hur bra som helst fortfarande, även utan lim :)

 

Böcker

ÅRETS BOK 2017

15 mars, 2017

Inlägget presenteras i samarbete med mitt ambassadörsskap för Årets Bok.

 

årets bok 2017

 

Om jag var du så hade jag direkt scrollat förbi ett inlägg med den här rubriken. Ja, jag vet att jag är lite tråkig på det sättet men min hjärna tänker automatiskt ”det är reklam”, ”hen försöker sälja något” eller (och det här är det allra värsta) ”inlägget är fullt med information som min hjärna inte orkar ta in”.  Jag inser nu att jag säkert går miste om viktiga kampanjer, fina tankar och andra roliga grejer som händer genom att tänka på det sättet så okej, jag ska skärpa mig. Men vad säger du, ska vi återgå till det som mitt inlägg faktiskt skulle handla om?

Jo, som jag tidigare nämnt så är jag en av ambassadörerna för Årets Bok 2017 och i slutet på februari var jag uppe i Stockholm för att lära mig mer om arbetet kring priset. Låt mig få berätta lite snabbt om det så att du förstår hur viktigt det här priset ändå är. För visst känns det väl rätt rimligt att vi idag, 2017,  släpper tankarna på att det finns ”finlitteratur” och ”skräplitteratur” och att det enbart är den första sortens böcker som ska premieras. Det är dags att vi belönar och prisar de som faktiskt berör oavsett vilken bana de gjort in i författarskapet. Oavsett vem de skriver för eller vad de berättar. Det är dags att vi, som är folket, får chansen att berätta för de här personerna hur mycket deras texter verkligen betyder.

 

årets bok

 

Visste du…

.. att juryn består av 7 redaktörer (samtliga är kvinnor – just sayin’) som tillsammans ska nominera 12 böcker?

… att både svensk och utländsk litteratur tävlar på lika premisser?

… att alla författare/förlag inom den skönlitterära genren är potentiella kandidater?

… att det verkligen är folkets pris och att det är vi som avgör vem som vinner?

… att du kan rösta en gång per dag så fort de nominerade böckerna tillkännages?

… att både författaren och förlaget som gett ut den vinnande boken får den här fenomenala statyetten?

… att det förra året blev Martina Haag som kammade hem den (och prispengarna) för sin bok Det är något som inte stämmer?

 

 

årets bok bonnier

 

Jag blev så pepp av att få träffa samtliga jurymedlemmar och höra hur de tillsammans kommer fram till de 12 nominerade böckerna. De berättade att perioden de jobbar med priset sträcker sig från bokmässan (som är prisets partner) fram tills röstningen öppnar i slutet på april. I början väljer de ut 10 böcker var och med tanke på att de alla läser enormt mycket i sina yrken är jag säker på att varje person vet vad de snackar om och är beredda att strida för sina favoriter. Att koka ner 70 böcker till 12 stycken blir därför säkerligen rätt svettigt. Kriterierna för att de ska bli nominerade är att de har utgivits på svenska från maj 2016 och att de faller inom ramen för skönlitteratur. Därför är även böcker som återfinns på unga vuxna-sektionen kandidater vilket inte är en dag för tidigt!

När juryn sen väljer ut de nominerade böckerna funderar de kring kriterier som språk, hur väl berättad historien är, hur bred läsekretsen är samt att den såklart är utgiven på svenska. 

 

atilio årets bok

 

Den 25:e april tillkännages de nominerade böckerna och då lägger jag upp ett inlägg med dem här på bloggen. Sen hjälps vi åt att rösta på våra favoriter, okej? Om inte annat så borde du ju spana in listan för att få riktigt många grymma boktips!

 

På återseende.