MIN STIL, MITT ANSVAR – OM KONSUMTIONSHETS OCH MITT FÖRHÅLLANDE TILL ATT SHOPPA

Det här inlägget innehåller gåvor.

 

min stil mitt ansvar om konsumtionshets och mitt förhållande till att shoppa

 

En av de bästa sakerna  med att bo i en liten håla, långt bort från dignande skyltfönster och monstruösa reklampelare, är att mitt behov av att shoppa är som bortblåst. Kanske för att det egentligen inte är ett riktigt behov och när jag inte blir påmind om modenyheterna har jag heller inget sug efter att ha just de där grejerna i min garderob. Om jag låter som en svag människa som behöver avskärma mig från täta shoppingstråk för att inte öppna plånboken och tömma den så får det vara så.  Jag är nämligen villig att erkänna att jag är otroligt lättpåverkad och lätt hamnar i konsumtionsträsket om jag inte är på min vakt.

 

 

Att jag bor i en liten håla där det inte finns några kedjor som basunerar ut sina kampanjer till höger och vänster minimerar dock inte shoppingmöjligheterna alls. Så fort jag tar fram telefonen eller sätter på datorn har jag ju hela världens butiker framför mig och om jag inte passar mig så är det lätt hänt att det sker ett litet klick här, ett annat där och vips har jag massvis med paket att hämta ut på posten. Därför väljer jag att avskärma mig så mycket jag kan från det som triggar det här behovet i mig. Det finns ett fåtal personer och profiler som verkligen får mig att tro att jag behöver än den ena och än den andra saken och genom att sluta följa dem i sociala medier tar jag ansvar för de här känslorna hos mig.

 

 

stil & ansvar

 

Innan jag fortsätter måste jag få klargöra några saker: som du nu märker så är  jag på inga sätt perfekt. Jag shoppar, jag gör av med pengar, jag köper skit. Men oftast så gör jag inte det och genom att undgå reklam är mina köp baserade på vad jag faktiskt behöver (och ibland bara veeerkligen vill ha) istället för onödigt krafs som jag föll för i stunden. Det behöver inte vara negativt med reklam och jag förstår att jag dagligen matas med det utan att ens förstå eller reflektera över det. Men jag känner direkt skillnad när jag är på besök i Göteborg och gör något ärende på stan mot när jag i godan ro strosar runt på gatorna i Karlsborg. Helt plötsligt ser jag nämligen mängder med saker som jag tror mig behöva trots att jag inte ens visste att de existerade förrän just den sekunden då de uppenbarade sig i skyltfönstret.

 

slowfashion

 

De senaste månaderna har jag börjat rensa här hemma. Allt som inte används, gillas eller behövs har fått flytta härifrån eftersom jag inte vill leva i ett sånt överflöd. Det betyder inte att allt i vårt hem hålls minimalistiskt utan att jag insett att bara för att jag tillverkat det själv eller köpt det begagnat behöver det inte bo hemma hos oss. Produktionsledet är visserligen det som är allra sämst för miljön men för mig handlar det inte bara om konsumtionen hos oss människor i allmänhet utan om min egen i synnerhet. En billig loppisfyndad pinal triggar samma horderbeteende hos mig som om den skulle kosta skjortan i butik och vara tillverkad under de mest fruktansvärda former. Klart att vi ska ta ett kollektivt ansvar men först och främst måste jag börja med mig själv.

 

 

Efter graviditeten med Elton insåg jag att min klädstil är den del i mitt liv som bidrar till mest ångest hos mig och som också får mig att ta dåliga beslut jag inte kan stå för. Det handlar inte enbart om att den där reafyndade topen för 49.90 kanske inte producerades under schyssta former utan även om att de där impulsköpen inte bidrar med något i min garderob. Jag vill inte längre lockas av de lysande röda skyltarna, jag vill göra noga övervägda val och handla sånt som jag kommer kunna använda länge. Att använda ord som behöver känns så fel eftersom en egentligen inte behöver mer än att ha paltor på kroppen men jag vill alltså kunna bygga upp en basgarderob där samtliga plagg både sitter bra, känns som mig och passar ihop.  Jag vill inte att de ska ha en enorm miljöpåverkan och jag vill att de ska hålla länge i min ägo. Jag vill ta ansvar för min stil.

 

 

slow fashion

 

Därför blev jag så himla glad när Johanna tidigare i höst skickade hem sin (och Jennys) bok Slow Fashion till mig. I den står nämligen allt som jag inte visste för att börja ta ansvar kring de kläderna jag vill bära och stilen jag vill ha. Att en kedja (eller mindre märke med för den delen) basunerar ut att kläderna är av ekologisk bomull säger egentligen inte så mycket. Jag inser nu att jag stirrat mig blind på ord som ekologisk och organic utan att tänka ett steg längre.

 

 

Boken innehåller även handfasta tips om hur du tar hand om dina kläder och om olika material och hur de beter sig. Jag läser några sidor i taget. Begrundar, funderar, gör en plan för hur jag sakta vill bygga upp min garderob och mitt hem från grunden. Jag är inte emot billiga saker. Jag är inte emot kedjor eller att tycka om prylar för jag gillar ju också känslan av att komma hem med en påse med något nytt i. Men jag inser att det finns så mycket i den känslan som innebär att jag inte ens tänkt efter. Att jag handlat (i dubbel bemärkelse) helt på impuls efter ett begär.

 

 

mau backpack

 

 

För någon månad sedan hämtade jag ut ett paket på posten som kom från butiken Stil & Ansvar. Anna, som driver shopen, skickade en väska till mig med ett tillhörande handskrivet brev som gjorde mig så glad. Att få läsa hennes ord och förstå hur mycket hon brinner för sitt företag och deras filosofi ger mig hopp om att det faktiskt går att förändra branschen.

 

 

Väskan i sig är den här fantastiska ryggsäcken som än så länge har fått följa med mig på både resor och skogsutflykter. Den är bland annat gjord av ekologiskt läder och för att vara en person som skriver ett helt inlägg om att ta ansvar kanske det låter konstigt. Att jag ändå tillåter mig att bära en produkt av en industri jag genom min kost inte stödjer. Men återigen, jag är inte perfekt. Jag kan inte tillräckligt mycket och har inga undanflykter eller andra bra poänger att komma med. I dagsläget tänker jag att så länge jag väljer att minska min egen konsumtion för att minska produktionen överlag (visst låter det löjligt att jag tror att miljön mår bättre av att jag låter bli att köpa en enda nytillverkad pryl? Men vet ni vad, om vi alla tänkte så så skulle det verkligen göra skillnad till slut) och väljer få men noga utvalda produkter som håller länge (= återigen innebär det minskad konsumtion för min del) så ger det mig mer och mer tid och utrymme att faktiskt utforska fler bitar. Att faktiskt sätta mig in i hur saker är tillverkade, vad det innebär och vad jag kan välja istället. Det är en process.

 

 

stil_och_ansvar

 

En del i den processen är att jag kommer börja använda mig av Matildas otroligt informativa och innehållsrika Veganguide. Så fort de skönhetsprodukter jag redan har tar slut kommer jag vända mig till hennes sida för att se vad jag kan köpa som garanterat inte är testat på djur. Det är nästa naturliga steg för mig.

 

 

Jag vill aldrig bli en person som försöker pracka på någon sina åsikter men däremot vill jag gärna lyfta sånt jag själv tycker är viktigt. Att faktiskt ta ansvar för det vi kan känns så himla självklart och trots det är jag så himla okunnig i ämnet. Men nu ska det bli ändring på det. Nu vill jag lära mig allt från grunden.

 

 


 

 

Translation: How I feel about shopping without thinking any further than feelin excited about bying new stuff.

16 kommentarer Lägg till din
  1. Jättejättebra, inspirerande och tänkvärt inlägg! <3
    Väskan blev jag ruggigt avundsjuk på, den var verkligen superfin! :)

  2. Som vanligt, så kloka ord!

    Såklart är vi inte perfekta, ingen av oss här inne. Och jag tycker det är synd att vi ska behöva känna ett krav eller en förväntan på oss att vara just detta, när faktum är att ingen är det. Att en äter veganskt innebär ju inte att en aldrig konsumerar djurprodukter i ”övriga” livet, att en sorterar plast och metall för sig innebär ju inte att en aldrig flyger flygplan. En behöver inte anamma ett helt paket, det går fint att välja ut de delar som passar en själv – men som du nämnde är det allra viktigaste att vara medveten. Att vilja göra bättre, att sträva efter att lära sig mer och utvecklas. Då kan det ju kvitta om en idag bär skinnprodukter eller väljer bort kollektivtrafik, om en blir klokare av det i längden!

  3. Bra och viktigt inlägg!
    Jag märker också hur ens habegär ändras beroende på om man befinner sig där det är mycket reklam och kampanjer, och att man påverkas av kedjornas nyhetsbrev och erbjudanden. Jag har börjat avanmäla mig från alla nyhetsbrev och utskick, för jag har så svårt att låta bli att ”bara titta” på grejerna som dyker upp i inkorgen.

  4. Megabra och viktigt inlägg!

    Jag har under året funderat mycket på vilket avtryck jag lämnar efter men just kläder tycker jag är extra svårt. Jag försöker köpa bra och i hållbara material och inte så ofta, men hur vet man egentligen vad som är bra och hållbart när inte ens klädkedjorna själva kan svara på varifrån deras bomull kommer ifrån.

  5. Heja heja dig och bra inlägg! Har aktivt rensat hemma och arbetat mot att ha en mer hållbar stil och garderob ett bra tag nu. Det känns som att det aldrig tar slut med saker att stoppa i påsar som ska skickas till tex. Myrorna men jag känner hur något verkligen börjar hända hemma, på ett bra sätt. Så skönt!

    Vill dessutom flika in att oavsett var man står när det kommer till djur så KAN läder vara hållbart ur den synpunkten att det är ett material som, om du tar hand om det, håller livet ut och antagligen lite till. En läderväska till exempel kommer antagligen kunna användas långt efter att vi är borta. Vårda, smörj och var varsam med det bara :)

    Matildas veganguide är SÅ bra! Blir så glad!

    1. Det är precis det jag menar, att för mig så är det här ett mycket mer hållbart alternativ än att köpa billiga väskor som går sönder i tid och otid. Sen vet jag att det finns veganska alternativ och nästa steg är väl att börja utforska just den biten.

      1. Sandra! Jag tänker likadant som dig och Rania. Är själv vegetarian sedan jag var 16, men bär läder. Och det handlar just om att välja sina strider. Det allra mesta veganlädret är gjort av någon typ av plast, vilket är gjort på olja. Så i frågan om djuretik kontra olja så har jag valt bort oljan. Just för att min erfarenhet är att läder håller längre. Och då behöver jag bara köpa ett par skor av dött djur istället för tre par av olja. Sen skulle alla inte hålla med mig här. Men så har jag valt. Men det är svåra avvägningar, och tyvärr, eller vad en ska säga, så är det ju lite hela komplexiteten när det gäller just hållbart mode. Finns inga helt rätta svar. Å andra sidan betyder det ju att det finns massor av rätta svar också… dvs många olika sätt att leva mer hållbart och schysst på, vilket jag tycker är så galet inspirerande och härligt! <3

  6. Åh blir så vansinnigt vansinnigt glad över att min och Jennies bok kan peppa och inspirera dig! Och precis som du skriver: det är en process. Det handlar verkligen så mycket om att hitta nya vanor och beteenden. Och såklart alltid behålla lusten. Ska aldrig handla om dåligt samvete eller ångest, för då kommer en sluta. Kläder ska ju vara kul! Och hållbart mode och slow fashion är dubbelt kul (för alla: dvs även dem som producerade) tänker jag! KRAM!

  7. Jag tycker att du har så otroligt spännande tankar och ideer och även om du inte har en livsstil som jag skulle känna mig bekväm i blir jag inspirerad och peppad att se saker ur ett annat perspektiv! Jag blir lite ledsen dock av att i det känns som att du i var och varannat inlägg måste försvara dina ideer och tankar, att stämningen på internet har blivit så hetsk att det krävs en ”varning för känsliga tittare” stämpel på alla inlägg. Jag förstår att du gör det, för att minimera näthatet men ville bara yttra att jag tycker att det är så tråkigt att det ska behövas.
    Tack för att du hjälper mig tänka nya tankar!

  8. Superfint inlägg! Har också under det senaste året genomgått någon slags down-sizing och tänker mycket aktivt på vad jag verkligen behöver. Sedan har jag ”turen” av ständigt vara på resande fot, vilket innebär att jag helt enkelt inte kan äga en massa grejer och bara kan ha en minimal garderob. Men skillnaden det senaste året är att de köp jag gjort har jag gjort med större eftertanke. Det är en så rolig och spännande process!

  9. Vad glad jag blev av det här inlägget! Tycker att du resonerar så himla vettigt och håller med om allt du säger. Det är så bra att du som når ut till många väljer att dela och lyfta dessa frågor! Jag är också inne i en utrensningsfas i mitt, baserat på en annan bok som jag läst, ska blogga om det snart tänker jag. Mitt mål är att ha ett harmoniskt och ordningsamt hem som kräver så lite städning och undanplockande som möjligt och att jag ska göra medvetna val i vad jag äger både med hänsyn till mig själv, djur, människor och miljö. Det ska bli spännande att få följa din ”resa” i det här så jag hoppas du fortsätter dela med dig av dina tankar på om ämnet :)

  10. Vilket intressant inlägg! Älskar också den där boken så mycket och har den lite som en ”bibel” liggande vid sängen :)) Sålänge man bara har tänket kring konsumtion, precis som du, så gör det så himla mycket tror jag. Att man då undermedvetet tänker efter en extra gång innan man gör sina köp, och att en då börjar satsa mer på sådant man vet kommer hålla och bli mycket använt.

  11. Oj vilket bra inlägg! Jag påminns då och då om hur lite koll jag har på hur saker är tillverkade. Så fort jag får veta någonting dåligt slutar jag handla där, men jag tar inte aktivt reda på vilka som är bra eller dåliga. Jag handlar inte på H&M sedan Aftonbladets dokumentär om deras kläder och hur dem utnyttjar sin arbetskraft. Men vart ska jag nu köpa BH:ar? H&M har alltid varit mitt Go to-ställe. Och bara för att affärer är dyrare betyder det inte att det är bättre eller att deras produkter är av bättre kvalité och tillverkade ekologiskt eller fair trade. Jobbade på nordens största badrumsutställning och fick se hur badrumsmöbler såldes för 50-60 000 kronor trots att dem var gjorda av samma mdf som de fina, nästan likadana som säljs på Bauhaus eller Rusta. Det är bara märket som skiljer. Av de 50 leverantörer vi hade, tillverkade typ fyra sina saker i Sverige, allt annat var i typ Kina och så. Jag blev så sjukt förvånad. Trodde verkligen en badrumsmöbel för 22k skulle vara bättre kvalité än den för 2.500kr.

    Så jag tycker det här är sjukt jobbigt. Jag handlar helst allt jag äger second hand. Men typ leksaker kan ju innehålla alla möjliga gifter som inte hunnits förbjudas. Så det behöver absolut inte vara ”bättre” att köpa begagnat. Kläder köpte jag mycket begagnat i Sverige men här är alla affärer så snuskiga, så jag har knappt lust att ta i det. Folk tvättar inte innan de lämnar till loppisar och många loppisställen stinker… även om det går att tvätta känns det inge bra. Har köpt ett par saker, men är inte så förtjust. Brukade shoppa kläder två gånger om året i Sverige, sommarrea och mellandagsrea. Här blir det mer sporadiskt, ett plagg här och ett plagg där, i butikerna Ross eller Marshalls, som säljer ut förra årets moden som inte blev sålda. Riktigt fina saker till fyndpriser. Så behöver jag något går jag dit för det kan jag ha råd med på en studentbudget. Annars får jag säga att jag spenderar de mesta av mina pengar på mat. När jag väl köper inredning eller kläder har jag det tills det är så trasigt att jag inte kan laga det längre. Det är väl det enda i det här som jag är riktigt stolt över.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *