LÅT OSS SNACKA JULKLAPPAR

Godmorgon! Det är december (!!!) och båda barnen ligger och sover tätt intill mig i sängen. Jag vågar inte stiga upp med risk för att väcka dem så här halvligger jag och sörplar mitt kaffe. Viktor är på gymmet och imorgon åker han dessutom iväg för att göra sista bortaveckan med jobbet innan en lång julledighet väntar oss. Om två veckor tar han nämligen examen och då är den där fasansfulla perioden på 1,5 år med skola långt bort äntligen slut. Vi klarade det! Visst, relationen höll på att stryka med på köpet men vi tog oss ur den där extremt påfrestande krisen och har det faktiskt bättre än någonsin tidigare. Framgångsreceptet stavas familjerådgivning och att ge varandra en timmes oavbruten samtalstid i ett neutralt rum med guidning av någon annan har visat sig vara fantastisk. Så, tips till alla som har något som skaver i sin relation! Och med tanke på att han åker bort imorgon bestämde vi oss för att köra ett riktigt adventsmys idag med risgrynsgröt, glögg och lussekatter. Det fick mig även att börja tänka på julafton och alla klappar som ska inhandlas världen över under den här kommande månaden. Därför hakar jag idag på klimatklubbens julkalender.

 

Om ni bara visste hur uppskattad julen är i vårt hushåll! Min man är den där jobbige jäkeln som börjar sjunga julsånger redan i juli och som i år började julpynta i början på november. Ärligt talat så har jag inget emot det för jag tröttnar på julpyntet strax innan nyår och tänker då att jag glatt kan passa på att njuta av det lite i förväg istället. Vi är med andra ord inte precis de där som rasar över att julmusten dyker upp allt tidigare i mataffären (men är det verkligen tidigare varje år? tror mest vi har rätt kort minne…) utan istället försöker vi verkligen gå all in för att maxa julmyset för våra små. För det är verkligen på den där mysiga nivån jag vill hålla hela december. Inga måsten och ingen hets. Vi bakar det vi hinner och vill, pysslar ihop det som känns kul och köper typ inte en enda klapp. Eller det där sista har faktiskt tagit oss mååånga år att arbeta fram med samtliga familjemedlemmar och i år är första året som jag och Viktor känner oss 100% nöjda med upplägget. Alla gör såklart som de vill men jag tycker faktiskt att vårt sätt är rätt så rackarns bra så därför tänkte jag att vi kunde prata lite om just julklappar idag.

 

Under det senaste decenniet har jag firat jul med Viktors familj i princip varje år (kanske är en eller två jular där i början som vi inte gjorde det) och de första åren köpte vi julklappar till alla hans syskon (fyra stycken) + deras partners och hans föräldrar. Efter något år bestämde vi att varje par skulle ge till ett annat par (så att alla fick varsitt paket) + till deras föräldrar och i takt med att alla fick barn började vi istället ge till barnen istället för till de vuxna. Rätt så vanligt upplägg kan jag tänka mig och även om vi såklart unnar våra syskonbarn ALLT så kändes det så himla onödigt att springa och köpa presenter till alla. Våra barn har tio kusiner där den äldsta är sex år och de allra flesta inte önskar sig något speciellt. Alla föräldrar har en egen inkomst och maaassvis med leksaker hemma som det är. Däremot så bor de flesta av oss rätt långt ifrån varandra och därför bestämde vi i år oss för att enbart köpa julklappar till våra egna barn. Som sagt, att spendera massa pengar på att köpa saker som någon annans barn kanske aldrig ens kommer använda känns så onödigt när föräldern i fråga istället kan köpa något som hen vet kommer bli uppskattat. Istället satsar vi, trots avstånden, på att försöka dyka upp på varje kusins födelsedag för att kunna ses mer utspritt under året och för att fira den som fyller år.

 

Så, hur gör vi i vår lilla familj och med våra barn då? Viktor och jag har bara köpt julklappar åt varandra en eller två gånger för vi ser liksom inte tjusningen med det. Varken kring att klura ut saker en tror den andra vill ha eller att samla på oss fler och fler prylar. Vi unnar oss de saker som behövs eller önskas under året som går och känner att det där med att ge bara för att det är julafton känns väldigt överskattat. Kan absolut köpa andras argument om hur mysigt det är men känner bara inte den känslan själv.

Eftersom Noah kommer vara fyra månader när det är dags för jultomten att knacka på bestämde vi ganska omgående att han inte skulle få något i år. Jag menar, han kommer fatta prick noll av vad som pågår och dessutom känns det lite som att allt som Elton får (och redan har) ju på ett sätt även är Noahs. Elton däremot börjar verkligen förstå vad ett jultomtens ankomst innebär och till honom har vi tänkt att tre paket känns rimligt. Har sett att många kör efter ett system med something they want, something they need, something they wear, something they read och när jag läste det blev jag sugen på att addera en bok till hans julklappshög. Jag menar, jag älskar ju att uppmuntra hans läsglädje och en bok är sällan en dålig investering men det känns ändå så onödigt! 

 

Jag går sällan igång och preachar vad jag tror på eftersom jag tänker att alla agerar utifrån bästa förmåga och vad som passar dem. Jag vill ogärna hetsa någon till att göra samma som mig eller måla upp det som att mitt sätt är det rätta. Men om det skulle sticka till hos någon nu tänker jag att det bara är av godo. För ärligt talat, hur mycket behöver kidsen egentligen? Jag vill minimera antalet paket under vår gran av flera anledningar. Dels känns det viktigt att välja prylarna mina barn leker med med omsorg. Jag vill lära dem vikten av att önska sig något och inte få allt de pekar på + att använda sin fantasi när allt de vill leka med inte redan finns i hemmet. Jag vill minska prylarna i vårt hem eftersom jag vet att vi kan klara oss på mindre än vad sociala medier ofta intalar mig. Och framför allt vill jag ju värna om vår jord så att mina barn och eventuella barnbarn kan föra våra traditioner vidare.

 

Så för Eltons tre paket har vi tänkt att det blir ett med något han själv önskar sig. Han har länge pratat om en liten gaffeltruck som jag nu hittat på tradera ✔ Sen bestämde vi att han skulle få ett paket med något han behöver och till det hittade jag en skräpplockare (griptång) på blocket. Han älskar ju att plocka skräp på våra promenader och sen en kompis fixade en griptång till sina barn har det varit ett hett eftertraktat objekt. Och slutligen fick det tredje paketet bli något jag och Viktor vill ge honom.  Här var valet mycket enkelt eftersom vi försöker investera lite bitar i hans trätågbana från Brio. Det ingår visserligen plastbitar i de prylarna och produktionen är säkert långt ifrån bra för planeten MEN det är 1. ett tidlöst nöje som både jag och min man uppskattar + något barnen kommer kunna leka med  långt upp i åldrarna, 2. Den håller i princip för evigt så andra hands-värdet är bra och 3. Det innebär att det även går att hitta de flesta delarna begagnat.

Nu när jag tänker efter så vore ju en smart idé att ge en bok i någon form av julstrumpa på morgonen. Elton tycker om ”titta och hitta”-böcker just nu och med en sån skulle han ju ha något att sysselsätta sig med under dagen. Men att äga en är ju inte nödvändigt för honom (på riktigt, han kunde inte bry sig mindre) så jag kan ju faktiskt låna en på biblioteket. Åh, vad smart jag känner mig nu! Hehe.

 

Hur som helst, i år är jag verkligen hundra procent nöjd med julklappsupplägget i vår familj. Är så glad att vi fått med alla på tåget och att vi skippar onödiga köp och onödig stress/ångest under den här ljuvliga månaden. Det blir #skraltundergranen vilket ger oss möjlighet att fokusera på allt MYS istället! 🌲✨

 

 

8 kommentarer Lägg till din
  1. Ja julklappar är verkligen svårt… jag och min fästman har aldrig köpt julklappar till varandra. Något år har vi köpt en resa ihop till oss, men ofta har vi struntat i det helt. Men våra familjer har haft svårt att släppa taget om julklappshetsen… i år har vi dock fått vår vilja igenom – så i år har vi bara haft 2 paket att köpa var. Båda familjerna gick med på julklappsspel där man köper något som kan passa alla (men vi har 200kr som budget så man får något mer än en plastbit från nån billig affär). Jag har då köpt lite finare diskmedel/kökstvål för jag tänker att det ju är en förbrukningsvara och kommer att användas oavsett. Och det känns så himla bra! Jag hoppas att fler familjer väljer att dra ner på antalet julklappar, och att vi i framtiden kan bygga traditionen utifrån att umgås snarare än att massa saker måste köpas och fixas.

  2. Åh wow! Jag tycker du ska predika mer om hur ni tänker <3 Det är ju intressant och vidgar andras vyer! Många gånger tänker och tror man ju att "alla" gör på samma sätt och så gör man så själv för att man tror att det är enda sättet. Så att höra om andras vanor och hur man löser livspussel, vardagsproblem, vardagsstress, matlagning, shopping och traditioner tror jag bara är nyttigt för då reflekterar man ju om vad man själv gör och varför. Inget är ju rätt eller fel, men ofta gör man ju saker bara för att man alltid gjort det…

    Vi väntar vårt första barn nu och den lille kommer att vara omkring 10 månader nästa jul. Redan nu har jag tänkt att den inte kommer att få några julklappar av oss då. För vi köper ju saker den behöver hela året. Sedan kommer jag försöka att få dess mor och farföräldrar att hålla sig till en sak var, för det är första barnbarnet för alla och risken för storshopping är hög. Samtidigt har jag kvar så mycket från när vi var små så det känns egentligen onödigt att köpa leksaker till den lille de första åren.

    När det kommer till julen är vi inte överens jag och sambon. Jag vill skära ner på klapparna/begränsa. Sambon vill inte alls det, han vill ge och få massor… vilket vi inte kan komma överens om. Det stör oss båda två!

  3. Vi gör nog ganska likt er. Blir två presenter per barn men är som dig sugen på att addera en bok. När jag var liten fick vi alltid en bok eller pyssel på morgonen som man kunde ha under dagen när de vuxna har saker att fixa inför middagen. Mysigt upplägg enligt mig. :)

  4. Så kloka tankar! Hedvig kommer också att få tre julklappar från oss varav i och för sig det ena är ett stort ett: ett kök. Men hon tycker så mycket om att leka med ett kök när hon är hos andra så det känns verkligen som att det kommer att bli en bra investering och mycket uppskattat. Sen har vi köpt lite delbara grönsaker och så får hon en bok (second hand) i julstrumpan på morgonen tänker jag. TIll våra familjer har jag mailat en exakt önskelista (tex grejer till hennes nya kök) och skrivit att det gärna får vara begagnade saker och såklart hållbara. Kändes skitdumt och kände mig dryg först vilket ju i sig ju är skitdumt, varför ska jag känna så egentligen?
    I min familj har vi kommit fram till att vi inte ska ge några julklappar mer än om det är något man verkligen behöver, har två syskon som precis flyttat till nya lägenheter så kommer de på något kan jag tänka mig att bidra. Våra föräldrar vill inget ha och vi bestämde att vi i vår ska ta en weekend med tåg till tex Köpenhamn tillsammans för att även fira lite annat som händer nästa år. Känns så himla bra!
    Med mannens familj är det svårare då de är mer ”köpgalna”..Försöker dock så gott jag kan med att hinta.. Men ju fler barnbarn (Hedvig är enda, kommer två till nästa år) desto mindre paket till oss vuxna hoppas jag och att jag även kan få dem på rätt köl vad gäller konsumtionen till barnbarnen..
    Det här blev visst lite längre än jag tänkt men vill bara säga att jag är så glad att sådana här inlägg cirkulerar här på internetet och att de gör mig starkare och får mig att våga vara obekväm och ifrågasätta även närmsta familjen.
    Glad advent!

  5. Jag har inga barn men njuter så mycket av att läsa dina inlägg ändå. Du har så bra, kloka, konkreta tankar och jag blir bara mer och mer inspirerad varje gång jag går in på din blogg. Älskar att du postar inlägg då och då. <3

  6. Vilket vettigt upplägg! Och kul att läsa att så många andra tänker mer sparsmakat när der gäller julklappsinköp. Kan känna Mig rätt ensam och framförallt typ präktig gällande det här annars!!

    Vi ska snart få vårt första barn och tänker oss det upplägget med fyra klappar (sen när hon blir större!). Sen tänker jag mig att det där ”att läsa” kan man ge i julstrumpan på morgonen, när barnet blir lite äldre och kan va road av att kolla/läsa själv. Så hade vi alltid när jag va liten så vi fick nåt att läsa (oftast typ en tidning man ville ha) och sen godis i strumpan. Så då hängde strumpan på sängen när vi vaknade och så låg vi kvar och läste och åt godis och föräldrarna fick lugnt på morgonen! Julfriden infinner sig hehe. Kanske inte genomförbart exakt så om man är sockermotståndare men det kommer nog inte jag va en gång om året iaf :)(säger jag nu).

    Jag och min man är inte så bra på att handla saker under året så vi kommer nog köpa en liten var till varandra, nåt vi behöver. Iaf i år. Han ska få hängslen av mig :)

  7. Min yngsta är ett julibarn och fick inga klappar alls sin första jul. Andra året var hon 17 månader och enligt mig fortfarande för liten. Jag förbjöd klappar och slog istället in 10 leksaker vi hade hemma redan. På så sätt skulle hon ändå ha paket att öppna på jul. Sju av tio klappar kom med hem igen oöppnade. Tredje julen var jag sjuk och missade tomten. Jag hade sagt till alla att köpa en klapp var, inte mer, men de hade inte lyssnat. Min man berättade att det slutade med att hon grät för hon ville leka med sina grejer men alla tjatade på att hon skulle öppna fler presenter. Jag tror att poletten ramlade ner då, i alla fall hos min pappa. Nu ger vi mest kreativa förbrukningsvaror, som färger och sånt. Och nya vinterskor.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *