RECEPT: BUBBLANDE NYÅRSDRINK UTAN ALKOHOL + BÖRJA DITT NYA ÅR HÄR

recept bubblande nyrårsdrunk utan alkohol

 

Nyårsafton. Egentligen en riktig jäkla skitdag om jag ska vara ärlig med vad jag tycker. Men låt oss se det från den ljusa sidan; den leder ju till något mycket bättre – det nya året.

Anledningen till att jag inte har nyårsafton som någon favoritdag är helt enkelt för att jag tycker att den är sprängfylld med förväntningar som aldrig slår in. Jag vet egentligen inte varför men även en lugn nyårsmiddag hemma eller hos vänner känns krystad den här dagen. Som om allt ska innehålla så mycket mer. Eller snarare som om hela det gångna året ska sammanfattas i en och samma dag.

 

alkoholfri drink

 

Att räkna in tolvslaget är inget jag blir pirrig i magen av och risken är stor att jag lägger mig långt innan raketerna fyller himlen med sitt glitter. Men däremot älskar jag ju nystarter och  att en får en chans att börja om känns ju extra tydligt vid ett nytt år. Vill ni skåla in denna förträffliga tid förstår jag er och därför kommer här ett drinkrecept som kan passa under kvällen. Den solgula färgen kanske inte ger en känsla av det typiska nyårsbubblet men jag lovar att den lite kryddiga drinken passar utmärkt även till tolvslaget!

 

BUBBLANDE NYÅRSDRINK UTAN ALKOHOL

 

1 dl tunt skivad ingefära
1 dl vatten
1 dl socker

1 färsk mango
1,5 dl koncentrerad pärondryck

1 flaska alkoholfritt bubbel

 

Koka upp ingefära, socker och vatten tills sockret lösts upp helt. Stäng av plattan och låt sockerlagen dra i ungefär 30 minuter innan du silar bort ingefäran. Häll tärnad mango, pärondryck och hälften av sockerlagen i en blender och mixa till en jämn purée.  Häll upp i glas med isbitar och toppa med bubblet. Fördelningen av purée och bubblor får du själv anpassa efter eget tycke och smak. Tillsätt gärna mer av sockerlagen för extra sting!

 

börja det nya året

 

Jag vill önska dig ett riktigt jäkla fint 2017 och jag hoppas att du kan känna dig lika förväntansfull inför det nya året som jag gör. Det är så enkelt att tänka positivt på mål en vill uppnå och saker en vill ta sig för men jag vet att det inte ser ut så för alla. Det finns en mängd olika grejer som ett nytt år inte automatiskt kan lösa eller leverera.

 

För att börja året på bästa möjliga sätt tänkte jag att vi tillsammans kunde försöka lyfta någon av alla de där grejerna vi håller på att traggla med för att de kanske ska bli lättare att arbeta bort under 2017.

 

Så, vad kämpar du med just nu? Vad är meckigt, tufft och påtagligt i ditt liv?

 

Det kan vara så enkelt som ett missförstånd i en vänskap, en uppsats som ska in, ekonomiska problem, sjukdomar osv. Lyft åtminstone en grej från ditt hjärta så hoppas jag att det kan lätta under året som kommer. Jag delar med mig av mina egna problem som en kommentar här under dagen.

Ni får i vanlig ordning vara anonyma om ni föredrar det.

 

Och innan jag glömmer det: GOTT NYTT ÅR!

Spara

61 kommentarer Lägg till din
  1. Gott nytt år fina Sandra!

    Att inse att det tar tid, lååååång tid, att få tillbaka min kropp efter graviditet. Samt att tiden inte riktigt räcker till att träna upp den heller med en liten bebis vid sidan. Att det är okej att vara som jag är och med den kropp jag har prick nu, det tar emot.

    1. Alltså blä, jag vet :( borde ta mer ansvar för att bygga upp min kropp igen men jag tar mig aldrig någonsin tiden :/

  2. Att jag insett att oförmågan att säga Nej får större och större konsekvenser. Att det nått en punkt där inte bara jag får ångest utav det, utan att det också krossat någons hjärta. Och att jag är värd något. Att jag är tillräckligt värd för att våga säga ja och nej när jag känner det.

    Tack för en fin blogg !

    1. Åh, Alva! Snälla jobba på det här under 2017. Du ÄR värd att kunna säga ja och nej när du själv vill <3

  3. Jag tycker att nyår kan vara både fantastiskt kul och ganska jobbigt! Roligt blir det om man samlar ett gäng vänner och bestämmer sig för att hålla sig till en och samma plats. Då kan jag bara glädjas åt att alla är lediga och åt att ljusare tider väntar. Det bästa är att åka till någons landställe! Tråkigt blir det om många i sällskapet är på jakt efter en bättre fest/klubb/fyrverkeri. Men fattar helt grejen om man tycker att nyår mest är en dag av orimliga förväntingar! Det är ju trots allt bara ännu en dag på den här lilla planeten som är vårt hem :)

    Till det jag kämpar med nu: att duga. Jag har alltid hängt upp mycket av min självbild på att jag är en hyfsat smart pluggperson. Självklart vet jag rent logiskt att det inte är det som definierar mig och att resultat på universitetet inte påverkar mitt människovärde – men ändå känns det så. Jag vill så himla jävla gärna komma in på min dröm-master. Om det går dåligt för mig nu på slutet av min utbildning på kandidatnivå är jag livrädd för att mina drömmar ska krossas. Vem är jag ens då?

    1. Alltså jag ryser när jag läser det här. Vet inte varför men jag kan inte på något sätt relatera till det du skriver för jag är dels sämst på att plugga och har dessutom aldrig haft en så stark dröm (varför har jag inte det? Är inte det konstigt förresten?). Blir bara löjligt när jag försöker formulera några peppiga ord till dig för du vet nog egentligen att du har ett bestående värde ändå. Så istället håller jag verkligen tummarna för att allt går som du hoppas. Gör det inte det så återkommer jag då med peppiga ord och meningar som kan få dig att förstå att du är helt fantastisk ändå <3

  4. Fina Sandra, tack för din blogg! Är så glad att jag hittat hit. Fattar helt vad du menar med nyårsaftonen och de stora förväntningarna på den, och jag är inte heller ett stort fan av den här dagen. Men ikväll kommer mina bästa vänner med respektive hem till oss, vi ska käka lite god mat och spela spel. Hoppas att det kan bli en kul kväll i alla fall, även om jag inte är den som älskar att vara uppe sent överhuvudtaget hehe.

    Det som är tufft och mest påtagligt inför nästa år är att vi kommer sätta igång med ivf. Jag vill inte att det ska ta upp hela mitt allt och fokus utan ska istället försöka tänka på och göra saker som är kul, bra och utvecklande för mig och oss som par. Men det blir förstås svårt. Det svåraste kommer nog vara att inte tänka tankar som att det är lönlöst att ens försöka med ivf:en, eller tankar om att jag nog aldrig får bli förälder. Men som sagt, då är det viktigt att försöka ha kul inom de andra områdena i mitt liv.

    Gott nytt år, hoppas ni får en mysig kväll tillsammans. Kram 🌟

    1. Så himla vettiga tankar men glöm inte att en faktiskt får känna sorgen och allt det där andra också. Så att du inte tror att du måste vara glad bara för att det inte ska få påverka dig. Däremot tror jag att din grundinställning kan hjälpa supermycket på vägen och jag hoppas av hela mitt hjärta att det i slutet av stigen väntar ett barn på er <3

  5. Slutet på året känns aldrig lika mycket som en nystart i jämförelse med hösten för mig. Det stora säsongsbytet har större kraft + inpräntat från skolan att nya tider börjar. Hoppas i alla fall på att 2017 bringar mindre sorg.

    Några dagar innan jul gjorde jag en jävligt dum grej och sa (välmenande) saker jag ångrar till en kompis som blev jätteledsen. Det har ruckat på allt bra jag försökt bygga upp under hösten. Allt jobb jag lagt ner på att börja gilla mig själv mer, tycka att jag är en bra och vettig person osv. Allt bara rasade och jag står just nu inför jävligt många stora grejer där jag behöver mitt självförtroende men det finns inte. Hoppas att det ska vända snart, orkar inte ha mer ångest över detta..

    1. Hehe jag kör nystart både vid höstterminens början och nu, en får ju inte vara dum liksom ;)

      Men åh nej :( känner verkligen igen mig i den jobbiga situationen. Hör av dig om du vill prata <3

  6. Åh jag hatar också denna dagen. Sån press så om jag gör ngt så planerar jag det alltid sista dagen för att slippa bry mig förväg.

    Hur som så är en nystart såklart alltid spännande och önskar därför ett underbart nytt år!

  7. Jag har nyligen fått veta att jag är gravid och jag är rädd. Jag är så fruktansvärt rädd för allt som kan gå fel och för hur det kommer ändra mitt liv. Jag försöker finna hjälp och tröst på nätet, men över allt står det om hur svårt och tufft allt är och alltid bara ”men det är värt det” som en sidonotering. Jag vill inte att rädslan ska ta över glädjen. Jag vill att allt bara ska bli bra.

    Det kommer bli ett annorlunda år om allt går väl. Gott Nytt År!

    1. ALLT kan gå snett i livet. Alltså på riktigt. Det finns inga garantier för något alls och tanken på att förlora mitt barn ger mig såna svindelkänsllr att jag inte står ut. Det är förjävligt att möjligheten ens finns men det gör ju det med allt. Jag förstår med andra ord att du oroar dig, det gör jag med. Men det är ju värt det! Precis som det är värt att leva trots att vad som helst kan hända vem som helst. Jag tror bara vi är olika som personer och oroar oss olika mycket. Känner du dock att det här är för jobbigt tönker jag att det kanske är bra att prata med någon? Så att det inte eskalerar och på riktigt tar överhand från glädjen i det hela. Grattis till graviditeten förresten :)

  8. Jag vet inte hur jag ska få ihop pusslet de kommande två månaderna. Jag ska jobba februari ut innan jag går på gravidledighet (beräknad 21 mars). Det är så tungt att jobba hela dagen, hämta på föris, laga middag osv så jag är helt död när min man kommer hem från jobbet. Och nu har jag insett att jag skulle behöva få in ungefär 3 träningspass i veckan på gymmet för att min kropp mår så bra av det. Men vet inte när jag ska planera in det och vad jag ska välja bort.

    Jag har några olika alternativ så det är inget jätteproblem egentligen, men jag har så svårt att ta ett beslut. Ska jag gå ned i tid, försöka få jobba ännu mer hemifrån, eller kämpa på och hoppas på att jag blir piggare av träningen (det är ju trots allt bara två månader)…

    1. Åh, förstår ditt dilemma. Det allra viktigaste är ju dock att prioritera din hälsa. Att ha ork när en har barn och snart kommer få en till är ju liksom grunden till att få dagarna att funka. Hoppas du landar i ett beslut som känns bra snart! Kram

  9. Gott nytt år till er alla!
    Det jag kämpar med just nu: Att mitt liv är så tvedelat. Jag studerar i USA och älskar det, men samtidigt är min pappa döende i cancer här hemma. Visst är väl livet orättvist och grymt ibland? Att jag ska uppleva ett av de bästa åren i mitt liv medan han säkerligen upplever sitt sista på ett väldigt grymt sätt. Jag kan inte gå runt och tänka på det hela tiden, men jag kan inte undgå att tänka på det ändå. Vi är en halv värld och ett halvt liv ifrån varandra, och just nu känns det som att jag lever ett tvådelat liv. Men jag förlikar mig mer och mer med tanken, och detta möte med döden har gjort mig mer beslutsam än någonsin att forma mitt liv som jag vill ha det innan det är slut.
    Stor kram till er <3

    1. Oj. Fy fasen vad orättvist och tungt. Kan inte ens tänka mig hur det är att tackla något sådant. Tycker dock att DJ verkar vara så sjukt insiktsfull och stark i det här. Blir så glad av dina sista meningar. Stor kram <3

  10. Att få någon slags livsgnista tillbaka igen. I en period nu har nästan ingenting känts kul. Mycket dåligt har hänt denna höst och även om jag inte känner mig ledsen längre känner jag snarare ingenting just nu, vilket också är jobbigt. Hoppas det går över snart.

    1. Men åh, Sandra, vad ledsen det här gjorde mig. Att känna att en tappat gnistan är verkligen så frustrerande och tungt. Jag håller tummarna för att du hittar tillbaka under 2017 <3

      1. Tack <3 Det känns skönt med en nystart ändå, det behövs nu. November/början av december var den värsta tiden jag har varit med om. Min farfar och mormor gick bort fem dagar mellan varandra och någon vecka senare fick min svärfar en hjärtinfarkt. Det kändes helt overkligt att så mycket skit skulle hända samtidigt. Jobbet var platsen där jag kunde tänka på annat men där hände det sedan också en massa jobbiga saker. Så vissa dagar är bra, andra inte. Men nu börjar jag om, 2017 ska bli bättre. Förlåt för långt klagande. Förlåt för få kommentarer. Jag läser allt du skriver i alla fall :) Tack för 2016.

        1. Usch, blir så himla berörd av att läsa hur mycket du gått igenom på så kort tid. Och hallå, du behöver aldrig be om ursäkt för lite kommentarer. Du är den som läst min blogg allra, allra längst och att veta att du fortfarande vill kika in här betyder mest av allt! Tack för det :)

  11. Jag skippar allt vad förväntningar heller utan tänker att detta är som vilken lördagskväll som helst. Fina vänner och god mat räcker liksom för att jag ska bli nöjd och glad. Kanske inte så flådigt eller glamouröst men det struntar jag i. Lär väl ta en power nap i soffan vid tio (som jag brukar) och så skålar vi vid tolv. Den enda tyngd jag har i livet just nu annars är att jag jobbar lite mer än vad jag orkar och att jag brottas med stressrester från det som har varit. Är skitkass på att vara ledig så det ska jag träna på från och med NU! :D Tack för ett fint bloggår Sandra, ser fram emot att följa dig under 2017!

    1. Precis så känner jag med inför den här dagen! Så härligt att kunna slopa alla förväntningar sådär. Men Clara, du MÅSTE verkligen bli bättre på det för det är så sjukt mycket mer krävande att resa sig igen efter en krasch <3

  12. Kände alltid en så stor press på nyår när jag var yngre – man skulle bli bjuden på flera fester och välja den coolaste. Jag som inte drack skulle bli indragen på en toalett och få en drink uppkörd i näsan av någon som viskade i 89db att ”jag ska inte skvallra!” eftersom jag envisades med alkoholfritt trots att jag inte var gravid.

    Med åldern har behovet att passa in rasat samman och det enda jag tycker om med nyår är kyssen vid tolvslaget, för jag älskar varenda skäl att kyssas. Men nu är min sambo på andra sidan jorden så det blir inte ens en sådan. I år går jag på en fest men det är bara för att vi har lite maskeradtema och att det är en chans för mig att hinna träffa så många som möjligt medan jag är hemma på besök.

    Nej tack, nyår har aldrig varit någon favorit. Mitt drömnyår är enbart familjen, en helt vanlig dag med en riktigt god middag och fin dukning på kvällen, sedan en mysig filmkväll med familjen. Fyrverkerierna tycker jag är kul att fotografera, men jag är mest emot dem eftersom det är så fruktansvärt läskigt för djuren och för att det kostar så enormt för miljön. Att elda upp pengar är ju helt absurt. Nej, nyår och fyrverkerier var coolt när man var liten och inte fick vara uppe till tolv. Men numera är det väldigt överskattat.

    1. Håller verkligen med angående fyrverkerierna! Så sjukt ändå. Maskerad låter dock riktigt roligt, hoppas att du får en fin kväll!

  13. Så otroligt fina, krispiga bilder! Blir väldigt sugen på den där drinken. Jag har också en flaska alkoholfritt bubbel från God Dryck som vi ska dricka ikväll :) Jag och min sambo ska bara vara hemma precis som förra året. Det är svårt att få hundvakt på nyår och så känns det bäst att vara hemma när det är så mycket smällare och fyrverkerier som kan skrämma henne..
    Men som någon annan skrev så ser jag det annars som vilken lördag som helst fast med extra god mat och bubbel! Känner mig otroligt pepp på att ett nytt år börjar i morgon!
    Gott Nytt År Sandra <3
    /Evelina

    1. Låter som en riktigt härlig dag och kväll! Önskar dig en riktigt bra start på det nya året, Evelina. Ser fram emot att få följa dig och allt du tar dig för under 2017!

  14. Min psykiska ohälsa har förvärrats och det hela börjar kännas ohållbart, men jag har åtminstone insett att jag behöver hjälp och känner mig redo att ta emot den. Så det jag kämpar mest med just nu är att hitta kraft och mod att ta kontakt med vården!
    Gott nytt år! <3

    1. Ryser av att läsa att du kommit till insikt och vågar söka hjälp. Så jäkla bra! Jag håller tummarna för att du hittar en stig som känns hållbar att vandra på under 2017 <3

  15. Det är så skönt att äntligen få säga hejdå till 2016. Efter imorgon kommer det här året aldrig igen och jag kommer inte sakna det det allra minsta. Mycket tråkigheter har hänt under året men ovissheten och längtan efter att bli föräldrar, den är ändå störst. Jag välkomnar så 2017 och ber till universum om lyckligare dagar, bättre hälsa och att vår lilla, lilla kålrot ska klara sig trots små chanser och motsatta indikationer. Önskar alla kämpar därute, vad ni än slåss med och vad ni än bär tungt i bagaget, all mod, kraft, kärlek och styrka inför det kommande nya året! <3

    1. Vilken otroligt vacker kommentar. Ska tänka på er och önska att allt går vägen för er och det lilla livet under 2017. Stor kram! <3

  16. Just nu kämpar jag med ångest som har börjat dyka upp titt som tätt. Jag har gjort många dåliga val i mitt liv och alltid gjort saker utan att tänka efter före. Jag har aldrig vågar ta konsekvenserna utan har alltid bara flytt och försökt gå vidare utan att lösa något. Just nu håller en sån grej på att komma ifatt mig och trots att den inte nått mig än så får jag grav ångest varje gång den börjar komma ikapp. Jag blir en feg person som ligger i fosterställning, gråter och kvider till Viktor att ta känslan i från mig för att jag inte orkar bära den själv. Jag kämpar med att inte bara vara insiktsfull utan med att även vara en person som vågar möta verkligheten. vara en som stannar kvar och tar konsekvenser, står för mitt handlande och kanske framför allt tänker innan jag handlar.

    1. Vad det än är, kommer du ta dig igenom ångesten och klara av att göra upp med det förgångna, hur obehagligt och skrämmande det än känns. Styrka till dig <3 En mycket vis kvinna gav mig en gång ett mantra, att plocka fram i stunder av tvivel och rädsla. Mantrat lyder "när jag lever med ett öppet hjärta är jag modig och…" (här fick jag själv välja avslut på meningen, och valde) …" sann mot mig själv" Jag ger det vidare till dig, där även du kan välja ditt egna avslut, i hopp om att det kanske även kan hjälpa dig. Det är verkligen inte det lättaste att göra upp med sådant som varit, och det är ok att vilja dra täcket över huvudet och bara vilja trycka på mute. Du är bra, glöm inte det. Önskar dig allt gott inför 2017!

    2. Håller med i allt andra Sandra sa och vill tillägga att jag känner igen mig i känslan även om jag inte har någon om den här specifika situationen. Du kommer att ta dig igenom det och det kommer att kännas bättre efteråt, det är jag säker på! Kanske inte med en gång men det kommer det att göra. Kram och gott nytt år <3

    3. Usch vad jobbigt, lider med dig och hoppas att du slipper undan känslan snart. Lever med återkommande ångest sedan några år tillbaka och även om de där stunderna i fosterställning för mig känns som livets ände så hjälper det att tänka att minuter, dagar och veckor kommer passera och att det kommer kännas bättre. Det är en del av livet att inte alltid må bra, och för mig är det känslan av att det mer eller mindre har gått, eller ska gå, över som gör att jag klarar det. Ett tips är att prata med en vän som förstår ångest men som också kan tänka logiskt kring din situation (logiken försvinner för mig när jag har ångest) så att du kan få känna att det nog inte är så farligt ändå. Sällan är källan till ångest så farlig att vi förtjänar hur vi känner. Du får gärna höra av dig till mig om du behöver en ångestkompis!

      1. Tack för peppen, jag har en klippa i Viktor som alltid kan tänka logiskt och rationellt utan att förminska mina känslor :)

  17. Jag kämpar med att våga göra det jag vill istället för att glida med strömmen om hur ett perfekt liv ska vara uppbyggt. Jag tycker det är svinsvårt när människor + samhället försöker styra in en. Hoppas 2017 blir ett fint år för sig Sandra!

    1. Det ÄR svinsvårt, men om en bara testar en gång och inser att en faktiskt blir lycklig av att följa sitt hjärta så brukar det gå lättare i fortsättningen. Heja dig!

  18. Det jag kämpar som allra mest med är helt klart att bli kvitt min utmattning. Det är fasen svårare än jag någonsin trott att ta sig tillbaka till en fungerande vardag efter en sådan krasch. Jag har exempelvis nu fått ta en paus mitt i nyårsfirandet och tätt inpå tolvslaget bara för att jag inte riktigt klarar av en hel kväll, och speciellt inte i ett socialt sammanhang. Och det gör ont att det är så än. Men jag hoppas att 2017 kommer ge mig tid till att läka ordentligt.

    Läste även din kommentar om ångest, och vill bara skicka lite <3<3

    1. Usch, jag vet, Ellen :( Det är så fruktansvärt hur det kan gå så långt med ens mående att det tar flera år att reparera en sån skada. Håller på dig i det här!

  19. Så fin drink och så fint att lämna över oron så här. Jag kämpar mest med frågan om vart jag hör hemma och vart jag vill höra hemma. Rotlösheten jag bär på. Och skammen över snart 12 års sjukskrivning. Att börja skolan och berätta om vem jag är när alla de åren inte säger någonting om vem jag är idag. Men jag har ingen annan historia att berätta. Jag är rädd för utanförskapet, att jag alltid kommer att känna mig annorlunda, eftersom jag också gör det i sammanhang med andra som har samma problem. Jag är liksom en helt ny person nu, när jag har tagit mig ut på andra sidan. Jag tror att jag behöver skriva mer om detta, våga uttrycka det på bloggen.
    Jag känner igen ångesten du beskriver och har jobbat en del med det senaste åren, så om du vill har jag en del tips men tar det gärna privat i så fall. Kram på dig och gott nytt 2017!

    1. Förstår vad du menar men samtidigt… hur mycket av vårt förflutna är vi egentligen? Jag bär med mig så himla mycket som jag inte pratar med någon om (förutom Viktor då) för att jag helt enkelt inte tycker att det är en del av den jag är idag. Visst, vissa spår hinner ibland ikapp mig (som jag nämner i min kommentar) och ångesten kommer då som ett brev på posten. Men då blir det bara extra tydligt att det inte är jag längre! Hoppas du också kan känna så snart <3

      1. Jag känner ju inte så, men det är det jag möter hos andra när jag försöker dela med mig av den jag är idag. Jag saknar så många enkla svar på enkla frågor, känner jag ofta. Om familj, vänner, högtider, vart jag kommer ifrån, min sjukdom. Jag har i stort sett accepterat och gått vidare, men andra reagerar så klart starkt på det. Det skapas en distans. Jag längtar tills jag har min egen familj och ett yrke att prata om, där jag kan vara någon annan och där jag kan få börja med mig i andras ögon.

        1. Förlåt, det var jag som misstolkade. Ja, jag hoppas verkligen att det blir så snart, att det finns annat att se istället för att haka upp sig/reagera på det som varit <3

  20. Jag har aldrig riktigt firat nyår när jag växte upp med fina middagar och så. Utan mer kanske lite räkor, rester från julmaten, kolla fyverkerier om det sköts ute eller tv. Och så klart vara uppe längre. När jag blev mera vuxen så blev det lite mera festa åh ut på krogen. Men nu senaste åren så har det varit lugnare. Som senaste två åren så har jag firat med en vän och hennes familj med barn i sällskapet. Trevligt sällskap, god mat. Men har då gått hem en stund efter 12slaget. Fast då bytt om till mjukisar åh kollat filmer på tv. Vilket jag har gjort de nätter som jag inte vart på krogen. =)
    Men saker inför detta år är att efter mobbning som liten för mitt talfel åter ta upp kontakt med logoped för att få tips och hjälp med att få bort mina sista små spår av det

  21. Relaterar verkligen till dina känslor kring nyår. Känner på pricken likadant. Gillar ändå tanken på en nystart och att sätta upp mål för det kommande året.

    Det jag kämpar med just nu är min anorexi. Den här förbannade sjukdomen som tar ifrån mig hela mitt liv. Men jag har fattat ett beslut att aktivt börja ta emot behandling och att själv lägga allt fokus på den resa jag behöver gå igenom för att ta mig ur detta. En gång för alla ska jag göra det. Har skrivit lite mer om det på min egen blogg. Det här året ska jag göra saker annorlunda. Jag ska inte stressa fram saker utan bygga upp en stabil grund att stå på. Det kommer ta tid, men det får göra det.
    Tack för en fin och inspirerande blogg! Hoppas din start på det nya året blivit som du önskar. Kram!

    1. Ska in och läsa på din blogg nu men åg, vill bara skriva: HEJA DIG!!! Fy fasen vad grym du är som orkar ta emot hjälp på det sättet.

  22. PMDS och ångest för att bli lämnad men en kämpar på <3 Hoppas att dit 2017 fylls med med många små victories i vardagen och att du får möjlighet att fira varenda en!

    1. Men, varför är du rädd för att bli lämnad? :( Finns det skäl eller är det en inneboende osäkerhet? Berätta bara om du vill!

  23. jag kämpar med det faktum att jag och min fästman kommer gifta oss relativt snart och ha bröllopsfest och jag inte har fler än två vänner att bjuda (varav en är en nära släkting, så hen hade blivit bjuden hur som). Han har en hel del vänner och dessutom en stor släkt, vilket jag inte heller har. Dessutom kommer min fästman att ”rövas bort” för en hel dags svensexa när det är dags och jag kommer inte få någon möhippa. Jag kämpar med tanken på att jag inte fick någon babyshower när jag väntade vår bebis, fast jag hade behövt all pepp jag kunde få. De två vännerna jag har känner inte varandra så bra, så de lär inte planera något ihop.

    jag har ingen ”bästa vän” efter att hen kastade bort vår sjuåriga vänskap med orden ”jag har fullt upp hela tiden för jag försöker göra saker som jag vill göra. Det gör mig inte glad att hålla på så här med dig, så därför ignorerar jag det gärna. Det är sådan jag är, jag skjuter upp saker. Det är inte snällt mot dig, det vet jag. Men jag orkar inte. Jag vill ha roligt och just nu har jag roligast själv”, då jag försökte berätta att jag tyckte att hen umgicks mer med sin telefon än med mig då vi träffades. Jag är så trasig inuti efter detta, då jag verkligen trodde henom när hen bara några månader före kallade mig för sitt förstahandsval. Jag är sällan någons förstahandsval. Känner mig så dum.

    jag ska försöka göra det bästa av 2017. Förra året gick åt till gravidkrämport, en jobbig förlossningsupplevelse, troligen förlossningsdepression och övrig depp. Det var rent ut sagt skit. Sämsta året hittills. Sorry för bikten.

    hoppas du får ett fint år, Sandra. Du förtjänar det <3

    1. Fy FAN vad rövigt sagt. Alltså på riktigt, vilken otroligt självisk grej att säga? Så ledsamt. Fattar hela grejen med bröllopet men så fort du läkt från din väns försvinnande så kommer du förhoppningsvis kunna se på det på ett annat sätt. Jag är aldrig heller någons första val och i många, många år har jag sörjt just det men sen kommit på att det är okej. Jag har inte heller något förstahandsval förutom Viktor och ett gäng olika bekantskaper som fungerar för olika saker funkar fint. Kanske blir 2017 året då du odlar en djupare vänskap med någon via bloggen? De personerna som följer dig känner ju i alla fall några sidor av dig redan <3 Hur som helst så tycker jag att det är DU som förtjänar att få ett riktigt fint år. Hoppas att det blir ett år fullt av sömn, en Tova som mer och mer kan uttrycka vad hon behöver genom att visa/säga det, glädje och massa kärlek!

      1. ja, grejen där också är att det gått tre år sedan uppbrottet men det ger sig inte, känslan av att inte räcka till. Försökte för ett litet tag sen kontakta henom igen för att se om vi kunde vara vuxna nu och prata om det, men… nej. Det gick inte. Hen tycker på något vis att jag inte förtjänar någon förklaring. Den här gången blev jag arg istället för ledsen i alla fall, så jag tror jag kan släppa det nu. Känner att jag nog har det bättre utan henom, för vem vill ha en sådan vän ändå? Och ja. Så himla självisk!

        ja, det skulle vara fint. Älskar bloggvärlden, men har lite svårt att liksom veta när jag är en i mängden eller när någon tycker att jag är dess vän. Äsch, svårt att förklara! Tack, Sandra <3 Jag hoppas det, jag med!

        1. Hej, jag sitter och läser igenom det här några dagar senare, men den här kommentarn träffade mig i hjärtat alltså. Jag blev också ”dumpad” av min bästa kompis för ett par år sen, och vi var liksom ” vi två alltid” och i princip den enda som jag har liksom räknat met att jag var förstahandsval för sen jag var barn. Jag har också försökt att prata med henne efter det, eftersom jag gärna ville ha ett avslut, men hon tyckte inte det var viktigt. Jag försöker acceptera det, men det är jättesvårt att inte känns sig som den dåliga eftersom man ändå blev lämnad på nått sätt, även om jag vet (iallafall hoppas) att jag inte gjort nått fel.

          Det är svårt att prata om sin ensamhet tycker jag, väldigt många verkar ju ha många vänner och familj runt sig, i alla fall när de vill det, men så är det inte för mig i nuläget och det är tufft. Men jag håller med Sandra, man kan ha ”vänner” på så himla många olika sätt, på jobbet, online eller i andra sammanhang. Man måste liksom inte berätta sina djupaste hemligheter eller ens ses i verkligheten, sällskapet och utbytet kan var nog så viktigt ändå.

  24. Gott nytt år!
    Just nu kämpar jag med balansen mellan jobb, plugg och fritid. Jag har så lätt att fylla dagarna med en massa saker men jag behöver också utrymme till återhämtning och kreativt skapande. Att det alltid ska vara så krångligt :/

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *