NÄR VÅGEN VISAR MINUS MEN MAGEN BARA BLIR STÖRRE (TW)

DSC_0020

Innan jag dyker in i det här inlägget vill jag passa på att utfärda en triggervarning eftersom jag kommer snudda både vid vikt, storlek och utseende. Så vet du om att det sätter griller i huvudet på dig eller på annat sätt påverkar dig negativt tycker jag att du ska hoppa det här inlägget och kika in här imorgon igen istället.

 

För er som stannade kvar och alltså har läst såhär långt, kan vi prata lite om kroppen och dess återhämtning efter en graviditet?

 

gravidmage vecka 42

Låt oss dra en liten recap snabbt då. När jag blev gravid för ett år sedan var min kropp knappast speciellt tränad och stark men den kändes ändå hälsosam och frisk. Under graviditeten tränade jag absolut ingenting (försökte springa och lite sådär men det gick helt enkelt inte) mer än yoga ibland. Den blev alltså inte starkare men jag kände mig ändå bara snyggare och snyggare i takt med att magen växte.

Jag gick inte upp så mycket mer än vad själva graviditeten vägde men hade ju som sagt världens kula fram på magen så stor blev jag ändå. Bilden här ovanför är tagen i vecka 42.

 

kropp efter förlossning

När vi kom hem från BB hade det gått en dag sedan förlossningen och jag knäppte då den här bilden. Jag mådde bra och hade en hel del eftervärkar men kunde gå promenader direkt och blödde inte speciellt mycket vilket gjorde att jag knappt fattade att jag nyss fött barn.

 

kroppen 1 vecka efter förlossning

Efter ytterligare en vecka såg jag ut såhär och jag kände att kroppen var en helt fantastisk grej som gjorde att jag kom i alla mina gamla kläder direkt.

 

bristningar efter förlossning

Jag lät mig helt enkelt luras av att kroppen blivit så pass mycket mindre på så kort tid och trodde dels att den läkt direkt men framför allt att jag automatiskt blivit starkare. Förstår ju nu att det är sjukt att jag tänkte så eftersom den var mer sargad än någonsin tidigare men ja, det är lätt hänt att koppla ihop storlek med att vara frisk, hälsosam och vältränad.

 

mammakropp

Det sägs ju att en ska kunna bära sitt barn både efter en vaginal förlossning och efter ett snitt men att en kanske ska akta sig för att lyfta tyngre än så. Vår kille var inte liten när han föddes men inte heller någon gigant utan 4010 gram skulle jag ju utan konstigheter kunna bära runt på. Och det gjorde jag.

 

om att sjala

Jag bar Elton i sjal eftersom vi båda trivdes med det och med tanke på att han ofta sov i tre timmar i sträck i den kändes det som en bra grej för trygghet. Vi fortsatte så tills min mage började strejka.

Efter två månader hade han nämligen dubblat sin födelsevikt och med tanke på att det numera står 9-12 månader i kläderna han bär så är väl tanken att kroppen (min alltså) ska ha hunnit återhämta sig lite mer när barnet är så stort (OBS, högst individuellt när ens barn bär kläderna med sån märkning ju men ni kanske förstår hur jag tänker?) än vad den hunnit på den här tiden. Alltså; enligt min barnmorska behöver kroppen minst 12 veckor på sig för återhämtning efter en förlossning och istället för att sakta bygga på med mer kilo gick jag all in och bar Elton på magen flera timmar varje dag.

 

DSC_0029 DSC_0156
Så en dag, när jag hade en ömmande mage som var stor som en ballong, vägde jag mig. Numera är siffrorna på vågen lägre än när jag skrev in mig på MVC trots att magen bara blir större och större. Rädd för bråck och andra hemska grejer frågade jag om råd under min återkontroll där.

Allt såg fint ut och jag löper ingen risk för framfall eller liknande. Jag har dock fortfarande separerade magmuskler och ömheten i livmodern beror antagligen på överbelastning. Att jag helt enkelt burit mitt barn för mycket när min kropp inte varit redo för det.

 

DSC_0008 DSC_0152

Jag vet att faktorer som mat, stress, toabesök osv kan bidra till att magen är mer eller mindre svullen under dagen men här ovan ser ni alltså en bild från igår och en från idag. De är tagna vid samma tidpunkt och efter att ha intagit samma typ av måltid men skillnaden är att jag burit Elton mycket den ena dagen och nästan inget alls den andra.

 
Jag har alltså slutat använda sjal eftersom han helt enkelt sover för gott i dem och när en inte ska väcka ett sovande barn + inte kan sitta ner med den utan att han mosas så blir det en kass ekvation. Vi har en ergobaby som förhoppningsvis kan avlasta lite mer framöver men han har hela tiden varit för tung/stor för spädbarnsinlägget/kudden men för liten (suttit illa) för att kunna vara i den utan något alls.

 

DSC_0027 DSC_0155

 

Nu har det gått 16 veckor sedan förlossningen och jag bryr mig inte det minsta om hur min kropp ser ut. Jag känner att den återhämtat sig bra så länge jag inte anstränger mig men det här med hur den beter sig när jag burit mycket på Elton (alltså vi är inne i det fjärde utvecklingssprånget = han KRÄVER närhet så det är inte så mycket att välja på ibland) skrämmer mig faktiskt. Jag har börjat träna och bygga upp mina muskler så smått (på rekommendationer använder jag appen MammaMage) men enligt min barnmorska ska det alltså inte vara några konstigheter att fortsätta bära trots att det gör ont. Men hallå, det gör liksom ont? Behöver jag oroa mig? Förstör  jag något genom att fortsätta bära? Eller stärker jag bara magen genom att fortsätta? Som ni säkert förstår har jag alltså vänt mig till vården med mina frågor redan utan några vidare svar.

 

Innan jag avslutar vill jag också tillägga att det alltså är min egen muskelstyrka som varit i princip obefintlig från början, blivit försvagad under graviditeten och som nu, tre månader efter förlossningen, inte orkar bära runt på nio kilo hur många timmar åt gången som helst. Alla kroppar, förmågor och utseenden är olika men såhär har jag återhämtat mig.  Jag är skiträdd för att det ska trilla in skräckhistorier nu men om ni har egna erfarenheter ni vill lyfta och dela får ni gärna skriva av er. Kanske främst om ni känner igen er och att allt ordnade sig i slutändan ändå. Hehe.

 

 


 

Att ha en bebis som är allergisk

 

Translation: How my body acts after carrying Elton for several hours.

20 kommentarer Lägg till din
  1. nä, men om det gör ont ska du ju inte tvinga dig fortsätta bära! Lyssna på kroppen. Det är inte värt att slita ut den i onödan, för en får ingen ny om den en har går sönder. Jag blev ju snittad, så jag hade supersvårt att bära i början, hade alldeles för ont precis där Tova satte tårna… Får fortfarande ont i magen och ärret sväller lite om jag haft åtsittande trosor eller byxor på mig. Och om jag burit för mycket på Tova i selen, för den blir ju också att ”trycka” på snittområdet. Det borde dock inte du ha problem med :) tycker att det känns bättre hela tiden, kroppen blir starkare och jag försöker att inte utsätta den för mer än den tål i nuläget. Det är ju faktiskt ingen brådska, så det är bättre att bygga upp sig i sakta mak.

    vi har en Ergobabysele som jag använt utan spädbarnsinlägget sedan Tova var … tre månader tror jag. Hon var ju också stor och stadig från födseln, men fick inte plats i spädbarnsinlägget och var för lång för att använda kudden medan hon ändå var lite ostadig i nacken. Jag provade utan inlägget en dag och – hipp hurra – hon både satt bra i den och höll upp huvudet hur bra som helst själv! Och SÅ skönt för min rygg att bära ergonomiskt istället för att liksom hiva upp Tova på magen och svanka så hon sitter kvar och inte hasar ner… Jag brukar också, om fröken är gnälligare än vanligt och vägrar somna, sätta henne i selen och gå omkring hemma tills hon nästan somnat och sen lägger jag henne i sin egen säng, hon brukar oftast sova vidare då. Vad jag egentligen försöker säga: prova selen!

    under 19-veckorssprånget varvade jag selen med sittvagnen där Tova kunde hålla konstant ögonkontakt med mig. Tycker det funkade bra. För oss, alltså. Är Elton lite för liten för att sitta bra i sittvagn, och du vill testa ha honom i den, kan du prova palla upp honom med kuddar eller så finns det någon dyna en kan köpa. Inovi, tror jag? Jag körde med kudde under rumpan och att inte ha vagnen i fullt sittläge. Under samma språng vägrade hon sova på dagen, så jag sov med henne (gissar att ni redan sover tillsammans på vilor, men det brukar inte vi göra superofta) och vi tankade närhet under tuppluren. Okej, det blev en hel roman det här, och inte vet jag om det alls hjälper dig, den här väggen av text du får nu. Eh. Nåja. Jag försökte i alla fall! ;) <3

  2. Har de känt på magen ordentligt och uteslutit alla typer av framfall ect? Om de har det och de säger att det är lugnt så kan det vara så att när dina magmuskler blir aktiverade (som vid bärning utav barn) så sväller de och magen upplevs stor. Är så ifrån början när man tränar. Mina är helt tillbaka men tränar jag magen så står musklerna ut. Har man dessutom fett på magen efter hormoner ect så står ju de också ut :) Fortsätt med mammamage appen särskilt del 1 och 2. Lätt planka och promenader. Bär så länge du orkar och då gärna i sjal som kan knytas för att ge stöd åt magen. Mag gördel kan också vara en idé. :)

  3. Jag ser också ut så (men får inte ont) om jag inte tänker på core/hållning och knip. Bär oftast inte mer om jag inte orkar hålla det. Men vävd sjal avlastar också mycket bättre än trikå. Höftknyt kan också vara snällare än mage. Annars: prova vävd sjal på ryggen? Det är lite läskigt utomhus när han är så liten, men kanske är värt att prova hemma? Det brukar räcka med en ganska kort sjal för en enkel rucksack.

  4. Prova att bära på rygg, det avlastar så mycket bättre när man har fått till det med alla inställningarna. Dock så behöver lillen bli 6 månader innan det är rekommenderat att bära på rygg med en ergonomisk sele om han inte sitter stadigt. Annars är det vävd sjal som gäller om man vill bära barnet på rygg tidigare än 6 månaders gränsen/sitta stadigt. Om det känns som att det kan vara ett alternativ för er och du vill ha mer info/hjälp gå med i FB gruppen Bärsjalar! 😊

  5. Om jag var du så skulle jag absolut gå in på bloggen bakingbabies, det är en fysioterapeut och hennes man som driver den. Där finns mycket matnyttigt om gravidet, magmuskeldelningar och träning om du söker på det. Annars kanske en fysioterapeut som är inriktad på mammor eller en duktig pt skulle kunna hjälpa dig?

    Tråkigt att du inte fått något gehör från vården!

  6. Så bra skrivet! Tack för att du delar med dig av det här. Det känns som om folk inte talar om det här. Vi som inte har fött barn blir typ matade med att barnen ploppar ut och så har man lite ont i några veckor och sedan ska man träna och sedan är man i form igen. :-/ Eller att ”Det är helt hopplöst, du kommer aldrig mer vara smal efter du fått barn” och så blir man uppmanad att inte träna ”för det är ju inte bra, du ska ta det lugnt, du är mamma nu, det är okej att vara tjock”…

    Tycker informationen till oss som inte fått barn är väldigt dålig, om vad som faktiskt händer med kroppen och hur det är efteråt. Då focuserar ju alla bara på barnet. Men för oss kvinnor är det ju livsviktigt att veta vad som händer med och i vår kropp och hur vi ska vara uppmärksamma och vad vi ska titta efter!!

  7. Alltså har inga erfarenheter av detta överhuvudtaget men förstår att det är läskigt när det gör ont….jag skulle inte undvika att bära, inte vara superskraj för det men kanske försöka minska på det, vilket du ju redan har gjort….hm finns det ingen annan du kan rådfråga, någon annan barnmorska/läkare/sjukgymnast bara för att få en second opinion?

  8. Åh jag har tänkt att jag ska blogga om detta, och det kommer, men så länge kan jag säga detta i korthet: Mammamage-appen har hjälpt mig supermkt!; Se till att du har kontroll på djupa magmusklerna, inte ens alla som inte fött barn, dvs även män har ofta problem med detta. Aktivera djupa magmuskler och bäckenbotten innan lyft osv är tips jag fått. Snartsnart ska jag blogga om detta och hur magen/kroppen betett sig efter graviditet för mig, hoppas det kan ge dig ngt! :)

  9. Du behöver bygga upp kärnan, de inre magmusklerna och bli starkare inifrån och ut. MammaMage är jättebra, men det gäller att köra den minst två ggr dag, fokuserat! Och tänka på hur du rör dig och tar dig fram, INTE göra en situp när du ska upp från sängen utan rulla på sidan och trycka dig upp med armarna. Försök ”koppla ur” de raka bukmusklerna så mycket som möjligt och aktivera de inre genom att dra in magen i alla aktiviteter. Och knip förstås, flera gånger om dagen.
    Lycka till!

  10. Håller med tidigare skribent: gå in på baking babies och leta runt. Hittar du inte vad du söker där så skicka ett mail till Mia. Hon svarar ofta med att göra ett inlägg och verkar så himla trevlig och vettig!
    Lycka till! Så där kan du ju inte ha det!

  11. Beundrar dig otroligt mycket för detta! Fantastiskt av dig att varna läsare innan inlägget och helt otroligt modigt av dig att visa upp din kropp. Du är snygg, vacker och SÅ vettig. Hurra för dig och din kropp. Och såklart hurra för Elton!

  12. Appen är bra, precis som Lofsans mammatränings-bok. Men jag tyckte att det var jätteskönt att gå på mammaträning där ledaren kände på mina magmuskler och bekräftade att jag aktiverade dem på rätt sätt. Det kanske inte vimlar av Mamma mage-certifierade, eller liknande, personer i Karlsborg, men det kanske finns någon i närheten? Kolla deras hemsida. Om vården säger att det inte är någon fara så tror jag att det kan vara ett bra nästa steg att prata med någon som kan kvinnors träning efter graviditet.

  13. Det finns ett avsnitt i forlossningspodden där de pratar lite med en som jobbar som någon form av sjukgymnast. Tycker hon hade kloka tankar om det här. Det finns även ett avsnitt men en kvinna som typ tränade sönder sin kropp vilket ju låter skithemskt men var väldigt fint att lyssna på. Kommer inte ihåg vad avsnitten hette bara men tänker att det kanske kan vara intressant för dig att lyssna på.

    Jag är själv sjukt otränad och har aldrig riktigt tränat mer än när jag red som tonåring. Men. Min utgångspunkt är att DET SKA INTE GÖRA ONT. Samma sak gäller när jag bär mina barn. Om jag känner av en tyngdkänsla vid livmodern så är det en stor varning till mig själv om att jag burit för mycket. Med ergobabyn kan jag bära mycket men sätta mig ner med utan problem och då tänker jag mig att det inte blir samma belastning på kroppen. Fast bäst är ju förstås när barnen kan sova på egen hand så att jag verkligen har händer och kropp fria.

    Det är jätteviktigt att bara rätt specielt om du ska bära mycket. Kanske har din barnmorska inte kompetensen att bedöma om du gör det? Jag tycker absolut att du ska ta kontakt med en sjukgymnast (eller motsvarande) i stället. Då får du i alla fall en second opinion och det är alltid bra.

    Kram på dig!

    1. Nu hittade jag avsnitten jag tänkte på:
      – SuperSara, mammakroppen, proppas & marklyft
      – Allt du velat veta om foglossning, mammaträning & smärta under graviditeten

  14. Min äldsta ville bara bli ”friburen” med huvudet på höger axel (ENBART höger axel, vänster innebar panik) . I typ 10 månader. Min man dög absolut inte mer än i extrema undantagsfall. Trodde jag skulle gå sönder av värk och typ grät av trötthet. Sen gick det över, han tyckte det var roligare att förflytta sig på egen hand. Det BLIR bättre. Tummis på det.

  15. har tyvärr inga bra tips till dig. Min bebis är lika gammal som dig och vill bara sova i sjal under dagarna (och somnar i sängen efter typ 1-2 timmars amning om kvällarna)men hon väger ju typ hälften av vad din gör, så jag fixar liksom att bära hela dagarna och så kan hennes pappa bära några pass också.
    Men undrar ändå: hur sover Elton nu när du inte bär? Har du några tips för att gå från sjal till lite fler alternativ? Vi skulle gärna variera oss lite!
    Kram!

  16. Det var på nyheterna idag om delade magmuskler som problem efter en graviditet, och jag tänkte direkt på dig och det här inlägget! Tydligen får var fjärde kvinna dessa förlossningsskador, och även fast man knappt då har något skydd mellan organen och huden (då musklerna ska vara emellan) så bedöms det ändå som ”skönhetsfel” ! STÖRT!

  17. Jag hade också problem med svaga magmuskler efter min graviditet. Det visade sig inte på samma sätt dom för dig (mitt barn var dessutom väldigt nätt = inte lika stor belastning för coremusklerna), utan jag fick istället ont i ryggen. När jag började jobba efter föräldraledigheten fick jag extremt ont i ryggen (har kontorsjobb = många timmars stillasittande framför datorn) och gick därför till en naprapat. Det visade sig då att jag inte alls hade koll på hur jag skulle göra för att aktivera rätt muskler (dvs de inre magmusklerna), och jag fick hjälp av naprapaten att hitta dem. Mitt tips är därför att gå till en sjukgymnast eller naprapat för att få hjälp att verkligen hitta rätt muskler (vilket inte är det lättaste att göra på egen hand, inte minst efter en graviditet). Lycka till! :-)

  18. Jag har inte barn så kan inte säga så mycket om detta men jag tycker det är så fint att du lyfter ämnet. Hoppas du blir bättre så du slipper ha ont snart och heja dig och alla andra kämpande mammor här!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *