GRAVID VECKA 5-25 + LITE GRAVIDSTIL

Först och främst: tack för alla fina kommentarer på mina två senaste inlägg, de gör mig verkligen glad.

Sen: alla som sa ”passa på att njuta nu när du är själv för graviditeten med barn nummer två blir en helt annan grej” när jag väntade Elton hade såklart rätt. 

Men mer om allt det där snart, först tänkte jag berätta om när vi plussade med den här lilla parveln.

 

 

I november 2017 fick jag ett missfall i vecka 8 och tyckte att det var så märkligt hur det skedde. Mitt under vinterns första (av två) magsjukor började jag blöda lite försiktigt. Ingen smärta och inga mängder men dag två lämnade en tydlig klump mig med ett hastigt farväl. Så fort och okomplicerat gick det och jag kände mig inte säker på att det var just ett missfall.

Veckorna som följde var fortsatt fria från blödning men den obefintliga smärtan i magen stegrade sig för varje dag. Så jag ringde gyn som vägrade (japp, menar det verkligen – vägrade) ta emot mig utan sa att jag fick ringa tillbaka om jag fick feber. Jag gjorde en gynundersökning på MVC som inte pekade på något tokigt alls men efter ytterligare en månad tyckte jag att symtomen blivit ännu värre. Nu var min mage svullen och öm, tarmarna levde rövare och jag var på riktigt osäker på om det var en överlevande bebis där inne som börjat sprattla eller bara gaser.

Vi var i Göteborg då när min mage började svullna upp och till slut tvingade Viktors syster  iväg mig till gynakuten. Jag fick börja med att ge ett urinprov och fick sen höra att köerna var långa och att jag antagligen skulle behöva vänta i flera timmar för att få träffa någon. Fem minuter senare kom kvinnan som tagit emot mig ut och satte sig hos mig och sa ”testet var positivt, du är gravid”. 

 

Eftersom vi inte visste ifall det var en ny graviditet eller inte gjordes ett ultraljud för att datera fostret. På ultraljudsmonitorn syntes dock inte ens en fostersäck vilket var lite snopet. Jag fick höra att det antingen var alldeles för tidigt eller att det varit en graviditet där som inte utvecklats. Blodprover som mätte mitt hcg togs och två dagar senare skulle jag få ta nya prover för att se om de hade stigit. Någon dag innan nyårsafton ringde telefonen och en kvinna meddelade glatt att hcg-halterna ökat som de skulle och utifrån dem uppskattades jag till att vara i vecka 5. Två dagar senare nådde gravidillamåendet mig och vips, så var karusellen igång där jag kastades mellan hopp och oro kring om det skulle bli en bebis den här gången. 

Och trots att vi hade så lite koll på när bebisen blivit till dröjde det sen ända till i början på april (när jag var i vecka 21) tills vi äntligen fick se den sprattla på en ultraljudsmonitor. 

 

 

Ja, men så hur har det gått då? Det känns faktiskt rätt svårt att summera allt såhär i efterhand för precis som så många förutspådde så har jag ägnat otroooligt mycket mindre tankekraft på den här bebisen jämfört med vad jag gjorde med Elton. Med honom kretsade nästan varenda vaken tanke kring vem han var, hur han mådde där inne, när han skulle komma och hur allt skulle bli.  Den här gången har fokuset legat på att må så bra som möjligt för att orka hänga med i Eltons takt och att försöka förbereda honom lite smått på vad som komma skall. Jag hittade en lista jag fyllde i under vecka 27 (som jag även är i nu) med Elton och tänkte att vi kunde jämföra lite med hur det sett ut den här gången.

 

Jag berättade om graviditeten på Instagram i veckan 17

 

ILLAMÅENDE
Elton: 
Försvann någon gång runt vecka 10 och innan dess skapade det bara obehag, jag kräktes aldrig.
Lillebror: Var värre den här gången och höll i sig till vecka 16. Kräktes ofta och fick flera gånger rusa ut och spy bakom ett träd efter att jag lämnat Elton på förskolan. Hehe.

ÖMMA BRÖST
Elton: Från dag 1 fram till vecka 8 gjorde det ont bara av att titta på dem men sen försvann det.
Lillebror: Vet att jag haft riktigt ömma bröst  men har inte alls reflekterat kring när eller hur de varit det.

KÄNSLIG FÖR LUKTER
Elton:
Försvann i samband med att illamåendet gjorde det.
Lillebror: Samma den här gången.

TRÖTTHET
Elton: Den var enorm fram till vecka 12 men sen tog järntabletterna över och nu har jag bara enstaka få dagar då jag är trött.
Lillebror: Somnade vid varje läggning av Elton och sov sen fram till morgonen (eller till nattens kisspaus) fram till typ vecka 18.

KISSA MITT I NATTEN
Elton: Blev vanligt att gå upp och göra någon gång runt vecka 15 men det avtog efter bara två veckor och nu vaknar jag istället dunderkissnödig vid halv sex, vilket känns okej eftersom klockan ringer en halvtimme senare.
Lillebror: Faktiskt typ samma förutom att jag nästan aldrig vaknar innan Elton eller klockan (vem av dem som nu ger ifrån sig ljud först…) nu förtiden = är väl mer trött överlag.

FÖRSTOPPNING
Elton: I början kunde jag sitta på toaletten och gråta i en timme men det släppte någon gång runt vecka 18 (kiwi funkade förresten fint att äta som  hjälp på traven) men jag har hört att det eventuellt kommer tillbaka nu i slutet…
Lillebror: Har inte haft några som helst problem med detta den här gången men har i och för sig knappt behövt äta några järntabletter alls den här omgången.

HALSBRÄNNA
Elton: Dök upp efter intag av stark mat eller dryck i vecka 15, eskalerade sedan i 24 så att de höll i sig större delen av dagen men nu gör den sig bara påmind på kvällarna. Hurra!
Lillebror: Kom sent den här gången (efter vecka 20 i alla fall) och visar sig mest när jag äter mat med mycket syra (tomatbaserad mat går bort), kryddstark mat eller dryck med bubblor.

SAMMANDRAGNINGAR
Elton: Har haft dem vid ansträngning ända sedan vecka 13 men i vecka 22 kom de av absolut ingenting (typ att lyfta armarna och shamponera håret) och har bråkat lite med mig sedan dess. Men nu har det gått två veckor då jag inte märkt av dem alls vilket är väldigt skönt.
Lillebror: Får sammandragningar när jag går fort eller bär tungt men aldrig annars vilket är väldigt skönt!

FOGLOSSNING
Elton: Begynnelse till foglossning dök upp i vecka 22 när jag gick långt eller satt med benen i kors. Nu har jag inte känt något alls på flera veckor vilket säkert bara betyder att jag faktiskt inte går lika långa sträckor längre…
Lillebror: Fick riktigt seg foglossning redan i vecka 17 den här gången men det gick över igen efter en och en  halv månad. Hoppas INTE att det kommer tillbaka.

SÖMN
Elton:
Ungefär en handfull nätter har jag vaknat och sen inte kunnat somna om förrän efter tre timmar men i övrigt sover jag fortfarande riktig bra men drömmer mycket och märkligt.
Lillebror: Det är nog sammanlagt någon eller några veckor där sömnen var helt katastrofal (alltså att vakna vid två eller tre på natten är ju det värsta för då GÅR det bara inte att somna om för mig) men inte så att jag skulle säga att det påverkat min tillvaro supermycket.

 

Magen i vecka 17

 

Status idag: Nu är jag ju i vecka 27 och eftersom jag tänkte att det här inlägget skulle bli från vecka 5 – 25 blir det ju lite fusk att svara på det. Men jag mår bra just nu förutom att jag har så svårt för att somna på kvällarna. Bebisen trycker på min kroppspulsåder och därför kan jag varken ligga på rygg eller på sida (och mage är ju helt uteslutet pga ja, gravidmage i vägen) utan att känna mig svimfärdig och illamående. Men att enbart sova på vänster sida har gett mig lite ont i höfterna plus att jag har lite kramper i vaderna (köpte magnesium för typ en vecka sedan pga det) när jag lägger mig så varje kväll måste jag gå upp och duscha i typ tjugo minuter för att få kroppen att slappna av. Lite segt faktiskt!

 

Magen i vecka 20

Överlag är jag sååå mycket mer chill den här graviditeten! Klart att det är tråkigt att jag inte dokumenterat den på samma sätt som med Elton men samtidigt så speglar det ju även det familjeliv vi redan lever. Oron för bebisen i magen har varit påtagligt mindre den här gången och det har gjort mig gott. Vet dock att det var de sista två månaderna som var absolut jobbigast sista vändan så jag ska väl inte ropa hej alldeles för tidigt. Men ändå.

Jag tycker att det är så knäppt hur insnöad en kan vara på en grej för att sedan få hela minnet utraderat på bara något år. Jag minns nämligen knappt något alls från min förra graviditet och åt till och med ipren så sent som igår trots att det är ett big no no (pga hade helt glömt av det). Googlandet och lusläsandet av trådar på familjeliv har nästintill varit obefintligt men det kan ju ha att göra med att jag har en skrutt på utsidan också som ger mig möjlighet att googla ihjäl mig på symtom jag faktiskt kan se ;) Haha nädå, så farligt är det faktiskt inte med just det.

 

Magen i vecka 21

Det jag tänker mest på just nu är namn (vi hittar något som känns okej i någon vecka men sen är vi tillbaka på ruta ett igen…), hur vi ska göra med vagn (tror jag vill sjala i början så att Elton får åka i sin vagn en liten stund efter att bebisen kommit för att sen byta till liggdel och skaffa en sittbräda till Elton) och vad vi har för plan kring förlossningen när det gäller det barnet vi ju redan har. Vet att allt verkligen löser sig när det väl gäller men känns ändå rimligt att ha en plan kring vem som ska ta hand om honom när vi är på förlossningen/BB.

  

På mitt förra inlägg fick jag en fråga om jag kunde tipsa lite om gravidkläder. Nu är det ju väldigt olika vad en trivs i men här ser ni tre bilder från graviditeten med Elton där jag bär den standarduniform jag fortfarande älskar. T-shirts eller linnen med en tight men supermjuk kjol över. I takt med att magen växer får kjolen hamna längre och längre upp under bysten för att verkligen framhäva kulan så mycket det går.

Precis som med Elton så har jag köpt ett par gravidleggings och kommer förutom dessa (och några gamla shorts jag fortfarande kan ha) inte skaffa mig några andra byxor. Tycker helt enkelt inte att de som finns på marknaden sitter skönt på mig och känner mig inte heller att det är min stil. Men på tal om det här med stil alltså… Önskar så att jag hade lite mer av den varan för när jag tar på mig kläder blir det ALDRIG en outfit utan bara… kläder? Plagg på en kropp liksom och aldrig en sån där häftig kombo som får mig att känna mig fräsig.

 

Jag älskar ju även att bära klänning men jag har känt mig så obekväm i just det plagget under större delen av graviditeten. När det gäller min vanliga/ogravida kropp vet jag precis vilka plagg jag ska bära för att framhäva det jag gillar mest. Men jag tycker att det så lätt blir oformlig barbapappa-känsla i många klänningar just nu, precis som med den ovan.

 

Magen i vecka 23

Då slog det mig att mitt framgångsrecept ju inte alls är böljande och fladdriga klänningar utan tvärtom mycket tighta (men mjuka!) plagg som framhäver den växande kulan. Kläderna jag köper är inte gjorda specifikt för gravida så just tips på nice gravidstil har jag svårt att komma med men såhär tänker i alla fall jag när jag klär mig just nu.

 

 

Okej, jag ska börja avrunda det här inlägget nu. Men en till skillnad som jag vill få ner i text är hur mycket wow-känsla den första graviditeten var jämfört med den här andra. Då var varenda steg, dag och vecka en så häftig upplevelse eftersom det dels var helt nytt och ännu ett steg till att få träffa vårt barn. Nu vet jag hur otroligt mycket mer fantastiskt det blir efter att skrutten är född och därför är jag lite mer otålig den här gången. Jag vantrivs verkligen inte som gravid men jag känner mig samtidigt ändå rätt klar med det nu. Skulle mycket hellre vilja mysa med en bebis på utsidan än att ha den innanför skinnet.

Å andra sidan borde jag väl *carpa* den här sista tiden tillsammans med den blivande brodern som mitt enda barn. För snart väntar ju en helt ny vardag. ”Ja, passa på att NJUTA nu när du bara har ett barn för sen med två blir det en helt annan sak” – hur lätt det nu är att njuta extra för att situationen kommer bli en annan framöver ;)

 

Magen i vecka 25

 

Är det någon av er som läser som är gravid nu? Kan ni inte berätta lite om det i så fall? Vore mysigt att få ta del av någon annans resa!

 

 

17 kommentarer Lägg till din
  1. Hei Sandra
    Jeg syns det er så fint at du blogger litt igjen. Jeg fulgte med da du var gravid med Elton og syns det var så spennende å lese. Jeg er nå selv gravid med mitt første barn, og kjenner meg veldig igjen i det at hver eneste tanke går til babyen og graviditeten. Jeg syns faktisk at det er litt slitsomt at det er så altoppslukende. Jeg er ikke spesielt nervøs eller redd, men tenker jo mye på den lille der inne og håper hen har det bra. Jeg har kommet til uke 16 nå, og det føles godt og mer «normalt» å være gravid nå. Jeg ser frem til ultralyd snart, håper jeg, venter fortsatt på innkalling fra sykehuset!
    Klem fra Elise

  2. Exakt 100 dagar kvar till bf här ! Trots att jag är förstföderska känner jag detsamma som du beskriver, känner mig rätt klar med graviditeten som sådan å vill mest bara träffa vår dotter – typ nu ! Samtidigt är en ju tacksam om hon är fortsatt kvar därinne till det faktiskt börjar närma sig <3 Och trots allsköns krämpor och hundra pirriga oroskänslor som virvlar upp i tid och otid trivs jag ändå med att vara gravid. Min största önskan är att hon ska få må fortsatt bra och få vara frisk, även om jag förmodligen är den mest otåligaste mamman i världen :-)

  3. Vår lilla skrutt föddes 4/4, så 7 veckor gammal nu! Men jag säger som dig .. även om jag aldrig vantrivdes som gravid så föredrar jag att ha barnet på utsidan 👶🏼 Kram

  4. Åh det är såååå roligt när du bloggar <3
    Du skriver så fint om allt i livet.
    Älskar det sista du skrev, haha, ”njuta extra” bara för att situationen blir en annan snart. Vem i allsin dar kom på det liksom. ;)
    Japp, ett preggo till här!
    Ps. Ang gravidleggings, var mer specifikt köpte du dessa? Letar efter nåt vettigt…

    1. Åh tack, vad glad jag blir! Jag har köpt ett par från Mom2mom som jag tycker är riktigt sköna. Men hur vettiga de är vet jag inte ;)

  5. Så glad att du bloggar igen (men – ingen press)! Hade precis hittat till din blogg nån månad innan du slutade blogga och är så förtjust i din ton. Din blogg är fin men ändå ”verklig”. Och så älskar jag att du inte bor i Stockholm. Haha!

    Hur som helst. Jag är gravid med första barnet, går in i v 26 imorgon och är alltså bara drygt en vecka efter dig. Vi har kämpat för denna graviditet med två missfall och slutligen ett IVF som alltså nu ligger och sparkar i min mage. Det känns fortfarande helt overkligt att detta kanske får gå vägen! <3 Jag känner dock igen otåligheten, trots att jag mår fysiskt bra och "borde" vara helt salig och besatt av min graviditet känns den som en lååång och lite tråkig transportsträcka. Vill bara få träffa min bebis! (Och se att hen mår bra.)

    Klart slut på lång kommentar!

  6. Jag är också gravid igen! I v 15. Tänkte häromdagen på detta med googlandet. Har knappt gjort det alls nu, varken saker man ska akta sig för eller symtom. Jag gissar att det är för att jag VET att det är ett barn på ett annat sätt den här gången, jag behöver inte få bekräftelse på att ”nu känns det såhär för jag är gravid”. Lite knasigt.

  7. Hej hallå! Har precis börjat läsa din blogg och håller för tillfället på att ta mig igenom ditt arkiv, du vet så där som man gör när man hittat en ny bloggfavvo. Tycker mycket om allt jag ser och läser, just nu särskilt inläggen om när Elton kom, för vet du! Jag är också i vecka 27, så det är superkul att kunna följa dig och din nya bebismage liksom i realtid. Detta är min första graviditet, men jag blir också tvåbarnsmamma om allt går som det ska, för jag har den enorma turen att jag väntar tvillingar. Vet ej vad jag gjort för gott i livet för att få så här bra karma. Anyhow så instagrammar jag en del om magens och bebisarnas förehavanden. Tycker hittills att gravidtillvaron är jättehäftig och kul. Mådde illa de första 13-14 veckorna, men efter att det släppte har jag mått oförskämt bra, i synnerhet för att bära på två ungar. Längtar som en kärlekssjuk efter dem, men hoppas att de stannar inne så länge som möjligt. Så länge ägnar jag tiden åt att tvätta och vika bebiskläder och lusläsa listor om bb-väskor och förlossningsberättelser. Du är för övrigt döfin i din mage!

  8. Åh vad fin du är! Här är en preggo till! :D Så sjukt glad att du börjat blogga lite just nu när jag själv är gravid haha! Jag har själv haft en bloggpaus sedan i januari och precis orkat logga in på min egen blogg igen :) Jag är i vecka 25 ;) Mitt första barn så det är mycket oro, känna efter hela tiden, ”ska det kännas såhär”, ”är det här normalt” etc. Speciellt efter 2 missfall. Var t.om. på akuten igår för att mäta hjärtljud då jag kände minskade fosterrörelser. Men allt var normalt och jag tror jag oroar mig lite mycket. Men så svårt att veta när man ska ta sin oro på allvar och när man ska strunta i den och tänka: Det är nog ingen fara? Antar att det är naturligt med första barnet. Jag har verkligen blivit besatt av att hitta andra som delar med sig av sin graviditet just nu. Det känns så himla viktigt att få ta del av andras berättelser, både kring att försöka få barn, bli gravid, förlossning. Så himla roligt att vi nästan matchar med graviditeten, även om vi inte känner varandra alls haha. Men jag känner igen mig i mycket av dina tankar (fotograf som själv velat massor vad jag ska göra de senaste åren + haft bibliotekarie som ett av mina alternativ på yrkes-listan). Stor kram till dig och tack för att du delar med dig så fint som vanligt <3 <3 <3

  9. Fint att få läsa om din graviditet. Jag är rätt soft med allt trots att det är min första graviditet. Kan ibland känna att jag BORDE googla mer och fundera på saker och ting. Men antingen ”hinner” jag inte eller så ligger det inte i min natur typ. Får eventuellt äta upp detta framöver kanske om jag skulle vara helt sjukt oförberedd och komma i något slags panikläge när bebisen har kommit :P

    Det här med kläder under graviditeten, fy fanken alltså. Trivs INTE i det som finns och känner inte igen min kropp alls. Har köpt en klänning nu som jag säkert aldrig hade köpt om jag inte var gravid, men gillar den massa och tänker att det blir ett perfekt plagg i sommar när jag ska amma också. Älskar att ha hittat ett plagg som funkar för både gravid och sen när bebisen är här.

  10. Jag tänker rätt annorlunda på förlossningen den här gången. Typ nu vet jag ju att det gör megaont och att saker kan gå fel etc. Tänkte inte så mycket på det första gången faktiskt. Och så är jag lite orolig för att det ska bli jätte utdragen process så Idun måste vara med barnvakt länge. Hon är inte så van vid det. Och så är jag så färdig med graviditeten nu asså blööö. Kan inte njuta bara för att det förmodligen är sista gången. Vilket känns tråkigt men sånt är livet! Hade inte räknat med värmebölja igen i slutet av graviditeten. Känner mig mest gnällig och less. Och så är jag så nyfiken på vem som är i magen. Går in i vecka 37 på fredag, bf 22 juni. Hoppas på tidigare!

  11. Så kul att vi är gravida samtidigt igen, förra gången låg jag ca fem veckor före om jag inte minns fel och denna gången ligger du ett gäng veckor före mig (jag är i vecka 14). Känns ju som nyss och jättelängesen samtidigt som man gick igenom det här!

  12. Alltså jag är så himla glad över att du börjat blogga igen! Så roligt att få ta del av dina tankar. Men – som någon skrivit ovan – ingen press!

    Jag är också gravid för allra första gången och är i v 8. Läste, typ det första jag gjorde, igenom ditt gravidarkiv från när du var gravid med Elton. Känns så coolt att jag nu får gå igenom det själv! Jag har sedan jag gick in i v 8 fått mer symtom i form av illamående, stickande och ömma bröst. Det känns nästan skönt att ha symtom nu då jag innan dess inte kunde tro på att jag var gravid. Allt jag hade var en bild av ett streck på en sticka. Nu börjar det kännas verkligt att jag är gravid, även om det absolut inte känns verkligt att jag ska få en liten bebis om allt går som det ska. Oroar mig gör jag periodvis men just nu känns det väldigt lugnt. KUL att på nytt få följa din graviditet!

  13. Håller med det flera andra har sagt innan: så himla roligt att du börjat blogga igen, har saknat din blogg!
    Jag är gravid i v. 17. Har varit väldigt beskonad från olika tråkiga symtom, förutom en extrem trötthet. Jag hoppas det fortsätter så! Längtar så mycket efter att få känna rörelser och efter att få en riktig mage.

    1. Vad roligt, tack för peppen! Åh, den där tröttheten alltså. Men ja, håller tummarn för att du får må bra resten av tiden också för det är ju en enorm omställning på flera sätt att vänta barn. Stort grattis!

  14. Såg precis att du börjat blogga så smått igen och blev så glad!

    Jag är också gravid, är i vecka 41 med mitt första barn. Bf var igår. Jag har läst igenom ditt gravidarkiv miljoner gånger under den här tiden, och varje ny vecka har jag belönat mig själv med att läsa din uppdatering för motsvarande vecka. Extra kul eftersom du hade nästan på dagen samma bf som jag har nu.

    Jag fick kämpa rätt länge för att bli gravid och hann med ett missfall, men har verkligen haft världens bästa graviditet och har mått fantastiskt hela tiden. Är så tacksam för det. Tack för en bra blogg! Swishade dig en tia.

    1. Men åh, stort stort grattis! Och vad roligt att du kunnat ta del av mina uppdateringar :) De två veckorna jag gick över tiden med Elton tyckte jag var de tuffaste. Hade liksom svårt att leva som jag brukade och upplevelse rätt mycket overklighetskänslor när det kom till tidsuppfattning osv. Om du inte redan har hunnit få din bebis än så hoppas jag att du kan finna lite i tröst i det, att det kan vara extremt kämpigt på slutet men att du är så nära, så nära nu! Stort lycka till och tack för din kommentar och ditt bidrag <3

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *