KÄLLAN #34 – JAG ÄR TOLV ÅR GAMMAL. MEN JAG VILL INTE LEVA.

15409082409_7fe126a356_o

 

För tre veckor sedan släppte jag ett nytt avsnitt av Källan som inte liknade de intervjuavsnitt jag tidigare lagt upp. Den här gången fick ett typ av höstprat ta plats och responsen på mina känslor blev enorm. Aldrig hade jag trott att så många av er där ute skulle tycka att det betydde så mycket att jag dela med mig av mina erfarenheter. Men det gjorde ni och för att öppna upp samtalsklimatet ännu mer kommer här ett nytt avsnitt.

Den här gången är det inte min stämma ni kommer få höra utan Vicky Inoue som delar med sig av sina erfarenheter. Jag vill börja med att utföra en triggervarning eftersom mycket av innehållet kretsar kring självskadebeteende, droger och kroppsvikt. Vickys prat är både vackert och smärtsamt. Hon är en fantastisk berättare men det känns aldrig någonsin okej att höra att en tolvåring inte kan sluta tänka på döden. Jag är så glad att hon ville dela med sig av sin historia för mig och för er.

Lyssna genom att klicka HÄR eller genom att söka upp KÄLLAN i itunes/valfri poddapp.

Låtarna i avsnittet är:
The Used – Blue and Yellow
The Tallest Man on Earth – Where Do My Bluebird Fly
Sia – Breathe Me
Superchick – Beauty From Pain
My Chemical Romance – I’m Not Okay (I Promise)
The Cardigans – Communication

 

Jag säger inte att jag tänker producera alla personers innersta tankar, bekännelser och tragiska historier i min podcast. Men om du har ett ämne du vill dela med dig av, om du alltid tänkt att du borde få göra ett sommarprat eller om du tycker att det är dags att höja rösten – då tycker jag att du ska maila mig på ouratilio@gmail.com. Det finns inget jag hellre skulle vilja än att vi börjar prata om saker, fina som fula, hemska som vackra, sorgliga som lyckliga.

0 kommentarer Lägg till din
  1. Dubbelt upp i tacksamhet mot er två. För att du använder din podcast till sånt som inte glittrar (också) och för modet i er som pratar om allt det här!

  2. Tack för ett känslosamt och viktigt Källanavsnitt
    Modigt och starkt av Vicky att dela med sig av sin supertuffa uppväxt, så häftigt med alla människors otroliga resor genom livet,
    man bara önskar ju att man fick krama om dom ledsna barnen och tonåringarna med allt kaos där inne.
    Vi får alla tänka på att vara uppmärksamma på barn och unga i vår omgivning och våga ”lägga oss i” ifall vi skulle misstänka att någon
    mår så där dåligt
    Tack Vicky!! Och tack Sandy för din VACKRA och KLOKA blogg och för att du fortätter att använda Källan till LIVSÅSKÅDNING!! <3 <3

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *