Om mig

LITE OM ATT VARA UTMATTAD

8 juli, 2017

Hej igen vänner! Tack snälla för all fin respons på mitt senaste inlägg. Jag känner mig både stöttad, sedd och som en rockstjärna. Förvånansvärt många har nämligen skrivit orden ”tack för allt!” vilket får mig att tänka på stora band som valt att hålla en allra sista konsert innan de slutar för gott. Hehe <3

Hur som helst så känns det här fortfarande helt rätt och när augusti är här slutar jag att uppdatera bloggen. Den kommer dock ligga kvar i sin helhet för er som vill använda er av arkivet. Nåja, det är inte det jag vill skriva om idag utan om det här med utmattningen.

Kort info: jag är inte sjukskriven men har genomgått flera läkarbesök och blivit tilldelad samtalskontakt samtidigt som jag börjat äta antidepp.

 

Jag inser nu i efterhand att jag mått riktigt risigt det senaste halvåret och att det helt enkelt beror på att jag jobbat mig in i en depression. Jag förstod att det var vad som höll på att hända någon gång i november (det blir så tydligt när jag läser det här) och märkte i december hur jag fick allt mer fysiska symptom. Jag blev ljuskänslig, kunde inte koncentrera mig (slutade läsa böcker och bloggar och kunde inte heller lyssna på poddar längre), fick ringande öron som ömmade och en huvudvärk som var helt astronomisk. Jag förstod inte att jag redan var framme vid stupet utan tänkte att om jag bara saktade ner farten så skulle allt lösa sig. Så jag försökte tänka positivt, ta tid till mig själv, hitta nya rutiner och göra roliga grejer. Jag utmanade mig på nya sätt, lät mig vila flera timmar varje dag och tog bort Facebook – jag testade helt enkelt allt möjligt. Och ändå blev det inte bättre.

 

Viktor sa en gång i våras ”du är expert på att få enkla saker att verka jobbiga” och det var då poletten trillade ner. För jag tyckte ju verkligen att även de enklaste sakerna var jobbiga. Något var helt klart fel.

Nu har jag alltså sökt hjälp och känner att det bara kan bli bättre. Vi har redan krigat oss igenom ett halvår då jag blivit mer och mer stresskänslig och inkapabel till att göra två saker samtidigt (att prata samtidigt som jag utför valfri syssla är än idag omöjlig) och nu är vi äntligen framme vid en lösning.

Så att jag outar att jag fått diagnosen utmattningsdepression betyder inte att jag ligger hemma och gråter hela dagarna. Det betyder inte att jag inte kan jobba. Det betyder inte att det är synd om mig.Det betyder att jag äntligen vet varför jag mått som jag gjort och att jag äntligen kan börja hitta tillbaka till mig själv igen. Sen måste jag ta det i små steg men problemen startade alltså inte med läkarbesöket som konstaterade utmattningsdepression. Det blev lösningen.

You Might Also Like

19 Comments

  • Reply hanna, förbanna 8 juli, 2017 at 19:43

    <333

  • Reply Emelie 8 juli, 2017 at 19:48

    Åh så himla mycket kärlek till dig!! Ta hand om dig själv och gör det som känns rätt och bäst för dig <33

  • Reply Vicky 8 juli, 2017 at 20:48

    <33

  • Reply Sandra 8 juli, 2017 at 21:01

    Kommer att sakna bloggen, det ska jag inte ljuga om! Men du gör definitivt rätt val! Tack för alla fina inlägg. <3

  • Reply Christina 9 juli, 2017 at 10:48

    Kommer att sakna din blogg, men är bättre att du mår bra på alla sätt och vis än att du ska må dåligt. Kommer du att fortsätta på Instagram eller kommer den också avvecklas?

  • Reply Wilda 9 juli, 2017 at 10:53

    Tack för fina dagar och att jag fick komma trots läget. Det märks att du har fattat grejen och lever i lösningen. Du är en så fin person Sandra. Tack för att du är ärlig med hur det är.

  • Reply Andrea 9 juli, 2017 at 11:43

    Sandra <3

  • Reply Linnéa 9 juli, 2017 at 16:28

    <3

  • Reply Kristina 9 juli, 2017 at 20:58

    Jag kommer sakna dig, det gör jag redan. Men samtidigt så förstår jag dig. Du har sådan rikedom inom dig, vårda det.
    Jag är inte utmattad eller deprimerad men kan känna hopplösa dagar. (det här är ingen jämförelse bara fritt tänkande) Jag har 2 småbarn och 1 till på väg. Nu då det är semester och jag är mest själv med dessa två så kommer det dagar och stunder jag bara vill koppla bort. Ta en paus. Har insett att mobilen och datorn inte hjälper alls vid avkoppling. Så jag började läsa igen.. de stunder jag lyckades få. Min man hjälpte (han jobbar på annan ort under veckorna) med att ta bort en del grejer hemma så det blir lätt att städa. Att känna att det är lätt att få ordning och reda har underlättat. Känns som att jag får mer utrymme till annat plus att det är skönt att ha städat. Min poäng eller tanke är att livet som förälder har tagit mycket energi av mig. Och det känns som att jag väljer det enkla. Tyvärr så ger jag mig inte in på stora projekt hemma då jag inser att jag inte kommer bli klar. Att jag inte får sätta punkt. Så avstår jag ju heller. Så jag på sätt och vis håller ut denna tid, eller bara väljer att fokusera på barnen. (Plus att jobba, hantera vardagsliv, partner osv osv) Stunden med en bra bok är just nu oslagbar.

  • Reply Hey Emelie 9 juli, 2017 at 22:09

    Åh, som så många andra skriver så kommer jag verkligen sakna den här platsen på internet, det har varit så roligt och fint att få följa dig, din kreativitet och dina ärliga tankar och funderingar om stort och smått! Men det viktigaste är du själv och ditt välmående! Ta hand om dig och fortsätt göra det som känns bra för dig själv. <3 <3 <3

  • Reply Finurliga fröken 10 juli, 2017 at 00:04

    Jag måste erkänna att jag är så ledsen över att du ska sluta blogga. Men självklart förstår jag dig. Du måste göra det som är bäst för dig och de dina. Du kommer vara saknad. Tack för allt ❤ Kram

  • Reply elise 11 juli, 2017 at 08:16

    åh, ta hand om dig! tycker hemskt mycket om såväl dig som din blogg. men med det sagt – du gör helt rätt i att prioritera din hälsa. <3

  • Reply Clara, Bossbloggen 13 juli, 2017 at 08:18

    Vill verkligen stämma in i: tack för allt! Du var en av mina stora bloggidoler när jag började blogga och jag har verkligen uppskattat att få hänga här. Så tråkigt att höra att du är sjuk och skönt att det känns som att du är på väg tillbaka. Ta hand om dig och jag hoppas att du och familjen får en mysig sommar 🖤

  • Reply Simone 13 juli, 2017 at 18:34

    <3

  • Reply Karin 14 juli, 2017 at 05:51

    Hej Sandra! Din blogg har varit en av mina favoritbloggar, om inte favoriten! Varje gång jag åker till mina föräldrar i Hjo kör vi igenom Karlsborg och jag säger alltid till min sambo ”nu måste jag titta efter min favoritbloggare!”. Du är så bra på att skapa intressant, bra, fint innehåll utan att det handlar om konsumtion och events, vilket ju många inlägg i många stora bloggar gör. Jag hoppas att du kan jobba med något liknande i framtiden. För några månader sedan när jag började jobba efter föräldraledigheten fick jag också flera fysiska stress/utmattningssymptom och behövde tänka efter vad jag kan skala bort, hur jag kan ta det lugnare och vara mer i nuet. Riktigt obehagligt och jag vill aldrig uppleva det igen! Så jag förstår verkligen ditt beslut om bloggen. Ta hand om er!

  • Reply Annie - lättlagat vegokäk 16 juli, 2017 at 10:33

    Du är så stark som tar tag i ditt mående Sandra! Stor kram <3

  • Reply Henrietta 19 juli, 2017 at 09:17

    Jag är verkligen så ledsen över att du ska sluta blogga. När jag läste att du slutar uppdatera bloggen när augusti är här fick jag en klump i halsen. Men jag är också så himla glad och stolt (?) att du tar detta beslut. Att du lyssnar på dig själv. Och jag vill säga att jag stöttar dig i detta.

  • Reply Erika 19 juli, 2017 at 19:42

    Hej Sandra.

    Känner mig så oerhört träffad av dina ord i farväl(ljud)inlägget. Precis som alla andra har din blogg varit en vilsam och varm oas. En plats där det känts som att hälsa på en mycket god vän. Vill tacka dig för allt du gett och delat med dig av tills oss. Det finns fler som tänker som en själv och det värmer hjärtat. De små tingen i livet tror jag är de största. Det är dem en kommer att sakna när ens dagar närmar sig sitt slut. Vårsolen i ansiktet. Doften av en sval sommarnatt. Att lyssna på skratten och pratet från ens nära och kära i rummet bredvid. Det vardagliga upprepade händelserna, att göra frukost tillsammans…att kunna sjunka in i hans famn när en hastig känslostorm skiftar från djup irritation till salta tårar. Precis just det kommer en att sakna mest. Det där som vi tar förgivet men som kanske är det mest förgängliga. Det som betyder mest. Det där som inte går att köpa för pengar…som inte går att fejka.

    Fick i april diagnosen utmattningsdepression ställd också. Kändes oerhört tungt, inte på grund av beskedet, utan att jag inte lyssnade på mig själv när kroppen skrek STOPP! Att jag inte var mer rädd om mig själv. Det kämpar jag fortfarande med tillsammans med att försöka bli friskare. Det är inte lätt att hitta sina gränser. Att veta när en närmar sig taket för vad en klarar av att göra innan det slår över på rött igen. Så svårt. Ja, det är så svårt att inse att en inte klarar av vad en klarat av förut. Det har nog varit mest utmanande. Att acceptera att ”du orkar inte mer än detta just nu”. Hoppas innerligt att fler vågar stanna upp och ärligt törs lyssna till sitt hjärta och kropp oavsett hur läskigt det känns. Vi har tilldelats ett liv. Det väntar inte på att du först bara måste uppnå och fixa det och det först. Det händer nu. Precis just nu. Vad är viktigt för dig? Glöm inte det….. Det gjorde jag.

    Stor kram till dig och alla ni andra här inne!<3

  • Reply Mikaela 19 juli, 2017 at 20:01

    Har inte läst bloggar på typ halva sommaren jag heller men sitter och läser ikapp lite nu ikväll. Vad glad jag är att du gör något som får dig att må bra och att du är så trygg i att ta svåra beslut <3 Kommer sakna din blogg såklart, men hellre att du mår bra och lever det liv du vill än att se allt som innehåll och att det ska se bra ut för någon annan. Tack för allt och för att du inspirerat mig så mycket, tycker himla mycket om dig och hoppas vi hörs på insta eller någon annanstans framöver <3

  • Leave a Reply