NÄR NOAH KOM TILL VÄRLDEN – MIN FÖRLOSSNINGSBERÄTTELSE

För nio dagar sedan kom Eltons lillebror till världen efter en enkel och fin förlossning. Tänkte skriva enkel och smärtfri men det vore ju en direkt lögn 😅 Okej, vi backar bandet lite.

 

Bf den 26/8 kom 👆 och gick och jag hade inte några speciella känningar om en stundande förlossning. Jag hade visserligen känt mig extremt trött under helgen men tänkte att det var helt rimligt. Vi åkte ut i skogen för att försöka hitta blåbär och hade en mysig dag ihop. På måndagen den 27/8 hade jag ett besök på MVC inbokat. Det gjordes ingen gynundersökning men allt såg fint ut och jag berättade att jag fortfarande inte kände några tecken på att det skulle vara på gång. I takt med att dagen gick kände jag mig mer och mer inåtvänd och tänkte för mig själv att det nog faktiskt var dags snart ändå. Men vem vågar hoppas i en sån situation? Risken för besvikelse är ju enorm!

 

02.50 under natten till tisdagen vaknade jag av en värk. Inte så där pang bom AJ utan mer en lång molande känsla i magen som jag direkt förstod var på riktigt. Det är så kul för genom varje ond förvärk har jag ju den senaste tiden undrat ”är det nu det drar igång?” men den här gången slapp jag som sagt undra – jag var stensäker.

Efter att ha tagit värkar liggandes i sängen en timme (inte så onda som sagt så det gick fint att bara andas lugnt genom dem) gick jag upp för att duscha, ta två alvedon och äta en macka. Den där mackan alltså, så svår att få i sig! Därefter väckte Viktor och sa att det börjat men att han kunde sova vidare.

Jag skickade ett sms till Viktors föräldrar och förberedde dem på att åka hit under dagen och packade sen i lugn och ro ihop det sista här hemma. Att ta värkar stående var verkligen det skönaste.

 

05.50 Tre timmar senare (tycker tiden går så fort med värkar!) tog jag den sista bilden på magen. Elton vaknade strax efter det och vi spenderade någon timme med att gosa, bada (han) och leka under tiden som jag försökte ta värkar bakom hans rygg. Det gick bra men thank heavens för att Viktor var med och kunde styra upp det mesta.

07.30 Lämnade Viktor av Elton på förskolan och åkte sen iväg till sitt jobb en snabbis för att fixa lite grejer. Jag hoppade in i duschen en gång till och la mig sen på soffan där jag slumrade till mellan värkar som blev allt starkare och mer regelbundna.

 

08.30 Kände jag att det vore tryggast att komma in till sjukhuset (vi har ca 40 minuters körväg dit) och ringde därför förlossningen. Det var inget snack om ”ta två alvedon och gå och lägg dig” den här gången utan en vänlig röst sa att vi var så välkomna. Precis när jag lagt på ringde Viktor och sa att han var på väg hem igen. Så fort han klev innanför dörren blev jag akut illamående och var tvungen att ligga och kräkas en stund innan vi hoppade in i bilen.

Resan till sjukhuset var helt hanterbar till en början  men mot slutet kunde jag inte längre andas igenom dem utan var tvungen att väsa ”aaaaaj” och ”faaaaan” under varje värk. Hehe inte precis det där positiva ”neeeeråt” som jag hade som mantra med Elton ;) I bilen på sjukhusets parkeringen sa Viktor något mitt i en jäkla dundervärk och det bästa jag kom på att svara var ”hååååll käfteeeen!”. Det där plågsamma som gjorde att jag tappade humöret ihop med att mina händer började domna och benen började skaka okontrollerat gav mig en känsla av att vi faktiskt närmade oss slutskedet. Men det som var absolut värst för mig under min första förlossning var ju hur jag kämpade på hemma med hemska pinvärkar i något dygn och sen ändå blev hemskickade när vi väl åkte in. Så jag vågade åndå inte hoppas för mycket utan försökte ställa mig in på att jag hade många timmars smärta framför mig.

 

9.30 En supermjuk och fin barnmorska mötte oss i entrén och visade oss till ett förlossningsrum. Hon frågade om jag ville byta om till landstingets sjukhusskjorta direkt och jag sa med darrande röst ”tror du jag får stanna?” varpå hon svarade att det verkligen lät så på mig. En undersökning senare kunde hon konstatera att jag var 10 cm öppen och att vi bara skulle invänta krystvärkarna.

10.25 Jag körde på med lustgas och kunde följa med i strömmen av värkar (som nu mattats av något) ännu bättre under tiden som de förberedde allt för bebisens ankomst. Efter en stund började jag trycka på lite och då tog barnmorskan hål på fosterhinnan. Den här lille killen hade, precis som sin storebror, bajsat i vattnet men verkade må bra enligt kurvan. 

 

10.40 Eftersom jag inte hade så starka krystvärkar så testade jag att byta ställning genom att ställa mig på knä och hänga över den upphöjda huvudändan på sängen. Men det gav mig inte alls mer kraft så jag la mig ner igen och började, utan att egentligen känna så mycket, krysta. 

Utan epidural kände jag ju exakt allt som hände och tyckte därför att det var läskigt att ta i för mycket. Men jag kämpade på och vid ett tillfälle började jag även gråta lite eftersom jag kände hur han pressades fram av värken och sen liksom sögs in igen så fort den var över. Klassiskt ”två steg fram ett steg bak” som barnmorskorna såklart är vana vid men för mig kändes det som att ett evighetsjobb väntade mig. På slutet var det även så himla svårt att använda lustgasen under tiden som jag tog i så istället började jag vråla. Med Elton kunde jag enkelt och faktiskt smärtfritt pausa när huvudet var ute (ring of fire ni vet) för att sen krysta ut honom vid nästa värk. Den här gången skrek jag ”vad göööör ni med mig?” och ”jag kan inte hantera det här!” samtidigt som min impuls var att slita bort deras händer som ju orsakade mig all smärta. Sen kom en värk till, det sa schlopp och han kom ut med ett skrik. I samma sekund som han låg där försvann prick all smärta och att konstatera att han faktiskt fanns och levde och verkade må bra var det häftigaste jag varit med om.

För hur overkligt det än var att föda sitt första barn så var det här ännu mer svindlande på något sätt. Det fanns en till där inne! En som inte var Elton utan en annan. Vilken lycka!

 

 

10.55 (1 h och 25 min efter inskrivning / 8 h efter första värk) föddes alltså vår Noah som vägde 3700 g och var 51 cm lång 💗

 

Jag sprack ingenting alls och i efterhand har jag fattat att det nog hade att göra med att jag inte hade någon bedövning. Jag kände ju som sagt hur jag skulle trycka på på ett annat sätt den här gången (pga att det faktiskt gjorde sjukt ont!) och det är jag glad för. Men vi kan väl också säga att om jag ropade ”det här MÅSTE jag få göra om!” så fort Elton var ute så gjorde jag det inte den här omgången 😉

Jag mådde väldigt bra efteråt och kunde gå upp och ta en helt ljuvlig dusch efter att vår frukostbricka kommit in till oss. Efter några timmar blev vi flyttade till BB där Viktor inte fick stanna och jag var tvungen att dela rum med en annan mamma. Allt flöt på bra så dagen efter hämtade Viktor och Elton hem oss igen.

 

Hur livet har utvecklat sig efter det är en helt annan berättelse i flera delar. Vi tar dem så småningom! 

 

15 kommentarer Lägg till din
  1. Jag blir så rörd av alla förlossningsberättelser efter att jag själv fått barn❤️
    Vi fick också en liten lillebror med namnet Noah 29/7!

  2. Så olika förlossningar kan vara och vad skönt att allt kändes och gick bra! Körde du bara lustgas denna gång alltså? Jag hade gärna testat epidural med barn nr.2 men det fanns inte tid denna gången heller.. därför har jag bara använt lustgas.
    Hoppas ni har det fins där hemma trots skenan, förstår att det måste vara jobbigt men tänk vad sjukvården kan idag ändå och vad bra att de kan rätta till det innan Noah själv förstår vad som pågår <3

  3. Å, vad skönt att det gick så bra. Vad fint att du fick uppleva det. Ljuvlig liten person, lilla Noah. Jag har också en underbar unge med det namnet. :) En massa grattis till er.

  4. Vi hade tvärtom du och jag 😋 jag fick epidural denna gången och så himla skönt alltså! Helt annan upplevelse. Dock brast jag faktiskt inget alls. Men jag tror det hjälpte i krystandet för mig att jag redan gjort det en gång. Skönt att allt gick så bra! Jobbigt att ha så pass långt till sjukhuset. Vi hade typ en kvarts taxifärd och jag hade som tur var bara en värk under den tiden.

  5. Stort grattis återigen, och så fint att läsa din förlossningsberättelse! <3 särskilt som jag själv ligger 14 dagar + bf och har precis fått första dosen för igångsättning. Blir styrkt av det jag har framför mig av din berättelse, det vill jag tacka för!

    Stor kram!

  6. Stort GRATTIS till er och välkommen till den nya släktingen! /Gittan, mormors mors storasyster till Noah (vad rysligt gammalt det lät)

  7. Så spännande att få ta del av det du berättar om din förlossning, trots att jag förmodligen inte kommer att skaffa barn än på ett par år. Och himla fint, tårarna väller till. Ett superstort grattis! Och bra jobbat!

  8. Grattis! Så härligt att det gick snabbare, om än mer smärtsamt, den här gången! <3 Är så spänd. Väntar mitt första barn nu och det känns plötsligt jätteintressant att läsa sådana här texter… satt och snyftade genom den här. Så fint skrivet och så härligt att det flöt på så smidigt inför förlossningen!

  9. Hej och GRATTIS till nya lilla bebisen!

    Jag har en fråga om ett supergammalt inlägg, nämligen det när du satte fast dörrar på två Ikeahyllor. Vilket material använde du till dörrarna? Har läst alla inläggen om arbetsrummet och verkligen försökt se på bilderna men skulle bli så glad om du ville berätta! Tycker det blev så fint och ska försöka göra en liknande grej själv.

    Tack för en så mysig blogg! Kram

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *