GRAVID VECKA 26-39 – EN SUMMERING

Magen i vecka 26

Kära nån, hur kass kan en vara på att dokumentera sin graviditet egentligen? Har ju döpt det här inlägget så att det ser ut att handla om gedigna uppdateringar från vecka 26-39 men så är faktiskt inte fallet. Egentligen skrev jag mest så för att det förra inlägget (som ni hittar HÄR) slutade vid vecka 25. Hehe. Idag är jag nämligen i vecka 39 (trumpeter och fanfarer!!!) och har med andra ord glömt typ prick allt som hänt under de gångna veckorna och tja, det är väl lite temat för den här graviditeten faktiskt…

 

Magen i vecka 27

 

För kroppsligt sett så är den verkligen lik den jag hade med Elton. Jag mår på ungefär samma sätt, har gått upp typ lika mycket i vikt + magen följer samma kurva och jag är gravid ungefär samma tid på året som sist. Men emotionellt och tankemässigt är den helt annorlunda. Det går helt enkelt inte att jämföra hur det, för mig, var att genomgå en graviditet för första gången och att nu göra om det. Missförstå mig inte, det är fortfarande helt sjukt att ens försöka greppa vad kroppen är kapabel till och att känna en minimänniska leva runt inuti en är en känsla jag inte ens kan beskriva.

Men jag vet på ett ungefär vad som ska hända under varje vecka nu, vet att resan är cool men att det här nog är enda gången i livet då målet faktiskt är det som betyder mest. En farlig tanke på ett sätt ifall vi av någon anledning inte skulle nå fram till målet – men även det är en sak jag är mer chill med den här gången. Med Elton kunde jag nämligen oroa upp mig till grov ångest och åkte därför även in till förlossningen för att kolla upp känslan av minskade fosterrörelser flera gånger. OBS, jag tycker verkligen, VERKLIGEN att alla ska ta minskade fosterrörelser på största allvar och ett genomfört besök är ju 100 gånger bättre än ett uteblivet ifall något är fel. Men jag går inte händelserna så mycket i förväg den här gången och jag försöker inte att gång på gång känna igenom varenda millimeter av min kropp. Så länge bebisen rör sig måste jag lita på att allt är bra.

 

Magen i vecka 28

Ärligt talat så är det nog någon form av försvarsmekanism från min sida, det här med att inte vilja tänka så mycket. För jag märker att varenda tanke på att ha en bebis här hemma grundar sig i erfarenheten det var att få Elton. Men för det första var han både vårt första och enda barn (= mycket som var nytt men även mycket tid att ägna åt bara honom) och för det andra betyder det ju inte alls att den här nya personen kommer vara lik honom i sättet. Därför känns det som att det räcker med att jag har en enorm längtan efter att få välkomna det här barnet till världen och att allt annat får visa sig. Jag har ingen aning om hur Elton kommer reagera på att det kommer en bebis som behöver min omvårdnad, jag vet inte alls hur sömnen kommer bli eller ja, ens vem bebisen är. Så därför kämpar jag på under de här sista dagarna (13 till bf och ytterligare typ 14 till en eventuell igångsättning ifall jag passerar det magiska datumet) och låter tiden utvisa hur allt blir.

 

Framifrån i vecka 29
och magen i samma vecka :)

Eller kämpar vet jag inte om jag gör så mycket. Halsbränna, svimningskänslor när jag ligger ner och en otymplig mage (som dock börjat sjunka nu vilket är skönt) är väl det jag kan klaga mest på. Och det där rackarns blodvärdet då…

Magen i vecka 33

För mellan bilderna ovan ser ni kanske att det är ett glapp på flera veckor? Där emellan jobbade jag nämligen på Bakfickan och hade än mindre tid att reflektera över bebisen i magen. Tack vare er (alltså ni anar inte hur fint det har varit att kunna vara ledig i juni, tre veckor i juli och sen hela augusti) så behövde jag ju inte jobba så många dagar i veckan men de lediga dagarna swishade ändå förbi i ett nafs. Det gick hur som helst väldigt bra att jobba och även om min mage fick en hel del kommentarer så upplevde jag den aldrig som för stor eller i vägen för den sortens arbete. Men i slutet på juli fick jag byta bort mina sista fem jobbpass eftersom mitt blodvärde (järnvärde) sjunkit väldigt mycket.  Det var lågt även med Elton men min barnmorska reagerade när jag låg på 102 och med ett jobb där en aldrig sitter ner och i 30-gradig värme kändes det rimligt att ta lite tidig mammaledighet.

 

En paus i solen i vecka 35

 

Förresten, Under mitt senaste besök hos barnmorskan var det dags att summera graviditeten lite och jag vet inte vad det är med mig men jag hade så lite att säga. Såhär såg mina svar ut:

GRAVIDITETEN: Bra
FÖRLOSSNING: Vill få upp bebisen på bröstet direkt om den mår bra + vill ha sen avnavling (vet att detta tillämpas av de flesta men jag fick ändå inte det med Elton)
BB: Är helt trygg med BB-vård i hemmet sen den tidigare förlossningen och stannar eventuellt en natt beroende på när bebisen kommer

AMNING: Vill helamma om det funkar lika bra som med Elton

Förra gången skrev jag ett förlossningsbrev som jag aldrig ens lämnade fram till personalen när vi väl kom in och därför känns det överflödigt att plita ner ett sånt den här gången. Jag litar på att jag kan hantera de situationer som uppkommer, att Viktor finns med och stöttar mig i mina önskemål och att personalen helt enkelt är så rutinerade att de kan tackla mig på alla eventuella humör ;)

 

Magen i vecka 36

 

I förra inlägget skrev jag att det vi mest funderade kring då var namn, om vi skulle köpa syskonvagn eller inte och vem som skulle vara med Elton under förlossningen. Vi har sedan en tid tillbaka börjat smaka på och känna på ett namn vi tror att vi vill döpa vår lilla kille till. Det var faktiskt Elton som på frågan vad lillebror skulle heta kläckte ur sig en variant på det namnet vi till slut fastnade för. Känns fint så nu hoppas jag att det känns lika rätt när han väl är här!

Efter att ha pratat med några tvåbarnsföräldrar landade vi i att faktiskt införskaffa en syskonvagn ändå. En ståbräda (även en sån med sits) känns lite klent eftersom vi ju har några kilometer att traska till och från förskolan. Elton är visserligen duktig på att gå själv men med tanke på att han bara är två år kan det nog vara skönt att erbjuda en sittplats i vagnen ibland. Därför införskaffade vi en begagnad variant från Phil & Teds där barnen sitter på längden istället för på bredden. Den har bara tre hjul och är därför lite svårare att köra än vår Brio Smile (som vi sparat i källaren pga vi har älskat att köra den) men jag hoppas att den ska rulla okej ändå.

Och slutligen är även förlossningsplanen löst. Viktors föräldrar kommer helt enkelt köra hit och vara med Elton under tiden och eftersom han är jättetrygg med dem är det den absolut bästa lösningen. Att de inte skulle hinna hit från Göteborg kan jag inte ens tänka på en för det känns liksom som ett katastrofläge jag inte kan gå in i. I så fall får jag väl föda hemma eller i en ambulans liksom ;)

 

Magen i vecka 38

 

Ja, hörrni.  Nu är allt fixat och donat här hemma inför den lilla minipersonens ankomst. Det kan dröja en månad tills han är här men det kan lika gärna ske idag eller imorgon. En minimal BB-väska är packad och varenda liten pryttel vi kan tänkas behöva ha här hemma är upptagna ur källaren. Jag öppnar garderoben och viker om de minismå kläderna nästan en gång per dag bara för att försäkra mig om att de faktiskt är sådär minismå som jag kom ihåg dem som.  Det är de.

 

Magen i vecka 39

 

Vilken lycka att få göra den här resan en gång till och att snart få en person till att bära i mitt hjärta. Jag har tillåtit mig själv att känna att det här är sista gången jag är gravid ifall det inte skulle bli fler barn efter det här. Men när jag ser tillbaka på bilderna såhär inser jag att min kropp och jag gör det ganska bra. Nu ska vi bara greja en förlossning också sen är jag tvåbarnsmamma <3

 

 

12 kommentarer Lägg till din
  1. Så roligt med en sådan här typ av sammanfattning! Det är så roligt att läsa och få vara en del av dina tankar på detta sättet. Framför allt eftersom det ändå inte var så länge sedan jag själv var gravid och genomgick en förlossning. Vår lilla Leo fyllde 4 månader nyss <3 lycka till med allt vad tvåbarnsmamma kommer innebära!

  2. Jag måste bara fråga: jag är gravid i samma vecka som du och har en 2,5-åring. Hur ser din energi ut, det verkar som att du orkar leka och vara ute en del med Elton? Själv är jag så trött att jag knappt vet vart jag ska bli av, känner mig tung och har mest ont. Inget som gör susen för varken lekhumör eller humör i övrigt är jag rädd 😅 Känner du dig liksom ändå pigg och rörlig? Hemliga knep för att orka?

    Stort lycka till! <3

    1. Åh, vad jag känner med dig! Har tyvärr inte ett enda tips att ge för ja, jag känner mig verkligen pigg och rörlig för det mesta. Ska dock inte hymla med att de bästa aktiviterna för mig just nu är de när vi sitter ner ;) Det enda jag tycker är jobbigt är om han rusar iväg eftersom jag inte är så snabb längre. Men nog känns det som en liten befrielse varje gång han somnar, Viktor kommer hem eller han är på förskolan eftersom jag då kan göra allt i en lite lugnare takt.

      Håller tummarna för att det vänder så fort bebisen är ute så att du kan känna dig som dig själv igen!

  3. Vad skönt det låter att bara kunna vara i graviditeten utan att oroa sig en massa. Det förtog verkligen glädjen under första tycker jag. Jag hoppas jag känner som du om jag blir gravid igen.
    Det är spännande att få ta del av hur du tänker kring familjen. Tack för det!

  4. Vilken härlig inställning du har, och spännande att snart bli tvåbarnsmamma! Här är det bara en vecka kvar till förlossning, inskrivningssamtalet är imorgon(!) Så himla sjukt hur snabbt det faktiskt gått, samtidigt som det oxå gått så oääändligt långsamt allting. Är hursom väääldigt klar med att vara gravid (tung och trött) och längtar nu bara efter att få träffa vår dotter <3

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *