FRÅGOR OM VÅR JUL, MIN TRO, TRUMP SOM PRESIDENT OCH ENSAMHET

atilio jul

 

→ Jösses nu är det snart jul, hur firar din familj i år? För visst bor din och Viktors familjer en bra bit ifrån varandra? Har du eller någon annan läsare några geniala julklappstips för i år? Som kan samlas i ett inlägg framöver kanske. Tycker det är så himla svårt med julklappar medan andra verkar sitta på toppenidéer år efter år.

Sen vi flyttade till Karlsborg (för tre år sedan) har vi firat jul genom att först åka till Viktors familj i Göteborg några dagar (typ 20 – 21 december), sen ta bussen ner till min familj i Helsingborg och hänga där några dagar för att sen ta nattbussen tillbaka till Göteborg mellan den 23:e och 24:e (för att få hela dagen den 23:e i Helsinborg och ändå få vakna upp i Göteborg på julafton och få hela dagen där) sen har vi stannat i Göteborg till den 28:e december. I år känner vi av förklarliga skäl att vi inte kan flänga runt på samma sätt (har även, efter en träff med NTF, börjat inse hur otroligt osäkert det är att åka kollektivt med ett så litet barn…) vilket gör att vi just nu håller på att slita vårt hår kring hur vi vill göra. Anledningen till att vi varit hos Viktors familj varje jul har lite att göra med att mina föräldrar är skilda och inte firar lika traditionellt som hans familj gör. Men i år känns det extra viktigt att faktiskt kunna ta en sväng om Helsingborg eftersom min ena syster ska få barn typ när som helst. Drömmen vore att kunna låna en bil av någon (hello, bilfirmor – kasta en bil på oss, tack!) så att vi kan hinna med båda ställena men just nu ser det ut som att vi tar oss till Göteborg och så ser vi vad vi orkar och mäktar med.

När det kommer till julklappar så ger vi numera endast paket till barnen. Elton har snart åtta kusiner vilket gör det valet rätt rimligt om jag får säga det själv. Viktor och jag har nog köpt julklappar till varandra en gång sen vi blev tillsammans för sex år sedan vilket kanske säger en del om att jag/vi överlag är dåliga på att ge presenter när det förväntas. Jag har inget emot att ge och jag vet att det varken behöver konsumeras eller slösas för att en ska kunna ge bort något men om jag ska göra det gör jag det hellre för att jag hittat något som verkligen passar en viss person istället för att en måste. Jag vet, skittråkigt svar men det är verkligen så jag känner. Så några universella och geniala klappar kan jag tyvärr inte ge förslag på, mer än att ge bort gåvokort via någon förening eller organisation dårå. Hos Diakonia (ej sponsrad) är ju gåvokorten dessutom riktigt snygg konst vilket såklart är en bonus! Men efter att ha lyssnat på ett tidigare avsnitt av Josefin och Vanja är jag lite sugen på den där fuelboxen (OBS, ej sponsrad här heller!) pga älskar ju att utvecklas, både som person och i relationer och jag tror den hade varit nice för mig och Viktor. Har ni som läser fler bra tips kan jag såklart sätta ihop det i ett eget inlägg framöver!

 

 

 

→ Måste passa på att fråga eftersom ni valde dop i kyrkan, är ni troende? Du har aldrig skrivit om det vad jag vet men om du/ni är det vore det kul att höra lite om din tro!

Viktor är inte troende eller ens själv döpt så jag kan börja med att avslöja att det inte var han som önskade ett dop i kyrkan. Jag har fått den här frågan tidigare och försökt skriva lite om det här men det är så svårt. Jag är troende och inte på det där sättet att en tror på något men en vet inte vad. Utan jag tror på Gud men jag vet bara inte riktigt hur jag tror, om du fattar? Går inte i kyrkan speciellt ofta, även om jag älskar atmosfären, ber aldrig och utövar liksom inte min tro på något sätt. Mår dock lite dåligt när jag svär, gråter till julsånger som handlar om Jesus och Gudstro (så konstigt men jag bara gör det) och ryser när Sara skriver om sin tro. Så jag skulle säga såhär: det är inget jag aktivt utövar eller ens tänker på utan snarare bara något jag bär med mig. Liksom inget jag reflekterar över eller ifrågasätter men något jag känner som en stark kärlek inom mig och av den anledningen ville jag gärna att Elton skulle bli döpt och få ta del av den gemenskapen.

 

 

tjuvstarta julen

 

 

→ Hur kan du inte ha skrivit något om att Trump blev vald som president?

Jag vet inte. Känner bara att det känns så självklart att jag inte ville att han skulle vinna + att jag tycker att alla andra har sagt det jag ville säga så mycket bättre än mig. Jag är verkligen inte sylvass när det kommer till politik och andra *smarta* grejer och kan liksom inte svänga mig med analyserande termer så att det låter bra. Ofta låter jag därför den här typen av saker blåsa över lite för att sen ta upp det på ett nytt sätt, på mitt sätt, genom att skriva en krönika eller liknande. Jag vill såklart använda det utrymme jag har för att göra skillnad men jag måste få göra det på mitt sätt. Sen hoppashoppashoppas jag att mycket av det vi fått höra från den mannen har varit en fasad för att vinna röster och att han är ett uns vettigare än vad vi tror.

 

 

 

 

 

→ Kan du inte kommentera vad du tänker kring dagens stora händelse i usa? Jag är en 24-årig tjej som börjat fundera mycket på livet och barn, alltid velat kring det och vet inte om jag vill ha barn i livet, men dessa dagar när världen känns som att den bara går mer och mer åt helvete känns allt bara så himla värdelöst. Hopplöst. Jag kan föröka skapa mig ett eget bra liv men det känns som att enda anledningen för mig att skaffa barn (förutom att jag gillar barn) är för att jag inte vill vara ensam när jag blir gammal. Och det känns som en oerhört självisk anledning. Och vad ger jag för framtid till det nya livet jag skapar? Är det verkligen rättvist att sätta nya liv till världen när den ser ut som den gör? Jag brottas jättemycket med dessa tankar och detta med usa blev liksom bara droppen. Hur tänker du, som faktiskt har barn? Vad tänker du krig Elton, och hans egna eventuella barn, framtid på jorden? Finns det något ljus i tunneln som även jag skulle kunna tänka på, om jag någon gång vågar skaffa barn…?

Jag tror att jag blev lika chockad, besviken, arg och orolig som de flesta andra. Men att tappa hoppet om världen vore ju förfärligt. Okej, här kommer en lam jämförelse (det är även därför jag inte ”rapporterar” kring detta pga har liksom inget smart att säga) men om vi tänker hur fullständigt fruktansvärd förintelsen och klimatet i Europa var under andra världskriget är det ju lätt att ge upp hoppet. Men se var vi har varit de senaste åren, HÄR i en helt okej värld, eller hur? Jag är i alla fall otroligt glad att inte alla gick och bestämde sig för att det var ute med mänskligheten och bestämde sig för att sluta skaffa barn – för då hade vi ju inte funnits. Min tro måste ju vara på att mina barn kommer få känna samma sak. Det blåser oroliga vindar men vi är många som står starka och om vi bara börjar visa vad vi tror på är jag säker på att vi kan nå dit igen eller ja, för första gången kanske är mer rätt. Det här kan och får inte vara slutet, det måste vara början på förändring. Så länge vi ser maktstrukturer, förtryck och andra orättvisor kan vi göra något åt det. Så låt oss ta det greppet istället för att tappa hoppet, ok? <3

 

 

troende blogg

 

→ Har en fråga , iom att du jobbar hemifrån. Jag har precis börjat plugga på universitetet men har långt till skolan. Därför har jag gjort ett litet kontor hemma där jag kan plugga hemifrån när jag inte har schemalagda lektioner. Det blir flera dagar i veckan när jag förväntar mig sitta där. Problemet är bara att jag typ får panik för att vara på samma plats en hel dag. Nu har jag bara varit hemma i två dagar (med paus för promenader) men bröt ihop under dagen för att det känns så stilla. Som om världen rör sig så mycket fortare än jag. Har haft såhär hela mitt liv, att jag har dåligt samvete av att vara hemma. Samtidigt så vet jag att jag behöver det, för blir så stressad av att ha för mycket inplanerade aktiviteter över halva stan.
Kan du känna såhär ibland? Den instängda känslan? Eller har du eller någon annan tips för att lära sig?
Kram

 

Lyfter upp din fråga här eftersom det förhoppningsvis kan finnas andra läsare med samma känsla. Jag är nämligen inte alls speciellt bra på att besvara den då jag faktiskt inte känner så. Det är inte det att jag inte har något socialt behov alls utan snarare att jag får ett enormt utlopp för det genom den här bloggen och alla mina andra åtaganden. De innebär nämligen ständig kontakt med andra människor, något som ju pluggande inte gör på riktigt samma sätt. Men det första jag tänker är att du kanske inte behöver ha inplanerade aktiviteter över hela staden utan att du kanske kan sätta dig på biblioteket och plugga? Eller på ett fik? Det förstnämnda alternativet  är ju nice eftersom det är lugnt och tyst men ändå folk och rörelse. Där är du dessutom omgiven av massvis med dagstidningar och liknande vilket kanske kan bidra lite till att du känner att du är en del av nutiden? Haha det där lät  knäppt men när jag jobbade natt tyckte jag att det kändes som om jag stod utanför samhället och den känslan var så himla jobbig att hantera. När jag kom hem från jobbet kunde jag nämligen känna doften från bageriet och se hur andra steg upp för att gå till jobbet samtidigt som jag var på väg i säng. Att plugga instängd hemma låter för mig lite på samma sätt och kanske kan det då hjälpa att du får sitta  på en lugn och tyst plats men med andra människor? Hoppas i vilket fall att det löser sig! Kram

 

 

 

Okej, sista frågan är till er. De senaste åren har jag ju kört en julkortslek här på bloggen där en helt enkelt signar upp sig  för att skicka ett julkort till någon  annan och på så sätt får ett julkort skickat även till sig själv.  Det hela bygger på ett kedjesystem vilket innebär att om en  skriver att en vill vara med och sen inte skickar ett kort så blir någon annan utan. Jag har redan nu börjat få mail och frågor om det blir någon lek i år men hela idén är ju att kunna glädja någon annan och därför måste det ju funka hela vägen för att det ska bli kul. Därför får ni vara  med och tycka till nu. Kommer inte bli ledsen om ni skriver ”NEJ” så var ärliga. Ska vi köra en julkortslek i år eller inte?

 

 

 


 

 

 

 

Translation: I’ve answerd five of your questions concerning christmas, Trump as president and my faith.

18 kommentarer Lägg till din
  1. Blir trött på en del av dina läsare ibland faktiskt. Vadå HUR kan du inte ha skrivit om Trump, du skriver om vad du själv vill, gillar inte att folk förväntar sig att ens favoritbloggare måste skriva om det ena eller det andra. Förlåt att jag surnar till å dina vägnar, personen kanske inte alls menade så anklagande ton som jag läste in i frågan, men tycker det är sämst att du behöver förklara dig ens. Du är bäst hur som helst! KRAM

  2. Vad skönt att du skriver att ni tänkt på att det är osäkert att åka kollektivt med små barn. Eller alltså, vad skönt att jag inte är ensam i det tänket. Jag undviker i största möjliga mån att åka buss med Folke, för att jag vet inte hur jag ska göra det säkert. Eller, jo, det vet jag ju. Ta med babyskyddet och fäst det i bussen precis som i en bil. Men för mig är det totalt orimligt. Jag kan inte gå omkring och bära på ett stort babyskydd om jag ska till stan, till exempel. Och alldeles snart ska vi byta till bilbarnstol och då går det ju definitivt inte att ha med stolen på det sättet. Att ha han i vagnen känns inte jättesäkert med tanke på att den kan välta och det är ibland svårt att få plats bra med vagn. Att ha honom i bärdon känns inte heller helt okej, med tanke på att om jag sätter bälte över oss två lär han typ krossas av det om bussen krockar eller tvärbromsar. Som sagt, jag tänker mycket på detta. Särskilt i och med att jag inte har körkort. Känns mig lite som en säkerthetstönt som undviker, men jag vill ju att han ska åka säkert, precis som i en bil.

  3. Vad roligt att du skriver om din tro! Jag är själv kristen och det har verkligen burit mig genom livet på ett väldigt påtagligt sätt. Den djupa kärleken som du beskriver att du bär på, den tror jag verkligen på. Jag brukar inte kommentera så ofta, men jag blev berörd av det du skrev. Hoppas, hoppas att det här inte låter påfluget – men om du någon gång skulle vilja veta mer om den kristna tron så får du gärna skriva. Inte för att jag på något sätt har alla svar om allt, men jag tycker att det är väldigt roligt att samtala kring existentiella frågor och lära mig mer om olika sätt att tänka och tro på. Är dessutom också mammaledig med mitt första barn :) Men ja, vill inte verka påflugen och förstår givetvis om du inte alls är intresserad. (obs! jag är väldigt mån om att inte pracka min tro på någon och är inte speciellt intresserad av att argumentera för- och nackdelar så att säga, bara av samtalet). Oavsett så hoppas jag att du får en fin vecka! :)

    1. Skönt att höra att det inte bara är jag! Ingen i mitt grupparbete verkar känna samma. Tack för dina tips! Hoppas du har en bättre tillvaro nu <3

  4. men hallå, har man en skyldighet att skriva om vissa händelser bara för man har blogg eller? om ja, vem sätter reglerna för vad som anses viktigt/oviktigt!? blev himla provocerad av den kommentaren av nån anledning. Du är bra Sandra, gillar alltid att kika in här <3

  5. Till dig som pluggar hemma: Känner sååå väl igen känslan! Jag gjorde ett projektarbete hemma där mina gruppmedlemmar körde distans från andra städer. Vi hade tagit oss an ett allt för stort projekt och jag satt hemma från 8-20 varje dag och pluggade. Att jag var hemma gjorde att dessa 12h blev långt ifrån effektiva, tankarna flög snabbt iväg och jag passade på att tvätta och städa i pauserna när jag ändå var hemma. Och jag gick runt i smutsigt hår, mjukisbyxor och utan smink i 2 månader. Såååå deppig tillvaro.
    Så som Sandra svarade: försök ta dig ut! Har inte skolan studieplatser där du kan sitta? Tex bibliotek eller andra salar? Kanske är svårt att komma till ro i början men det är så viktigt att komma ut bara! Och där störs ju inte av att se hemmets och dess sysslor i ögonvrån, och när du väl är hemma så är du Ledig. Jag fick dålig samvete såfort jag satte mig i soffan för då kunde jag ju lika gärna skriva.

    Dessa två månader var ett mörker för mig, hade nog mått mkt bättre av att sitta på ett lite stökigt café och få se andra människor om dagen. Lycka till!

    1. Tack så väldans mycket för tips! Det där med att bestämma tid, o göra en plan, plus att se till att sitta där det är ljust, tror jag kommer hjälpa mycket. Kram!

  6. Jag tyckte det var rätt skönt att du inte skrev om Trump haha. Mvh orkar inte läsa nyheterna ens.

    Jag har inte ens reflekterat över det där med säkerheten i att åka kollektivt :S Hua mig vad det är mkt att tänka på när en har barn… :/ Har ju inte heller körkort. Försökte ta det innan Draken föddes men lyckades inte på grund av min ångest och sen blev magen så stor och jag var trött och kunde inte koncentrera mig. Vi har iaf en bil så när sambon är hemma åker hon i babyskyddet. Lustiga är att jag får ångest även av att åka bil (fast jag undviker inte det eller så) men inte så mkt längre av att åka buss. Knas!

  7. Också till dig som pluggar hemma: Jag kan också känna igen mig jättemycket i den känslan! Nu bor jag visserligen rätt nära skolan, men min utbildning är upplagd så att jag mest hela tiden jobbar helt självständigt med egna projekt och kanske träffar läraren typ bara måndag morgon och fredag eftermiddag. Jag har inte heller riktigt någon fast pluggplats på skolan, utan om jag sitter på skolan får jag vara beredd att flytta på mig om det är störig omgivning eller så. Det i kombination med att jag planerar min egen tid och ibland kan ha deadlines som är rätt långt i framtiden leder till att jag inte får den här självklara strukturen som fanns i gymnasiet.

    Min lösning har varit att varje dag bestämma en tid och en plats för var jag ska vara på morgonen, och vad jag ska göra just då, bara för att ha en konkret plan. Sen brukar jag köra på fram till lunch, och sen kanske hitta någon annan plats på eftermiddagen. Min bästa pluggmiljö är någonstans med mycket dagsljus och lagom mycket folk i rörelse utan att det blir alltför stökigt. Så mitt tips till dig: försök hitta några schysta platser som du kan växla mellan, och bestäm några fasta tidpunkter på dagen när du ska göra något, typ alltid lunch samma tid – och liksom hitta på dina egna rutiner.
    Lycka till! :)

  8. Ja! Julkortslek, vad kul! Jag vill :-)
    Detta med kollektivt o barn tycker jag är svårt. Vi går, cyklar (bara med storbarnet än) eller åker tåg mest och då är det ju lugnt. Men ibland tar vi bussen till tåget och då är det alltid lite oroligt. Tänker dock att långfärdsbuss borde vara värre (?) än de vanliga i stan där det ju inte går lika fort. Hoppas det i alla fall!
    Från Karlsborg är det ju minst sagt begränsade valmöjligheter dock… Hyrbil kanske? Alltid är der nån som ger rabatt :-)

  9. och JA säger jag till julkortslek! Jag skickade o fick ett för ett eller två år sedan och det är en så himlans fin idé :)

  10. Åh, ligger lite efter i mitt bloglovin’-flöde just nu och vet inte om ni redan spikat detta: men jag säger ett jättestort JA till julkorten!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *