ELTON 2 ÅR

Älskade lilla skrutt, hur är det möjligt att vi redan fått fira din andra födelsedag?

Fast de senaste månaderna har jag stött på så många som verkligen trott att du varit både tre och fyra att jag nästan måste påminna mig själv om att du bara är två år för att inte ställa för höga krav. Och snart ska du, min första bebis, bli storebror och även då kommer jag behöva påminna mig om att du fortfarande är så liten trots att du må vara äldst.

 

Jag har förresten varit exceptionellt dålig på att dokumentera dina framsteg under det här året eftersom det helt enkelt inte är lika lätt som tidigare. När du var en bebis var det så tydligt att du gick från att inte kunna någonting till att helt plötsligt le, sitta, krypa och gå. Nu är det mer förfinandet av färdigheter som sker samtidigt som din personlighet får chansen att ta mer plats i din kropp och i våra liv. Därför har jag istället köpt mig en femårsdagbok där jag kan föra korta små anteckningar om vårt dagliga liv för att sen kunna komma tillbaka och jämföra hur det förändrats under tiden.

Men här kommer ändå en liten recap på hur du är just nu. Och antagligen är det här roligast för mig (och förhoppningsvis kanske även dig i framtiden?) att läsa men jag behöver liksom få ner det någonstans. Det finns hundra nyanser av dig som jag av flera skäl (mest glömska) inte kan dela med mig av men det hoppas jag att alla förstår.

 

När du började förskolan i september (då var du 15 månader och gick där 12 timmar per vecka) kommunicerade du mycket men på ett väldigt internt sätt. Mest var det tecken och när du sa mamma betydde det cykel 🤓

Det är just kring talet det är enkelt att se hur mycket du har utvecklats. Det är fortfarande lite otydligt för utomstående men oj, vilket ordförråd och framför allt vilken förståelse du skaffat dig! Just nu för jag en lång lista i telefonen för att inte glömma alla roliga och smarta grejer du kläcker ur dig varje dag.

 

Det är framför allt användandet av ord som samtidigt, tillsammans, precis, hoppas och kanske som gör att ditt språk känns så moget helt plötsligt.

Fast med ord som hoppas och kanske märker jag även att det ibland bor en oro i dig kring att saker inte ska lösa sig. När vi pratade om att vi skulle cykla och köpa nya såpbubblor sa du ”Kanske det inte finns någon såpa. Kanske de hällt ut allting. Hoppas inte…” och det kändes så sorgligt trots att det var en så oskyldig fundering.

Härligare var det när du överraskat utbrast ”du hade rätt!” efter att du vågat smaka på en isglass jag sa var god.

 

Din fantasi har även den börjat utvecklas mycket under den senaste tiden. Du har uppfunnit tre karaktärer som du tilldelat mig och din pappa. Pappa är Buster, en hund som alltid är ledsen och ylar. Jag är Zingo, en glad hund som alltid viftar på svansen, har tungan ute och pussar dig i hela ansiktet. Men oftast vill du att jag ska vara en jobbhund (”inte vara mamma Sandra, vara jobbhund och bita Elton nu”) som du inte får klappa och som morrar och skäller om du kommer för nära.

Du tycker även om att berätta historier om drömmar du påstår dig ha drömt och lekte senast idag att du ringde till Ica och berättade för dem att det var barn som sprungit bort i affären. Ja, ibland förstår jag helt enkelt inte var du får allt ifrån!

 

För inte kan det vara från filmer eftersom du konsekvent vägrar att titta på något som är välproducerat eller med en bra handling. Helst av allt vill du sätta dig med ”andpadden” i soffan, få rå varmkorv skuren i bitar i en skål (att du var vegan hela ditt första år märks med andra ord inte längre…) och titta på videos med olika fordon på youtube.

För bussar, traktorer och andra fordon är fortfarande favoriterna hos dig. Du har stenkoll på vad som är tankbil, släckbil och stegbil när det kommer till brandbilar och har både fått provköra en räddningsbåt och sitta längst fram i ett gammalt militärflygplan. Det är ett tacksamt intresse eftersom det oftast bara handlar om att du vill titta på dem och det kryllar ju av olika fordon överallt där vi bor. Dessutom har du spenderat så många timmar i förarsätet på vår bil (avstängd och på parkeringen såklart) att du redan är sjukt mycket närmre ett körkort än vad jag är ;)

 

På andra plats av favoritgrejer kommer djur och du känner alla husdjur i grannskapet och går för att titta till dem minst en gång om dagen. Du vill helst kramas och pussas med alla och sätter dig direkt på marken när du träffar en katt eller hund för att de inte ska bli rädda. Men fåglarna springer du fortfarande efter och än har du inte lyckats ge någon kaja en kram ;)

Oftast är det faktiskt lättare att läsa av djur än människor och vi jobbar rätt mycket på den sociala kommunikationen just nu. Framför allt vill du testa hur långt du kan gå på mindre barn och även välvilliga gester som en kram kan lätt bli för hårda. Men du har verkligen lika delar gos och lugn som nyfikenhet och bus i dig och ibland krockar dessa helt enkelt med varandra.

 

Vi läser fortfarande mycket tillsammans och du besitter både en grym förståelse och ett fenomenalt minne. Vi läser böcker med rätt mycket text nu och efter bara en gång kan du återberätta nästan allt för mig. Det där minnet är fantastiskt på många sätt men gör också att vi många gånger fortfarande pratar om samma saker som för ett år sedan…

Sedan någon månad tillbaka har du även börjat sjunga högt. Först några lösryckta fraser men förra veckan sjöng du hela lilla snigel för dig själv när du gick och påtade i trädgården. Även ramsor är populära eftersom de oftast är rätt tokiga och just nu kör du hela Pellle plutt, plutt, plutt (fast du stannar inte vid tre utan säger snarare plutt femtio gånger hehe) på repeat.

 

Det bästa du gett mig är ett mycket bättre tålamod och jag märker hur bra du mår av förberedelser, rutiner och att jag pratar mycket med dig. Att du själv kan berätta hur du vill ha det (idag vid frukostbordet sa du ”Elton vill inte ha hel macka, mamma dela små bitar”) underlättar enormt förutom alla de gånger då du helt enkelt vill något helt annat än vad jag tänkt mig ;) Mycket prat om att kläder är fula, saker inte är goda och att du är för sjuk för att borsta tänderna är det just nu men jag tänker att det är fint att du upptäckt din vilja och förmåga att påverka. Oftast släpper protesterna efter en stund men det jag har absolut svårast att stå emot är förhandlingen om tid. ”En pyyyytteliten” stund till säger du med din sötaste röst samtidigt som du visar en liten bit med tumme och pekfinger vilket helt enkelt gör att jag smälter. Hur kan någon vara så gullig?

 

Din farmor beskrev dig på ett så bra sätt när hon sa skämtsamt kallade dig för Bamm-Bamm och sa att du alltid har små projekt för dig. För så är du verkligen. Lite burdus i hur du stövlar fram och ska undersöka precis allt men så enkel att underhålla eftersom du aldrig verkar bli rastlös. Det är bara att hänga med på vad du gör och förundras över hur mycket du lärt dig under dina två små år på jorden. ”Behöver gå och titta på myrorna bredvid lyktstolpen en gång till” sa du en kväll och vad ska jag säga till det förutom javisst, gör det min älskling. 

Klart att det blir lite väl speedat ibland (speciellt om mat eller sovstunden blir senare än vanligt) och vi måste bromsa och lugna ner dig och de kompisar du drar igång bus med. Och trots din framfusighet är du rätt reserverad kring att testa nya saker och säger ofta att saker känns läskiga. Din största skräck är om vi låter dörren till frysen vara öppen så länge att den börjar pipa och stavmixern är även den fortfarande rätt läskig enligt dig. Men för det mesta är det som sagt bara att låta dig spankulera omkring och upptäcka din värld för då är du som mest nöjd.

 

Som du märker skulle jag lätt kunna skriva en hel roman om hur jag uppfattar dig och vad du tillför i mitt liv. Det finns säkert pusselbitar där som säger mycket om hur du kommer bli när du är äldre men jag har svårt att se dem nu. Nu märker jag mest basic grejer som att du varken intresserar dig för bollar eller att rita. Du bygger hellre med Duplo eller leker med dina bilar. Eller hur du, till min förskräckelse, börjat bita på naglarna. Jag har sett hur du fått flera fina kompisar och verkligen ser upp till dina kusiner men fortfarande mest leker själv vid deras sida. Hur du gillar att gräva i sandkanten men inte alls verkar lockad av att ta ett dopp i sjön. Du kan smaka den mesta maten men skulle helst av allt vilja äta mos och fisk, korv, köttbullar eller pyttipanna varenda dag. Du längtar inte alls efter att bli storebror (vilket ju inte är så konstigt eftersom du bara är två och inte alls förstår vad det innebär men du har faktiskt sagt att bebisen ska stanna i mammas mage) men tycker att han ska heta Noak. 

 

En sak jag märkt det senaste halvåret är hur du varje dag frågar om pappa har kommit hem. Och nu äntligen är det bara fem dagar tills han är klar med pendlandet. När jag skriver nästa års uppdatering hoppas jag med andra ord att du glömt din saknad under det här året och att du alltid kan lita på att vi båda finns här hos dig. 

För det kommer vi alltid göra, oavsett geografiska avstånd. Du kommer alltid vara min första bebis, den personen som gjorde mig till mamma. Och det finns inget som kan vara större än det. Tänk att du redan är två år!

 

 

11 kommentarer Lägg till din
  1. Vänta nu! Hur kan tiden ha gått så fort? Jag kommer ju väldigt väl ihåg när du talade om att du var gravid. Inte klokt! Men han är så otroligt söt och verkar otroligt charmig. Kram

  2. Alltså vilka ord, helt tagen av hur fint du formulerar dig och vilken kärleksförklaring 😍 grattis Elton till 2 år och 8 dagar 🎁

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *