elton Texter & krönikor

DET ÄR INTE LÄTT ATT VARA FÖRÄLDER

2 mars, 2017

 

Elton har haft sina första sjukdomsdagar någonsin tidigare i veckan. Jag själv blir nästan heller aldrig sjuk och har därför en något romantiserad bild av det tillståndet. Jag fantiserar om en mysig dag i sängen med långfrukost, serier och härliga magasin att bläddra i. Verkligheten ser ju aldrig ut sådär och låt mig konstatera att den där romantiska bilden inte heller stämde överens med att vara hemma med ett sjukt barn.

 

Det är inte lätt att vara förälder då vill jag lova.

 

För vad gör en egentligen när barnet är för litet för att parkera i soffan framför en film men har för kort koncentrationsförmåga för att läsa massa böcker? När åldern gör lugna sysslor omöjliga samtidigt som viljan av att fara fram som en virvelvind inte stämmer överens med den obefintliga orken. När barnet inte vill sitta och gosa i din famn utan BARA vill bli buren på trots att det väger 13 kg.

Och framför allt: hur överlever en när barnet på 8 månader enbart sover 20 minuter? Inte åt gången alltså utan EN gång på hela dagen.

Lägg även till en natt med ungefär 9 uppvak som alla slutade med att barnet behövde vyssjas till sömns i famnen samt en pappa som jobbar ett 12-timmars pass.

 

Nej, då är det inte helt lätt att vara förälder vill jag lova. Den första feberdagens oro över det lilla knyttet som var brännande het (”stackars mammas älskling”) och bara ville hänga på axeln (mysigt den första timmen) byttes snabbt ut mot meningar som:

 

– Jag förstår inte hur folk orkar vara konsekventa? Jag vill bara vara världens sämsta förälder, det känns så mycket lättare.

– Det känns helt orimligt med allt vi ska lära honom. Hur ska vi orka?

– Jag FATTAR inte varför folk skaffar flera barn.

– Jag längtar tills han blir åtta.

– Varsågod, nu är han ditt ansvar.

– Men när ska jag få sova då?

 

Och slutligen även:

– Jag ångar att vi skaffade barn.

 

Men sen, två dagar senare är allt det där glömt. När febern klingat av och vi kört en extra dag hemma traskar vi iväg till öppna förskolan. Där njuter jag av att få se Elton testa nya grejer och glädjs över att få följa honom i den utvecklingen. Jag ser en annan mamma med en begynnande kula på magen och tänker ”åh, vad mysigt det vore med ett syskon…”. 

Nej, det är inte lätt att vara förälder alla gånger. En lever så mycket i stunden och när det är jobbigt är det svårt att förstå att det kommer vända tillbaka igen men som tur är brukar det ju aldrig ta så lång tid. 

Nu vet jag i alla fall att sjukdomar verkligen inte är något härligt. Jag ska därför aldrig mer önska mig en liten febersläng eller lätt förkylning för det är inte värt det. Jag är nämligen en så himla mycket bättre förälder när vi alla är friska. 

 

You Might Also Like

14 Comments

  • Reply Astrid 2 mars, 2017 at 12:48

    Men vet du vet vet du! Sen när de är stora nog för film och man själv inte ska göra en massa i hemmet då är en såndär sjukdag faktiskt helt ok. När det är jobb å fsk och vardag, ja då är en liten trött/krasslig-dag just sådär mysig.

    Om man inte skaffat ett galet litet syskon då, så en ändå inte får vila ;) För visst blir man trött av de där intensiva dagarnaoch nätterna <3

  • Reply Minna 2 mars, 2017 at 12:54

    Ärlighet i föräldraskap – det är fan det bästa jag vet!!!! Kram

  • Reply emma T 2 mars, 2017 at 13:54

    Älskar din ärlighet 💕

    Idag kör vi vab här, men med en 6-åring är det nästan som en extra semsterdag (minus missad sömn då). Planterat blommor, städat kylen, vikt tvätt. Saker som med gott om tid är njutning och under tidspress pina.
    Minns dock en annan vab-era då sjukdomen kändes som evig när man var mitt i den, yrseln orsakad av sömnbrist var total och då det var nödvändigt med tre bärselar så man han tvätta mellan kräksomgångarna eftersom bära nära var enda alternativet. Ja, just i de stunderna var man lite tveksam till vad man faktiskt gett sig in i…

  • Reply Johanna 2 mars, 2017 at 14:27

    Igenkänning deluxe! Själv har jag en femånders liten superkille som är världsbäst men oj vad det kan ta på en att vara förälder. Heja dig (och alla vi andra föräldrar :))

  • Reply Helga 2 mars, 2017 at 14:40

    Så mycket igenkänning asså. Fast Drakbarnet kan vara sån utan sjukdom. Tänder och grejer på gång. Och att jag klagar över 7 kilo! Men med ergobaby kan jag faktiskt bära väldigt länge. Använder ni eran något nu? Kommer ihåg att du skrev om den för ett tag sen men att Elton var för kort för den då. Den är verkligen min räddare iaf!

  • Reply Daniella Chanelle 2 mars, 2017 at 15:01

    älskar att du alltid är hundra procent ärlig <3<3

  • Reply Linnea 2 mars, 2017 at 15:07

    Härligt med din öppna ärlighet. Det är fan inte lätt av många anledningar, att vara förälder. Varken när de är små eller senare. Pratade med en kompis om det idag. Om skillnaden mellan första och andra barnet. Om hur jag sprang runt och ägnade tid åt att barn 1 inte fick röra ugnsluckan ens när den var avstängd. Trots att den knappt blev ljummen när den var igång. Med barn 2 var det mer ”ojsan, barnet rullade ner för trappan” :D haha. (OBS! Det har inte hänt så ingen behöver ringa socialen här). Men stor skillnad i var vi lade vår energi. Vi tog oss på så stort allvar med första barnet, tror det är svårt att göra annat. Men även om jag blev mer avspänd när barn två kom så är det ändå inte lätt att vara förälder alla dagar. Det blir bättre <3 kram

  • Reply Amanda 2 mars, 2017 at 15:18

    Så total igenkänning! Inget får mig att gå från ”hon är den BÄSTA bebisen på jorden!” till ”herregud, hon är nog egentligen ett monster” som sömnbrist och 47 miljarder uppvak på en natt. Tack för att du delar med dig av dina erfarenheter! ❤️

  • Reply Alexandra 2 mars, 2017 at 15:23

    Föräldraskap är det finaste och jävligaste på samma gång. Händer nog en gång om dagen näst intill som jag funderar på fly till teneriffa. Också gräddar jag en till där i magen! Ibland funderar man ju på om man är frisk… Men så finns ju de där stunderna som ger hela livet en mening ❤️

  • Reply hanna, förbanna 2 mars, 2017 at 19:47

    <3

  • Reply Jessica 2 mars, 2017 at 20:34

    Jag hade ett år av sömnlöshet så jag förstår verkligen vad du pratar om! Jag tycker att det är så viktigt att vi pratar om dessa jobbiga stunderna, framförallt för att bli medveten om att man inte är ensam.

  • Reply Caroline 3 mars, 2017 at 08:10

    Snälla kan inte du berätta ännu mera om Elton allergi.
    Har ni börjat introducera mp igen eller när hade ni tänkt göra det?
    Behövde du ta några tillskott?
    Avstod du livsmedel som de stod ”med spår av mjölk” med?
    Misstänker att min tjej har Mp. Hon har utslag och är allmänt ledsen jämt. Mammahjärtat går sönder. Har nu varit mjölkfri i snart 1 vecka. Men då såg vi att buljongen vi använt innehåller med spår av mjölk. Hoppas inte vi är tillbaka på ruta 1 nu bara
    Vore så tacksam!

    • Reply Sandra Hjort 3 mars, 2017 at 19:47

      Javisst kan jag det :) nej, vi har fått rådet att vänta med det och sen provocera direkt på honom. Uppenbarligen så stannar mjölkproteinet kvar i kroppen i två veckor så nu när jag ammar blir det ju en månad för honom om jag väljer att testa äta mjölk. Så ammar du kan det fortfarande dröja några veckor innan ni märker skillnad på er dotter! På BVC sa de att det förhoppningsvis växer bort vid ett, tre eller sex år så jag tänker att vi väntar och ser när han är 1 år. Då tror jag dock att vi vill provocera med soja först eftersom vi inte äter animalier längre. Eftersom vi äter veganskt tar jag en tablett av mitt val vegetarian varje dag annars inga andra tillskott.

      Jag har råkat få i mig mjölk/soja (vi förstod först att han var allergisk mot mjölk men det är visst vanligt att de reagerar på soja med så det kanske också är värt att kolla upp?) totalt tre gånger sedan hans allergi upptäcktes. Sist var bara för några veckor sedan och det var just av en bulle som ”kunde innehålla spår av…”. Så det där får en ju avgöra själv. Jag äter helst inget som kan innehålla spår eftersom det som sagt inte är värt det alls. Håller tummarna för att er tjej blir hjälpt av att du utesluter mp och att det går över snart! Hör av dig om du har fler frågor :)

  • Reply Ellen 6 mars, 2017 at 22:29

    Alltid så himla kloka ord!

    Förrförra veckan var Johan och jag hemma hos våra vänner när Olivia (3 år) började kräkas. Det kaoset som uppstår då? Det slutade med att vi servade med handdukar och hinkar medan köket städades och soffan tvättades/torkades. När vi gick därifrån var vi i något milt slags chockläge. HUR gör en som förälder? Vi kramade om Olivia och hjälpte till, men sedan kunde vi ju gå hem och bara bry oss om oss själva igen. Då översköljdes jag av alla tankar om att jag aldrig kommer klara av att vara mamma, aldrig kommer kunna axla den rollen etc. Om vi reagerar så här över EN kväll, hur blir det ens då med egna barn? Så himla knäppa tankar ändå, för väl där fixar en det ju!

  • Leave a Reply